Lisa Nordström är född och bosatt i Göteborg och är medlem i electronicaduon Midaircondo som gett ut två kritikerhyllade album.

Hon är klassiskt skolad flöjtist men lämnade den klassiska banan för den elektroniska musiken för att hitta en ”egen spelplan som inte var så förutbestämd och frusen, där jag hade möjligheten att härja som jag ville både som flöjtist och som sångerska”.

Som främsta inspiratörer till sitt konstnärskap räknar hon sina föräldrar, arkitekten och socionomen, som tidigt vande henne att tänka i form, komposition och sociala miljöer. I höst väntar en turné till Italien med Midaircondo och arbetet med ett nytt album.

För DN.se har Lisa Nordström nu remixat Edvard Griegs Pianokonsert i a-moll från 1868 som ingår i DN:s samling ”25 klassiska mästerverk”.

Kände du till Griegs Pianokonsert sen tidigare?

– Ja, många av melodierna hade jag redan i mig och jag tror att jag har spelat den en gång med en orkester, säger Lisa Nordström. Det är en mycket dynamisk och passionerad musik med en nordisk klang som jag kan känna igen mig i. En klang som är djup och mörk men också transparent och luftig. Och som har en resonans i hur man låter när man sjunger för sitt barn eller hur ens mamma lät när hon sjöng för en. Jag har faktiskt gått och sjungit på Grieg under hela arbetets gång.

Hur gick du tillväga med din remix?
– För att ta mig in i musiken samplade jag ett flertal ställen ur den första satsen som jag tyckte om och så började jag improvisera fram remixen.över några olika temperament. Det är ett sätt för mig att befria mig från det duktiga och få nya tankar att dyka upp. Jag ville ju inte redovisa ”Grieg” utan ge mig hän och sväva iväg. Från början var remixen två timmar lång, men det gick ju inte, så jag har stramat åt den lite, ha ha ha...

Hör du Grieg på ett nytt sätt nu?

– Ja, han var bara 26 år när han skrev sin Pianokonsert och det hörs att det är en ung man som vill hävda sig. Där finns en del av det utåtriktat pampiga och folkmusikaliskt struttiga som jag inte alls kan relatera till. Jag tyckte exempelvis mycket om den inledande pukvirveln men vänder den och låter den gå baklänges när den når sin klimax för att få musiken att gå inåt. Bli en resa mot det utlämnande, sårbara och bitterljuva. Mot den där nordiska klangen som både är min och Griegs.