Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Musik

Loopen får en att låta som många

Theresa Andersson.
Theresa Andersson. Foto: Maja Suslin
Med hjälp av loop-pedalen blir en ensam musiker en hel orkester. Amerikanen Andrew Bird och svenska Theresa Andersson är två skivaktuella artister i den växande skaran som använder tekniken.

– Det gör ont i både kropp och hjärna när man övar in låtarna. Jag har tvingats att träna upp helt nya muskler. Men när det är klart och det blir bra är det värt allt slit, säger hon.

Theresa Andersson slog en hel värld med häpnad när hon för fyra år sedan lade ut videon ”Na na na” på Youtube. Klippet, som i dag har nästan 1,5 miljoner klick, visar när hon uppträder som ett enkvinnasband hemma i köket i huset i New Orleans. Med hjälp av loop-pedaler spelar hon in sig själv. Hon avverkar instrument efter instrument, till slut låter det som att det står en hel orkester och spelar där i köket. Framgångarna i klippets kölvatten har bland annat tagit henne till Conan O’Briens och Craig Fergusons talkshower, där hon gjort framträdanden med sina instrument och loop-pedaler som enda sällskap.

En loop-pedal är, lite förenklat, en digital samplingsmaskin, med vilken en skicklig artist kan spela in sig själv för att sedan spela upp inspelningarna i repeterande vågor och på så sätt bygga upp en allt större och mäktigare ljudbild. Svenska artister som Jens Lekman, Linnea Olsson, Midaircondo och Naima Train har alla använt sig av tekniken på scen.

För en ensam artist som ska ge sig ut på turné kan loop-pedalen vara ett sätt att komma ifrån ”ensam-musiker-med-gitarr”-facket. För Theresa Andersson handlade det från början om ekonomi. Hon flyttade från Gotland till New Orleans som 18-åring och levde ett fattigt musikerliv tillsammans med sin dåvarande pojkvän. När hon några år senare skulle åka hem till Sverige och turnera hade hon helt enkelt inte råd att ta med sig ett band. I stället blev lösningen en loop-pedal. Nu är hon frälst i maskinerna och gör sina liveshower ensam och barfota, omgiven av instrument, mikrofoner och pedaler. Snart släpper hon sin sjätte soloskiva ”Street parade”.

– Trots att jag vet hur jag kommer att framföra låtarna live, så har jag inte tagit hänsyn till det när jag har skrivit och spelat in låtarna, så nu får jag sitta och göra om dem igen till konserterna. Jag kunde ha gjort det lättare för mig och det blir mycket pusslande, men det är också härligt med utmaningen, säger hon på telefon från New Orleans.

Finns det något negativt med loop-pedalerna?

– Det kräver att jag måste ha totalkontroll precis hela tiden, på gott och ont. Sedan är jag ju helt ensam på scenen och det blir inte riktigt samma upplevelse som när man har ett band i ryggen, det slår inte gnistor på scenen på samma sätt som det kan göra när man har andra musiker med sig. Det blir jag som spelar alla de olika rollerna på scenen, i och med att jag spelar alla instrument själv. Jag får multipla personligheter.

– Det gör faktiskt väldigt ont också, jag får bygga upp nya muskler för att klara av det. Jag hade nästan glömt bort hur det känns att repa in nya låtar när jag började repa in den nya skivan nu. Det gör verkligen ont både i kroppen och i hjärnan.

– Men nu har jag gått igenom det här tidigare, så jag vet att det är värt det och att det förhoppningsvis kommer ut någonting bra av det i slutändan, säger hon med ett skratt.

Att använda sig av loopar är inget nytt påfund. Musiker har manipulerat ljud sedan grammofonskivans dagar, men det var först under 50-talet som allt fler artister på allvar började experimentera med så kallade tape loops (kassett-loopar) för att skapa fördröjnings- och ekoeffekter. Bland förgrundsfigurerna finns bland andra den minimalistiska tonsättaren Terry Riley, som senare bland annat kom att inspirera musiker som Brian Eno och Peter Fripp till att använda sig av loopeffekter. En av deras mest kända gemensamma loopinspelningar är ”The heavenly music corporation” på plattan ”No pussyfooting” från 1973.

De digitala loop-pedaler som vi ser musiker använda på scen i dag började dyka upp på allvar först vid 1990- talets mitt och sedan dess har det blivit allt vanligare att musiker tar med sig en pedal när de ska ut på konsert. Den brittiska singer-songwritern Imogen Heap, hajpade elektroniska popkillen James Blake, soulsångaren Jamie Lidell, indierocksångerskan Feist och skådespelerskan och sångerskan Juana Molina använder sig alla av denna lilla och relativt billiga maskin.

En av de mest kända loop-fantasterna är den amerikanska singersongwritern Andrew Bird, just nu aktuell med nya skivan ”Break it yourself”. Andrew Bird tog in looptekniken i musiken för åtta nio år sedan, efter att ha lekt med pedaler helt förutsättningslöst hemma i sin lada på landet i Illinois. Likt Theresa Andersson är Bird multiinstrumentalist, men när han åker ut på turné gör han inte det på egen hand. Med sig har han ett gäng gamla jazzmusiker. På scen använder Bird sig av loopteknik som en effektfull del av showen.

– Loop-pedalen är fortfarande en stor del av den jag är som musiker, jag kommer aldrig att sluta använda den och jag kan inte göra musik utan den. Man kan nästan säga att pedalen är som min förlängda arm. Eller, egentligen är fiolen en förlängd arm och loop-pedalen som en förlängning av fiolen, säger han på telefon från Paris.

Du har ju ett helt band med dig på scenen. När tar du fram loop-pedalen?

– Jag gillar att bygga upp olika känslor under en konsert. Bland annat brukar jag spela på min fiol som om det vore en banjo och publiken älskar det, det blir en väldigt avskalad och naken känsla. När jag går från det till att använda loop-pedalen, med dess stora ljudbild, blir effekten helt magisk, säger han.

Theresa Andersson

Bor: Född på Gotland, men bor sedan 1990 i New Orleans.

Bakgrund: Låtskrivare, sångerska och multiinstrumentalist (spelar bland annat gitarr, fiol och slagverk). Blev känd för den stora massan med förra albumet ”Hummingbird, go!”, men hade redan innan dess gett ut fyra skivor.

Aktuell: Med nya skivan ”Street parade”, som likt förra plattan är producerad av Tobias Fröberg. Sverigeturné i mars inleds i Visby.

Andrew Bird

Bor: På bondgård i Illinois, där han har sin studio i en lada ute på gården.

Bakgrund: Ingick i olika band innan han påbörjade en solokarriär 2003. Senaste plattan ”Noble beast” kom ut 2009. Efter intensivt turnerande gick Bird in i väggen och flyttade ut till landet där han spelat in nya skivan ”Break it yourself” ihop med sina musiker.

Aktuell: Med skivan ”Break it yourself som släpptes den 5 mars.