I mars erbjöd Dagens Nyheter sina läsare att samla 25 klassiska mästervek på cd – från Antonio Vivaldis ”Årstiderna” till Igor Stravinskys ”Våroffer” – en samling som jag med stor entusiasm varit delaktig i att ta fram.
Intresset för klassisk musik bara växer, men väldigt många vet inte hur de skall orientera sig. Men jag ville också komplettera det som vi sålde med att ge bort något gratis och att inte bara ge länkar bakåt i tradition utan också framåt. Därför inbjöd jag ett 20-tal nutida kompositörer av helt skilda slag att på DN.se remixa och göra ny musik av var sitt verk ur DN:s samling.
På torsdagen firades samlingen med en önskekonsert på Konserthuset med Stockholms filharmoniker samtidigt som remix-serien närmar sig sitt slut på med Jesper Nordins version av sitt ”ultimata” favoritstycke – Stravinskys ”Våroffer”. Den musik som fick honom att bli en av landets i dag mest betydande tonsättare.
Har då remixserien gett upphov till ”ny” musik? Ja, reaktionerna i kommentarsfälten och på Facebooksidan lät inte vänta på sig och kom från alla möjliga håll, eftersom remixarna själva varit allt från självlärda dj:s till högutbildade tonsättare. Två ytterpoler inom den nutida svenska musiken som sällan eller aldrig varit i dialog med varandra. Men som här kom i dialog med varandra i det gemensamma uppdraget att hitta kreativa överfarter mellan ett klassiskt verk från det förflutna och sin egen musik av i dag.
När jag nu går tillbaka och lyssnar på remixerna slås jag av hur detta ”länkande” egentligen liknar hur nästan all musik kommit till. I varje fall om vi gör en parentes om den modernistiska era då den kommersiella upphovsmannarätten och idealet om en konst som är avskuren från det omgivande och det förflutna gav gemensam kraft åt idén om det upphöjda, autonoma och orörbara mästerverket.
I remixerna firas att musik är något helt annat. Att den, även om den är tvåhundra år gammal, i sitt innersta väsen alltid är på väg. Att den i viss mening fortfarande är ogjord. Och att den aldrig helt satt punkt utan är öppen för en fortsättning.
Få verk handlar om tillblivelse så som Stravinskys ”Våroffer”. Också det en magnifik skandal en gång i tiden. Men i dag ett oomtvistat ”mästerverk”. Hur stor respekt man skall ha inför originalet har varit en central fråga för alla de som remixat. För Jesper Nordin släppte spärren när han insåg att han kunde förhålla sig till Stravinsky på samma sätt som han förhållit sig till den jämtländske spelmannen Pål Persson, Nordins farfars farfars farfar, och dennes nedtecknade låtar från Vivaldis tid. Helt naturligt. Som till en annans musik som man kan göra till sin egen.