På Operans stora scen har repetitionerna av Leonard Bernsteins ”Trouble in Tahiti” gått in i slutfasen. Wagnerdirigenten Gregor Bühl går utan problem loss på Bernsteins noga noterade jazziga rytmer och Ola Eliasson och Susanne Végh sjunger på engelska medan textmaskinen levererar den svenska översättningen.

I dag har Malmö opera, Göteborgsoperan, Wermland opera och Norrlandsoperan alla musikaler på sin repertoar som en självklarhet. Även om Kungliga Operan nu tar musikalsteget är ”Trouble in Tahiti” ingen musikalsatsning fullt ut.

Leonard Bernsteins verk är bara en timme långt och framförs därför under samma kväll som Béla Bartóks opera ”Blåskäggs borg”. Dessutom betecknar Leonard Bernstein sitt verk för opera. Men närheten till musikalen är så påtaglig att alla talar om den som en musikal.

Är satsningen på ”Trouble in Tahiti” ett trendbrott för Operan?

– Bartóks opera ”Blåskäggs borg” kombineras ofta med Arnold Schönbergs modernistiska monodram ”Erwartung”. Det ville jag bort ifrån. Skälet till att vi spelar Bernsteins verk är att både det och ”Blåskäggs borg” är relationsdramer med två personer i rollerna och på så vis passar de ihop, samtidigt som det blir ett spännande möte mellan två olika musikstilar.

Det är långt ifrån en självklarhet att Kungliga Operan spelar musikal. Operan får en halv miljard kronor per år i statligt anslag som i första hand riktas till opera och balett samt barn- och ungdomsverksamhet. Samtidigt utesluter inte Operans statligt nationella uppdrag musikal. Och Birgitta Svendéns val av ”Touble in Tahiti” lär bli en snackis om framtida repetoarpolitik när hon kombinerar Bartóks opera med en musikal.

Dag Hallberg, före detta teaterchef på Göteborgsoperan, tillhör dock dem som välkomnat musikalen in i operahuset.

– Musikalen är vår tids opera, säger han.

När han tog över den nybyggda Göteborgsoperan år 1994 bestämde han sig omgående för att utöka repertoaren med musikal bredvid operan och dansen, något Göteborgsoperan aldrig har ångrat. Besökssiffrorna höjdes för alla genrer. Publiken blev gränsöverskridande nyfiken.

– Göteborgsoperan fick plötsligt en tre gånger så stor salong och därmed en helt ny publiksituation. Just nu har vi inga problem med publiktillströmningen på Kungliga Operan och på senare tid har den till och med ökat. Behovet av att vi spelar musikal är inte heller så stort eftersom det finns privatteatrar med den repertoaren i Stockholm, säger Birgitta Svendén.

– Jag kan dock tänka mig att göra Andrew Lloyd Webbers ”Fantomen på Operan”. Det är den perfekta musikaloperan och den är lika perfekt för vårt gamla operahus eftersom den utspelas i ett sådant.

Birgitta Svendén är dock benhård på att Operan då måste få göra den på sitt sätt i en helt egen och ny uppsättning och inte vara tvingad att köpa ett gammalt koncept.

– Musikalbranschen har stannat i utvecklingen. Det händer inget nytt. Samma musikaler upprepas gång på gång. Jag är beredd att be på mina bara knän för att Benny Andersson ska skriva en musikal bara för oss. Jag säger det till honom varje gång jag träffar honom. Men, tillägger hon, som om hon ser något utsiktslöst i påståendet:

– Finns det någon annan kompositör som vill skriva en musikal för hela Hovkapellet och speciellt sångutbildade solister. Ring mig. Även från utlandet.

Vissa musikaler kräver kvalitet och resurser för att fungera fullt ut. Det är något Operan kan leverera. Privatteatrar som sätter upp klassiska musikaler fuskar alltid med orkestern som görs betydligt mindre än tonsättaren tänkt sig, så klangbilden helt förändras. De kan också satsa på en stjärna i en huvudroll för namnets skull även om personen inte klarar de musikaliska anspråken.

– Vi har både orkestern och de skolade sångare som behövs i till exempel ”Fantomen på operan”. Och det gäller också titelrollen. Men ibland är det inte så och då skulle det genast bli dyrare att sätta upp en musikal än en vanlig opera om man måste hyra in extra artister och musiker.