Senast jag såg och hörde Martin Fröst möttes jag av blinkande digitalskyltar som uppmanade att lossa på motorhuvsspaken, låta dörrarna vara upplåsta och lämna varningstriangeln fullt synlig. Det skulle bli experimentell performance i bilprovningshallen i Mora under rubriken "Bortom klarinettens hela historia". Och det var en mörk och kylig lördagkväll i februari - med Melodifestival på teve och hemmamatch i ishockeyns slutspel - men det var knökfullt med publik.
Martin Fröst utmanar inte bara lagarna för klarinetten, som är ett av de mest svårspelade instrumenten, han trotsar också allt förljuget snack om den klassiska musikens förestående död. Men han gör det inte med konstnärlig ängslan eller påklistrad folklighet. Han gör det med en passionerad subjektivitet. Och med en äventyrlighet som träffar musiken såväl inifrån som utifrån. När han mitt i en fras plötsligt höjer vänsterfoten kan man aldrig vara säker - det kan vara en impuls för att intensifiera klangen och göra den mera blodröd eller svärtad, men det kan också vara en början till en koreografi.
Martin Fröst är nytänkare, performer och dansör, men framförallt en hänförande musiker som på ett skarvlöst sätt tar med sig detta in i själva musicerandet. Att höra honom i den traditonellt klassiska repertoaren eller i den innovativt nutida är att höra en musik som sätts i spel på ett sätt som saknar jämförelse. Skönheten får inte vara ifred utan har något akut över sig, som gick den inte att fånga utan att närma sig en slags bristningsgräns.
När Martin Fröst spelar den tidige romantikern Carl Maria von Webers subjektivt förtrollande och oroligt gäckande klarinettmusik på, enligt mig, förra årets bästa klassiska album, är det som att höra musik från en främmande vildmark. Eller som från en karnevalsscen på ett torg mitt i staden. Hans musicerande är en lek med gränsen mellan det naturliga och det teatrala som oavbrutet frilägger den skärningspunkt där man på samma gång känner igen sig och känner sig helt vilse. Där musiken är sig själv när den är på väg att bli något annat. Därför skall i rösta på Martin Fröst!