Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Musik

Känns konstigt att ha ett monument...

Foto: Patrick Sörquist/TT

Henrik Berggren sjöng i Broder Daniel och skrev den omtalade låten ”Shoreline”. För första gången talar han ut om kulten kring låten, minnesstenen i Slottsskogen och vad som egentligen händer med den omtalade soloskivan.

Hej Henrik, hur mår du?

– Jag mår bra, vilar lite bara.

Vad tycker du om hela hysterin som blivit runt ”Shoreline”?

– Jag blir glad såklart. Över att saker jag skrev för mer än 10 år sedan fortfarande kan ha ett liv och säga något till folk. Det är det bästa som kan hända en. Att det man har gjort inte är något temporärt. Att man har gjort något bestående.

Uttrycket ”Spela Shoreline” har nästan blivit en egen värld, fritt från låten. Vad tycker du om det?

– Jag vet inte om jag någonsin har hört det faktiskt. Kanske någon gång på någon spelning, men jag har inte spelat något på ett och ett halvt år nu.

Kommer inte folk fram till dig på gatan eller krogen och säger det, menar du?

– Folk kommer ju fram till mig hela tiden och ska snacka om allt möjligt, så det kanske de har gjort.

Men du kan inte ha missat hela hysterin kring låten och uttrycket?

– Nej, haha, det har jag inte missat. Jag blir glad av det så klart. Att den har ett efterliv. Även om uttrycket kanske blivit en egen värld och inte har så mycket med mig att göra längre.

Vad kände du när du fick höra talas om stenen?

– Det känns konstigt att ha ett monument. Men återigen, det är klart man blir glad att folk känner så mycket för något man har gjort, och att så många ville att den ska stå kvar. Det är ett bevis på att man har lyckats nå ut och kommunicera. När man dör så har man lämnat några spår och gjort lite avtryck ändå.

Det är ett ganska stort avtryck, att få en minnessten rest till sig.

– Ja, det är väl inte så många som brukar få sådant innan man dör. Jag är extra glad över att det inte kommit uppifrån, att det är på gräsrotsnivå.

Hur fick du reda på stenen?

– Någon kompis skickade en länk, tror jag.

Är du nöjd med stenen, tycker du om den?

– Ja, den ser jättefin ut. Jag har inte varit där själv. Jag har varit lite sjuk och inte gått ut så mycket.

Är det något allvarligt?

– Nej då, bara lite långdraget.

Berätta om hur du skrev låten!

– Det är väldigt längesen. Jag tror att jag först gjorde ackordföljden, sedan gitarrslingan. Det är kärnan av låten tycker jag. Sedan byggde jag allt utifrån det. Sist skrev jag texten. Jag uttrycker min känsla genom musiken. Det har jag alltid försökt göra.

Kände du direkt att det var en låt som hade något extra?

– Jag visste att den var bra, men inte att den skulle bli så stor i så många år framåt. Vi hade spelat den live någon gång innan också. På Göteborgskalaset tidigare på sommaren.

Vad handlar låten om för dig?

– Jag vill inte gå in på det, vill inte förstöra den för andra. Men kortfattat handlar den om att bli äldre och att inte tycka att man har några alternativ kvar i livet. Det var en svår period när jag skrev den också. Många kompisar som mådde dåligt och hade blivit arbetslösa, en mörk tid på många sätt.

– Men det är inte säkert att jag minns exakt hur jag tänkte när jag skrev den. Det kanske är enklare för någon annan att minnas. Man behöver inte alltid ha tilltro till att den som skriver låten minns bäst eller kan förklara bäst vad den handlar om.

Vad minns du ifrån ”Sen kväll med Luuk”-spelningen?

– Jag minns att ”Liston” från Embassy var med och spelade tamburin. Och att alla skulle marschera på stället när vi spelade. Jag fick påminna alla. Men Anders (Götberg) fick frisedel. Han tyckte inte om sådant, han ville mera hålla sig i bakgrunden.

– Sen minns jag att det blev en väldig reaktion efteråt, att den var bland de mest nedladdade låtarna på nätet då och när man gick på fester så spelade folk den. Det var lite konstigt. Men vi hade ju inte släppt någon skiva på länge och det fanns ett väldigt sug. Många ville höra något nytt och då var den där inspelningen det enda som fanns.

Du gick ut mycket på klubbar i både Göteborg och Stockholm vid den tiden, hörde du den ofta?

– Ja, jag hörde den väldigt ofta. Det var lite konstigt att det inte var någon inspelad version utan live från ett tv-program. Men det kanske gjorde den mer intressant. Det blev en bootleg-känsla. Man kände sig lite hemlig.

Varför spelade ni inte in den och släppte den ordentligt då, när den var så otroligt omtalad?

– Jo, det var ju många som sa att vi borde ha gjort det. Men vi ville göra en hel skiva. Som dröjde jättelänge. Alla var på oss om när vi skulle släppa skivan. Så har det varit hela karriären, känns det som. Folk som frågar när skivan ska komma. Men det tar tid att skriva låtar och spela in. Det är bäst att inte bry sig så mycket om yttre faktorer och låta det ta den tid det tar.

På vilket sätt förstod du att ”Shoreline” hade blivit en så stor hit?

– Man hörde den spelas ofta ute, folk pratade om den och man läste om den i tidningarna. Och det här jävla snacket om när vi skulle släppa vår skiva. Inte för att jag blir arg på det, det är ju roligt att folk är intresserade.

Skulle du hellre velat att någon annan av era låtar blivit så stor?

– Det finns många andra av våra låtar som är lika bra, kanske bättre. Men den passar ju som anthem. Jag har alltid försökt skriva anthem-låtar.

– Det är kul att det blev en låt från sista skivan som blev så här stor. För många andra band är det första skivan som är bäst och viktigast, sen blir de bara sämre.

Broder Daniel får nya generationer fans hela tiden, trots att ni inte existerat på sex år. Hur kommer det sig?

– Det är svårt att säga, det är det bästa som kan hända en kreativ person. Det påminner lite om The Smiths. De når också nya generationer hela tiden och jag har alltid hoppats att det bli så. Speciellt som det var i början med BD, då många var emot oss. Ett sätt för mig att orka igenom det var att tänka på att de skulle förstå sen, med tiden.

Varför tror du Broder Daniel har fått så otroligt hög status hos så många människor? Att ni lyckats beröra så många så djupt?

– Det är för att vi sjunger och spelar från hjärtat. Om man gör det så hörs det. Man hör skillnad på om det kommer från hjärtat och då kan man tro på det. När jag tittar på tv eller hör musik så kan jag tänka att de försöker lura en. ”Kommer det här att funka? Kan vi slå med det här?” Jag har en väldigt stark inre röst och jag tror på att följa den rösten och vad hjärtat säger. Om jag säger vad jag känner så kommer andra att tro på det och identifiera sig med det.

Ok, den där jobbiga frågan nu då. Hur går det med din soloskiva egentligen?

– Haha, så jobbigt är det inte. Men situationen är ju exakt likadan nu som det var med BD då. Jag har skrivit klart den nu. Och hoppas att jag kan börja spela in snart, när jag hittat någon producent och så.

Vilka musiker kommer vara med?

– Det är inte bestämt än, men någon från BD kommer definitivt dyka upp.

Kan vi räkna med att få höra något inom ett år tror du?

– Jag vill inte säga något datum än.

Vad gör du annars numera?

– Jag håller på mycket med att skriva till skivan. Och läser lite emellanåt.