Söndag kväll. Utanför utställningshallen Nya manegen, ett stenkast från Röda torget, med Kreml mäktigt vilande i bakgrunden, har Eurovision Song Contests invigningsfest börjat så smått. Artisterna anländer utanför den ljusgula byggnaden med sina följen bestående av dansare, pressansvariga, delegationsansvariga och annat löst folk. Carola är på plats, så klart, för att uppträda med tre låtar under festen. Fotografer och reportrar rusar till och det tar Malena Ernman, Azerbajdzjans Arash & Aysel, Armeniens Inga & Anush och de andra en bra stund innan de kan rada upp sig vid den röda mattan land för land.
Sedan sätter de i gång. Nerför mattan kommer varje delegation i klumpar, lite som brickorna i Tetris – i olika stora och ojämna former, från sida till sida vrider de sig runt för fotograferna längs med mattan innan de tar sig in i huset för festligheterna och lämnar plats för nästa bricka i pr-spelet.
Det är en lång väg till toppen om du vill vara med i Eurovisionsschlagern, men resan börjar någonstans vid den där mattfransen. På lördag kväll vet alla vem som vunnit och var tävlingen hålls nästa år. Men innan dess ska två semifinaler avgöras.
Malena Ernman, som är med i den första semin i kväll, är nöjd med repetitionerna av ”La voix” som pågått på jättescenen i Olympiiskij Arena under förra veckan.
– Det har gått bra, vad än vissa tidningar skriver. Vi är nöjda, trots ”tekniskt strul” och ”kollapser” och allt annat vi tydligen ska ha drabbats av, säger hon på telefon.
Konkurrenterna, med balladfavoriter som Bosnien-Hercegovinas Regina och Islands Yóhanna och Turkiets Britney-wannabe Hadise i spetsen, har hon inte hunnit se så mycket av.
– Nej, jag har inte sett så många av de andra bidragen, däremot så hör jag ganska många eftersom jag är intresserad av hur ljudet låter. Med tanke på vilken bakgrund jag har så reagerar jag snabbt på falsksång och det var en del som inte var helt tonsäkra live, säger Ernman utan att peka ut någon särskild.
Efter att ha flugit in i och ut ur Ryssland ett par gånger på grund av operaföreställningar är sångerskan på plats i Moskva för gott den här gången. Flygandet och farandet har inte satt några större spår.
– Resandet har inte påverkat rösten så mycket som jag var rädd för. Jag sover bra, dricker knappt någon alkohol och häller i mig så mycket vatten att jag nästan drunknar. Så fort jag får en paus skriker jag ”hit med vatten”. Min kropp har helt enkelt bestämt sig för att jag ska klara mig igenom maj.
Att hon, till skillnad från resten av artisterna, inte varit på plats hela tiden tror hon inte spelar någon större roll.
– Det har klagats på att jag inte är i Moskva tillräckligt, men trots allt är det framträdandet som räknas. När jag varit på plats här i Moskva har responsen varit väldigt bra.
Numret hon vann Melodifestivalen har förändrats något. Bland annat består dans- och körtruppen nu uteslutande av kvinnor. Ett bra gäng, menar Ernman.
– Tjejerna är samspelta och väldigt bra sångare. De är som Real Group! Vi är ett gäng väldigt begåvade tjejer. Fortfarande unga och snygga så klart, skrattar hon, men vi är lite äldre än de flesta här. Det märks när vi står på scen. Vi är inga 22-åringar som gör vad som helst för uppmärksamhet.
Spektakeldimensionerna av schlager-EM börjar så smått sjunka in.
– Det är väldigt mycket show och mycket folk här. Femton scenarbetare kånkade in iskonerna vi har på scen. Jag stod bredvid och önskade att jag kunde hjälpa till på något sätt. Jag är väl väldigt svensk så, vill hugga i och hjälpa till liksom.
Var du beredd på uppmärksamheten?
– Inte riktigt, även om jag hann vänja mig lite i Sverige. Ute i Europa så börjar man förstå hur stort Melodifestivalen är för oss och allt fler tar efter konceptet. Samtidigt är Eurovision ännu större. Det är lustigt hur mycket folk anstränger sig för att få uppmärksamhet: de delar ut sprit på presskonferenser och ställer sig på bord och juckar. Det är inte riktigt min grej, men man visar väl upp vad man har, hehe.