Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Musik

Kan musik hjälpa freden i Mellanöstern?

Ben Greenberg från New York är entusiastisk bleckblåslärare.
Ben Greenberg från New York är entusiastisk bleckblåslärare.
I musikskolan i Ramallah på den ockuperade Västbanken får palestinska skolbarn musikundervisning av högklassiga lärare. DN:s Michael Winiarski och Lars Lindqvist åkte dit.

"Nej då, det låter inte alls hemskt, och ibland är det riktigt bra. Låt oss börja om från takt nio!" Ben Greenberg nickar uppmuntrande till sina sex unga bleckblåselever och slår in stycket. Ungdomarna tutar i gång på sina trumpeter, tromboner och valthorn. Denna gång något mindre falskt.

De ljuva tonerna strömmar ut från ett obemärkt flervåningshus i palestinska Ramallah, som inrymmer en musikalisk eftermiddagsskola. I denna skola, sponsrad av Barenboim-Saïd-stiftelsen sedan 2003 kan palestinska barn för en stund tänka på någonting mer upplyftande än vardagens vägspärrar, övervakningstorn och annan mental stress.

Att driva en musikskola i Ramallah på den ockuperade Västbanken liknar ingenting annat. Barnen lever i ett samhälle som är söndertrasat av årtionden av militär ockupation, flyktingskap och våld, numera dessutom av bittra inbördesstrider mellan olika palestinska fraktioner. Vem vill ägna sig åt att spela klassiska pärlor på fiol, piano eller trumpet när livsbetingelserna alltmer stryps av den höga betong- och taggtrådsbefästning som Israel betecknar som "säkerhetsbarriär" mot terrorism, men som allt fler palestinier kallar för "apartheidmuren"?

Mitt i detta försöker flyktingarnas barnbarn skapa någon form av harmoni i sitt liv med hjälp av musik - både klassisk västerländsk och traditionell arabisk.

- Syftet är helt enkelt att stödja unga musiker så att vi kan utveckla den palestinska musiken, säger verksamhetsledaren Muna Khleifi.

Drygt 100 barn från åtta år och uppåt går i denna eftermiddagsskola. De flesta av barnen tar sig till skolhuset inne i Ramallah och får undervisning av sex kvalificerade europeiska lärare på heltid och fem som jobbar deltid. Men ofta ger sig lärare också ut i de palestinska flyktinglägren på Västbanken och till mer avlägsna orter som Nablus och Hebron. Ett problem som Muna Khleifi nämner är att få de kvalificerade lärarna att stanna en längre tid. Högklassiga musiker kan inte vara borta länge från sina länder och sitt konserterande utan att tappa nivå.

- Det är också få av eleverna som satsar helhjärtat på musiken, föräldrarna tycker ofta att deras barn har viktigare mål i livet.

Annat som sätter käppar i hjulen är de högst reella politiska motsättningarna som omger skolan. Att det är Barenboim-Saïd-stiftelsen som är finansiär är långtifrån oproblematiskt. När den argentinskfödde israeliske pianisten och världsdirigenten Daniel Barenboim slog sig ihop med den kände palestinsk-amerikanske författaren Edward Saïd för att skapa sitt musikaliska projekt för försoning i Mellanöstern sågs det inte med blida ögon av en del palestinier. Detsamma när Barenboim började ge regelbundna konserter på Västbanken.

Det mest kända inslaget i stiftelsens verksamhet är West Eastern Divan Orchestra, där det ingår unga musiker från både Israel och flera arabländer. I sommar framträder orkestern för första gången i Stockholm (Berwaldhallen den 21 augusti) i samband med årets Östersjöfestival.

Divanorkestern tillkom som ett uttryck för Barenboims och Saïds vision om fredlig samexistens mellan israeler och palestinier. Men denna "normalisering" över stridslinjerna - som många förknippar med den omstridda och sedermera havererade Osloprocessen - upprör många palestinier. De finner det inte acceptabelt med ett kulturellt närmande med israeler så länge ockupationen av Västbanken och blockaden av Gazaremsan fortgår och de illegala bosättningarna expanderar.

Det hjälpte inte att Barenboim allt tydligare har kritiserat den israeliska ockupationen och nyligen blev palestinsk hedersmedborgare. Inte heller att Israels militär - av säkerhetsskäl - försökte stoppa hans första inresa till Västbanken.

Än mer oförsonlig är den kategori palestinier som inte vill att en judisk stat över huvud taget ska existera i Palestina.

