2009 har inte varit något bra år för ballader i Melodifestivalen. Caroline af Ugglas gick i och för sig vidare till Andra chansen i den första deltävlingen i Göteborg, men hennes ”Snälla snälla” var, symtomatiskt nog, ingen särskilt typisk schlagerballad. Andra balladsångerskor som Shirley Clamp och Jennifer Brown har missat Globenfinalen ganska rejält.

Men kanske ska den dåliga utdelningen för ballader ändras nu? Även om startfältet i det snöiga Leksand innehåller ett par eurotechnopopdängor (Velvet, Sofia), en reggaelåt som har alla förutsättningar att bli en sommarplåga (Rigo & Topaz Sound Feat. Red Fox), riktig rock (Mikael Rickfors), bossanova (Maja Gullstrand) och en mäkta populär musikalpoptrio (EMD) ägnas mycket uppmärksamhet åt de två lågtempobidragen. När artisterna samlas framför scenen för presskonferens inför tävlingens tredje deltävling i ett snöigt Leksand är det balladerna som är favoriter. Även om de två förhandstippade bidragen sins­emellan är väldigt olika och framförs av artister med väldigt olika förutsättningar.

Rutinerade BWO är den ena artisten. Trion som vid sina två senaste deltaganden i festivalen varit ytterst nära att vinna, men fallit i sista stund mot schlagerikoner som Carola och Charlotte Perrelli. BWO:s båda pallplatsbidrag var högenergiska danspopnummer, nu drar Martin Rolinski, Alexander Bard och Marina Schiptjenko ned på takten.
Bard har redan siktet inställt på Moskva och Eurovision Song Contest. Han beskriver låten ”You’re not alone” som en blandning av Madonnas ”Frozen” och den omåttligt framgångsrika hitmakaren Timbalands produktioner. En reporter jämför med förra årets ESC-vinnare, ryssen Dima Bilan, men då protesterar BWO-sångaren Martin Rolinski högljutt:
– Jag låter fan inte som om jag ska kissa på mig när jag sjunger.

Bard är övertygad om att deras låt skulle kunna lyckas i den europeiska finalen.
– Vår låt har en dramatisk melodi som ryssar och polacker gillar. Vi har haft stora hittar förut i Europa, folk vet vilka vi är. Vi kan konkurrera. Typiskt svensk schlager räcker bara till Globen, knappt dit, sen måste vi tänka annorlunda. Direkt när jag såg att Ani Lorak skulle tävla för Ukraina förra året så visste jag att Charlotte Perrelli inte skulle ha en chans.
Rolinski sansar diskussionen något.
– Vi ska ta oss förbi den här deltävlingen först. Innan vi börjar prata om Globen och Moskva.

Om BWO är rutinerade rävar är deras konkurrent om balladrösterna betydligt mer oprövad. Sexton­åriga debutanten Molly Sandén har redan jämförts med andra unga sångerskor som fick sina genombrott i festivalen, som Carola och Amy Diamond.
– Jag försöker att inte jämföra mig med någon över huvud taget, säger Sandén. Det som stärker mig tar jag till mig och det andra bryr jag mig inte om.
Trots att hon är debutant verkar hon väldigt lugn inför uppgiften.
– Det är jätteroligt att bara stå på den här stora scenen. Men jag kände mig förvånansvärt trygg. Vi har blivit vänner, scenen och jag.

Om BWO har valt en rätt modern ballad, så är Sandéns ”Så vill stjärnorna” en mer klassisk schlagerballad i vitt ljus och med stora gester. Men någon teori om varför balladerna haft det svårt i årets Melodifestival har hon inte.
– Nej, det har jag inte en aning om. Men det visar ju att allt kan hända i den här tävlingen.