I dag släpps ”Om sanningen ska fram” men redan för några veckor sedan började snacket gå om att detta var låten som kommer att limma sig fast på våra hjärnor sommaren 2011. På Eric Amarillos Facebook-sida har hundratals fans skrivit att de älskar den medryckande melodin med den flakvänliga refrängraden ”Vill du ligga med mig då”. På Youtube har låten körts över 150.000 gånger.
När Eric Amarillo spelade den på ett dansgolv förra helgen kunde publiken redan hela texten.
– Det är lite sjukt, säger den otippade sommardängekompositören förvånat.
Eric Amarillo hade tillbringat år på flygplatser och hotellrum, med många sena kvällar och ett alldeles för ”osunt leverne”, som han uttrycker det. Att lämna house-världen och börja skriva poplåtar på svenska – som han själv sjöng – var inget han hade planerat. Men kroppen sa stopp.
– Jag gick fett in i väggen. Jag är en klassiskt skolad musiker i grunden och att åka runt och spela entonsmusik … Jag älskar house men det har gått inflation i den. Det släpps 3.000 låtar i veckan på Beatport eftersom det finns så bra program nu för tiden. Vilken liten pellejöns som helst kan sitta och göra ett fett beat och det låter… bra.
Att ”drunkna i bajs” (det är så Amarillo uttrycker känslan för housemusiken i dag) i kombination med livsstilen blev en ögonöppnare.
– Jag åkte in och ut på akuten hur många gånger som helst. Vi behöver inte prata om vad det var mer exakt, för barnens skull. Men jag fick jävligt ont och det blev ett uppvaknande.
Mot smärtan ordinerades han morfin. En drog som enligt Amarillo gjorde honom fokuserad och fick honom att inse att han måste göra något ”på riktigt”. Att skriva på svenska var lätt.
– Den enda tanken var att jag skulle skicka dem till morsan. Vem ska man annars skicka det till? Om man säger något riktigt ärligt? Hon tyckte att det var jättebra. Vi har fått en mycket bättre relation sedan jag skickade texterna. Det är svårt att prata med sina föräldrar, men om sanningen ska fram blir det enklare om man vågar säga det man vill, och det var nog lättare på papper.
Vänner som fick höra det han gjort tyckte att han skulle ge ut det, och nu väntas ”Om sanningen ska fram” bli sommarens hit. Själv gillar Amarillo inte ens popmusik.
– Jag har gått Ackis och spelat tvärflöjt i Radiosymfonikerna.
Men även den samtida musikvärlden blev för trång.
– Det är om möjligt en ännu värre sida av kulturlivet, så mycket bluff.
”Om sanningen ska fram” beskriver en annan bluffvärld, nämligen spelet mellan män och kvinnor.
– Jag hatar ju män. Och jag hatar kvinnor också. Nej, men jag hatar det där spelet. Det är tröttsamt och genomskinligt. Det är en cynisk analys av hur vi människor funkar. Vi är inte mer avancerade än en apflock.
Med strofer som ”om jag ger dig mina tårar, men är stark när du är svag”, ”om jag säger du är vacker men det spelar ingen roll, för skönhet finns inom oss”, ”om jag är alfaman i sängen men aldrig bråkar, vill du ligga med mig då?” klär Amarillo av den nymjuka moderna man som gjort sitt feministiska ställningstagande till framgångsrecept på köttmarknaden. En marknad Amarillo haft år att studera som house-dj.
– När det är fullt ställ hoppar folk bara omkring, men när det är take down ser man exakt vad som händer där ute. Aha, nu är han på henne och hon på honom och så kan man styra dem också. Det känns som att spela tv-spel med musiken. Man dirigerar med båset som konsol: jaha, nu ska de knulla där borta.
– De ringde från Rix och sa ”Det här är årets Basshunter”. Jag blev helt tyst. Ta det som en komplimang, sa han. Och det är fantastiskt om man kan få så mycket airplay på något som man faktiskt menar. Fine, kalla det Basshunter då. Det är mycket bättre texter än de Basshunter hade.
Vad lyssnar du på?
– Jag gillar Bach. Jag var på Matteuspassionen nyligen, det är riktig musik. Det är det enda man behöver lyssna på.
Gillar du ingen pop?
– Jag älskar det enkla och att hitta det. En riktigt bra poplåt är utkristalliserad. Daft Punk kan köra fyra takter i åtta minuter för att de är bra. Som Mozart gjorde: han skalade bort all skit och tog det enklaste temat. Hela klassicismen var en reaktion på barocken, och man gjorde något som var essensen av vad musik är.
Skulle du ställa upp på Allsång på Skansen?
– Om jag får vara mig själv är det klart att det skulle vara jätteroligt. Jag står ju till hundra procent för låten, så jag sjunger gärna den. Men då skulle jag inte göra den som den låter på radio, utan med piano och sång bara.