- Men varför ska just kulturellt samarbete vara förkastligt? Handel eller ekonomiskt utbyte med Israel är det ingen som protesterar mot, bara när det handlar om kultur blir det plötsligt politiskt kontroversiellt. Men visst kan jag förstå det också, det råder ju knappast något jämbördigt förhållande mellan israeler och palestinier, säger Muna Khleifi.

Detta var hur som helst den politiska bakgrunden till att det kom till en brytning mellan Barenboim-Saïd-stiftelsen å ena sidan och musikkonservatoriet i Ramallah och Palestine Youth Orchestra å den andra för två år sedan. Tidigare hade båda institutionerna försetts med både finansiellt stöd och lärare från Barenboim-Saïd, men nu sade de nej tack.

- De ser oss som en konkurrent, men så kan jag inte se det. Allt har sina plus och minus. Vår styrka är den västerländska konstmusiken. Brytpunkten kom när Divanorkestern framträdde här i Ramallah, från konservatoriets sida var man emot det. Men för mig var det intressant att se hur attityden hos israelerna - både musiker och publik - förändrades. De såg att palestinier inte är vildar eller terrorister utan människor som vill ha kultur, ett värdigt liv och en framtid, säger Muna Khleifi.

Ett ytterligare problem är att extrema uttolkare av islam betraktar musik och dans som syndfullt. I samband med en internationell festival för modern dans i Ramallah i april krävde Hamas att den palestinska myndigheten skulle stoppa detta skamliga arrangemang, eftersom det var en "förolämpning" mot den palestinska motståndskampen. Den islamistiska rörelsen hade två argument mot dansfestivalen. Dels skulle män och kvinnor vara osedligt nära tillsammans, dels är det olämpligt att ägna sig åt att dansa så länge palestinier lider och kämpar mot den israeliska belägringen av Gaza.

Ben Greenberg avslutar sin blåslektion och eleverna ser mycket nöjda ut. Han kommer ursprungligen från New York, men sedan en tid spelar han valthorn i Jerusalems symfoniorkester. Varje fredag åker han till Västbanken för att undervisa sina palestinska bleckblåselever.

- Första gången jag kom till Ramallah hade jag en massa naiva idéer om att det går att skapa fred i Mellanöstern med musikens hjälp. Sedan lärde jag mig att det bästa man kan göra är att ha ett öppet sinne och försöka etablera en musikalisk relation med ungdomarna, säger Ben Greenberg.

Han berättar att hans elever är "enormt receptiva" och att farhågorna om deras nivå visade sig vara överflödiga. Palestinska ungdomar har naturligtvis betydligt mer arabisk musik än västerländsk konstmusik i bagaget, men Ben Greenberg har fått ideliga bekräftelser på att musikens språk är universellt. Han konstaterar lite roat att de ofta föredrar Brahms, särskilt hans folkmusikaliskt grundade verk. Och så gillar de äldre engelsk och fransk musik.

- Att musicera är att ständigt lösa problem. Och det är något som en person som är uppväxt i Ramallah har stor erfarenhet av, och kanske större känslomässiga resurser att ösa ur. Det kan jag se hos dem. De har ju aldrig levt ett enkelt liv. För min del kan jag bara ana vad de har haft att gå igenom, att ha växt upp under intifadan, och förhålla mig öppen till det.

15-åriga Dalia Najar, som har spelat i tre år, packar ihop sitt instrument.

- Nej, musiker tror jag inte att jag ska bli. Men att få komma hit och spela varje vecka är det roligaste jag har.

Det var år 1999 som Daniel Barenboim

Det var år 1999 som Daniel Barenboim bildade West Eastern Divan Orchestra tillsammans med Edward Saïd. De hade ett gemensam vision: dialog och fredlig samlevnad mellan folken och länderna i Mellanöstern. Sedan dess samlas varje sommar en grupp yngre musiker från Israel, Palestina, Syrien, Jordanien och Egypten för en workshop med spel och politiska samtal.
Edward Saïd avled 2003, och sommaren därpå grundades Barenboim-Saïd-stiftelsen i Sevilla i Spanien med stöd av Andalusiens autonoma regionregering. Andalusien var under medeltiden ett exempel på samexistens mellan judar, kristna och muslimer.
I West Eastern Divan Orchestra, bestående av arabiska och israe­liska musiker, ingår numera också andalusiska ungdomar.
Palestinska barn på Västbanken får också utbildning. Stiftelsens musikcent­rum i Ramallah ger lektioner individuellt och i grupp för 100 elever.

Bild

Ahmed Hasan följer koncentrerat sin bleckblåslärares instruktioner. Tonerna sitter allt bättre.

Bashar Majaj, 9 år, har just börjat spela fiol för Angelika Dietz från Tyskland.