Ordförande för den svenska tonsättarföreningen, Martin Q Larsson, var orolig att hans remix av Händels ”Music for the Royal Fireworks” skulle låta som jazz à la Norah Jones. Men tillsammans med sin nystartade kvartett PhylnluQ lyckades han skapa en i högsta grad egen version.
Martin Q Larsson är född i Trollhättan, numera bosatt i Huddinge och är sedan april i år ny ordförande för den svenska tonsättarföreningen FST. Med sin bakggrund i jazzen och efter studier i musikvetenskap och komposition är han i dag en tonsättare som rör sig mellan alla den nutida musikens fält: improvisation, elektronik, musikalisk performancekonst och traditionellt noterad komposition.
Vad gäller det senare säger han sig ha lärt "allt" av kontrapunkten, stämföringen hos Bach och Mozart. Med sin nystartade ensemble, kvartetten PhylnluQ ( Lisa Ullén på piano, Yann Le Nestour på basklarinett, Pelle Halvarsson på cello och Martin Q Larsson själv på flygelhorn) har han nu för DN.se remixat Georg Friedrich Händels "Music for the Royal Fireworks" från 1749 som ingår i DN:s samling "25 klassiska mästerverk.
Kände du till Händels "Music for the Royal Fireworks" från förut?
– O ja, jag var med och spelade "Fyrverkerimusiken" i kommunala musikskolan för många år sedan, säger Martin Q Larsson. Det är som ett slags schlagerpop från 1700-talet - oerhört lätt att ryckas med av. Men tittar man närmare i noterna är det också fullt av komplexitet. Det där är lite typiskt för Händel, att hans musik är så omedelbart anslående och samtidigt så finstilt sofitikerad.
Du har inte använt samplingar i din remix. Varför då?
– Nej, jag ville istället se vad som hände om vi, kvartetten PhylnuQ, först studerade partituret riktigt ingående och sedan glömde det och bara improviserade oss fram, från sats till sats. Som ett slags live-remixande i stunden. Först var jag rädd för att det skulle låta lite popjazz à la Norah Jones, men så blev det som väl var inte. Den sökande karaktären mellan stämmorna, som jazzen har, finns kvar men detta blev i högsta grad vår egen version. Något som inspirirerat oss till att fortsätta jobba så här – utifrån kända klassiska partitur.
Mot slutet av remixen kommer en haltande, kolossalt eggande rytm som får mig att associera till second line-gunget i musiken från New Orleans. Varifrån kom den?
– Ha ha ha, ja det är definitivt inte Händel, men på något sätt föddes den ur den menuettrytm som finns i satsen innan. Hos Händel finns en rörlighet mellan högt och lågt som tilltalar mig starkt. Och det var helt klart att vår remix skulle kulminera med ett nytt och häftigt beat. Det här är ju en musik som handlar om glädje, kanske till och med om sexuell upphetsning. Ja, om man vill kan man tolka alla satstitlarna i " Music for the Royal Fireworks" erotiskt.