För två år sedan kom Ondi Timoners prisbelönta dokumentär "Dig!" som under sju år följt de amerikanska banden The Brian Jonestown Massacre (BJM) och Dandy Warhols. Framför allt handlar den om de respektive frontmännen Anton Newcombes och Courtney Taylors vänskap och rivalitet. Och på det sätt som de 1.500 timmarna av filmmaterial klippts ned till 107 minuter är det Newcombe som är odjuret, det bortknarkade geniet, den övermusikaliske galenpannan.
- Vilken film? Jag har inte hört talas om den. Har du läst Bibeln? Koranen? Bhagavadgita?
Anton Newcombe lutar sig bakåt i skinnfåtöljen och tar en av många cigarretter och en av få pauser under intervjun. Han är utan konkurrens den mest osammanhängande intervjuperson man kan tänka sig. Han börjar svara på frågor, byter spår halvvägs in och i rabblande svar täcker han ofta minst tre samtalsämnen. Intensiv och nyckfull, men varm och vänlig är beskrivningar som ringar in de flesta intrycken av hans person. Och så förstås det här med musikgeniet, som skymtas under spelningen en timme efter intervjun.
Självklart har Newcombe sett "Dig!". På bandets hemsida förklarar han att filmen är ett orättfärdigt urval av händelser och beklagar sig över att han framstår som en icke seriös musiker. I till synes ändlösa excesser av droger och bråk (60 bandmedlemmar har passerat BJM sedan starten 1990) varvat med perioder av intensiv kreativitet, polariseras BJM och Dandy Warhols. Medan Courtney Taylors band får skivkontrakt, miljondollarhits och världsturnéer, skildras Newcombes missförstådda-geni-liv som en tragikomisk resa på samhällets botten. Filmen tar upp hans fem år av hemlöshet, hans fars schizofreni/alkoholism/självmord och hans oanpassade livsstil. Efter ett 50-tal polisgripanden i ungdomen omhändertogs han av myndigheterna. Det enda han har är höga ideal.
Anton Newcombe säger att det var han som introducerade dokumentärfilmaren Ondi Timoner för Dandy Warhols, att det var han som presenterade filmidén om att se hur skivindustrin kan förstöra vänskap precis på samma sätt som droger och berömmelse. Man anar bitterhet och man kan förstå om han har tröttnat på att svara på frågor om "Dig!", även om det är efter den som intresset för BJM spridits och breddats utanför neo-psykedelia-kretsar i San Francisco. Newcombe gör bara en intervju på Hultsfred.
I "Dig!" pratar du mycket om att göra revolution med din musik. Gäller det fortfarande?
- Vad är en revolution? En cirkulär rörelse, eller hur, säger han, och spänner sina grågröna ögon i mig och ritar en långsam cirkel i luften.
Han vänder sig oväntat till fotografen Sofia och inom loppet av en minut pratar han om att han gillar musik, att han har varit sjuk de senaste dagarna, att fingrarna sticker och att spelningen kommer att gå bra.
BJM har turnerat i Europa sedan en dryg månad och den 29 maj gör de sin sista spelning i Birmingham. Det var två år sedan deras senaste album "Tepid Peppermint Wonderland" kom, så jag frågar om något nytt är på gång.
- Jag planerar att släppa en skiva den här sommaren. Du vet att jag jobbar väldigt fort, men all vår utrustning blev stulen på Manhattan där jag bor. Jag funderar på att flytta till Island. Jag har så många vänner där (modern till Newcombes son Herman är isländska, reds anm). I morgon spelar vi i Oslo, där jag också har en massa underbara vänner.
Du pratade om den kommande skivan.
- Jag har inte funderat på vad vi ska utforska den här gången, men jag har funderat på vilken kontext skivan ska presenteras i. Jag vill göra något som låter som när Tors hammare slår Odens skägg och Freja snyftar och vädjar "Sluta!".
Är du fortfarande kompis med Courtney Taylor-Taylor?
- Ja, vi har kontakt. Vi spelar med Dandy Warhols på Chrystal Ballroom hemma i Portland i september. Vill du komma?
Jag frågar varför Courtney Taylor lade till ett extra Taylor för inte så länge sedan. Anton Newcombe lånar min mobil, misslyckas med att få tag i honom och skriver ner Dandy Warhols-sångarens mejladress i mitt anteckningsblock. Jag känner mig dum.
- Fråga mig vad du vill! Säger han plötsligt. Vad som helst!
Stämmer det att du är drogfri?
- De tyngsta drogerna säljs av storföretagen. Ser det ut som att jag är hög?
Du är rätt spattig?
- Jag har legat och vilat under bussresan från Köpenhamn hela dagen och jag har druckit screwdrivers nu i kväll. That's the trick.