Malena Ernman slutade på tjugoförsta plats. Anna Bergendahl tog sig inte ens till final förra året. Sverige har floppat rejält i Eurovision song contest de senaste åren. I kväll slåss Eric Saade mot arton andra bidrag om en finalplats.
Han har vetat att han ville bli artist sedan han var sex år gammal. Som trettonåring blev han upptäckt i en talangjakt i Helsingborg, och sedan dess har han kämpat hårt för att nå sitt mål.
– Jag har alltid varit självständig och gjort exakt vad jag velat. Sade jag till mamma att jag ville dra till Stockholm och sjunga på Skansen, då svarade hon att jag fick lösa det. Hon kunde inte fixa det åt mig, men hon lät mig ordna det själv, berättar Eric Saade när vi ses på skivbolagets kontor dagen innan hans flyg går till Düsseldorf och ESC.
Febril aktivitet pågår i rummet intill där hans kostymörer och dansare packar kläder. I dag bor Saade i Stockholm tillsammans med flickvännen Molly Sandén, också hon artist, men Saade pratar gärna och varmt om sin uppväxt i den lilla skånska orten Kattarp.
– Det var mycket gräs och öppna ytor, man kunde bygga en koja i en dunge och springa fritt. Jag tror att jag blev självständig för att jag varit fri, vi bodde i ett samhälle där mamma kände sig trygg med att jag var ute och sprang.
Han ger ett självsäkert, på gränsen till kaxigt intryck när han pratar om sitt artistskap. Han tvekar inte att nämna megastjärnor som Justin Timberlake, Michael Jackson och Robbie Williams när han talar om influenser och pratar om sig själv som en entertainer.
– När jag går in för något gör jag det till hundra procent. I Sverige får man inte göra det, folk blir kritiska när man sticker ut hakan och säger att man tänker vinna. Men jag har alltid varit mig själv, jag är ärlig när jag pratar. Sedan vet jag inte om det är samma sak som självförtroende. Jag tror på det jag gör, och just nu är det musik. Men när det gäller det privata, och allt runt omkring, så har jag absolut inte bra självförtroende.
Även Eric Saade har haft perioder där han tvivlat på sig själv och på det han gör, berättar han.
– När jag hade hållit på i tre år och inte fått något genombrott började jag nästan tappa hoppet och var på väg att lägga ned. Jag började få andningsproblem och panikångest. Då var inte självförtroendet på topp direkt.
Hur gjorde du för att ta dig ur det?
– Då, när jag ville lägga ned, fanns ändå den där sista gnistan i hjärtat som sade: Det går inte, du kan inte sluta med musiken, du måste bara köra vidare. Det kommer att hända en dag. Den gnistan är avgörande för alla som lyckas med något, tror jag. De dåliga perioderna är aldrig roliga, men har du gnistan tar du dig alltid upp igen.
Hur känner du inför att vara känd?
– Jag är helt ointresserad av kändisskapet. Det är något man får stå ut med för att kunna göra det man älskar. Jag vill vara känd för min musik, för performance och entertainment. Inte för att jag är söt eller vara känd för att jag är känd. Jag får hur många förfrågningar som helst från lekprogram, som bara har att göra med att jag är ett namn. Det är inte intressant. Man kan sätta ned foten själv och bestämma att man aldrig ska göra ”Fångarna på fortets” kändisspecial.
I kväll står Eric Saade på den runda Eurovisionsscenen i Düsseldorf med tiotals miljoner tv-tittare och hela svenska folkets ögon på sig. Och han är nervös.
– Jag måste vara en ännu bättre artist än jag var i Melodifestivalen. Jag kan inte förändra låten, den är som den är, nu gäller det att göra numret ännu tajtare. Sedan handlar det mycket om mitt fejs, mina ögon. Det är x-faktorn, man kan inte ta på den.