Musikindustriundantaget Erik Hassle

Precis som A-teens upptäcktes Erik Hassle på en musikskola och Ola Håkanssons musikbolag Artist Company Ten tog honom under sina vingar. Visserligen har även i Hassles fall talangjakten funnits med, han har varit med i talangtävlingen Metro Music Challenge, men arbetet med honom har varit enligt den gamla modell som Ola Håkansson brinner för.

– Vi bestämde oss för att lansera honom som man gjorde på sextiotalet. Då spelade man på ungdomsgårdar och mötte sin publik. I dag har ungdomsgårdarna ersatts av internet. Därför lade vi upp enkla videos på nätet och ökade gradvis antalet fans. Vi tänkte att "killen sjunger tillräckligt bra, så om vi bara håller ut tillräckligt länge så kommer något att hända". Det här är en klassisk artistlansering, precis som man gjorde förr. Det är inget nytt.

Men att Hassle hittades på en musikskola var till skillnad från A-teens-fallet en slump.

– Om min kollega på förhand hade sagt till mig att han skulle åka ut och leta efter en ny talang på en musikskola, då skulle jag ha sagt "aldrig i livet", erkänner Håkansson.

I dag behövs helhetskoncept kring artister för att de ska dra in tillräckligt med pengar. De måste få trogna fans som vill köpa allt och gå på alla spelningar. Att försöka göra en one-hit-wonder utan tydlig avsändare, som "Macarena" eller "Las Ketchup", är lönlöst. Men inte ens en helgjuten artist räcker. Enligt Klas Lunding, A&R på EMI, säljer de mest framgångsrika svenska artisterna på sin höjd lika många skivor som vilken debutant som helst sålde för några år sedan.

– Vår räddning är att vi kan exportera svensk musik. Vår hemmamarknad är riktigt usel.

Ola Håkansson blir irriterad när han hör sådana resonemang. Han menar att utvecklingen i musikbranschen inte bara handlar om ekonomi. Han tycker att skivbolagen borde våga ha fler långsamma projekt, i stället för att vänta på att artisterna själva gör allt arbete på Myspace.

– Egentligen handlar det om tid, säger han. När skivbolagen säger att det är för dyrt att satsa på nya artister, så menar de snabba satsningar. Ju snabbare man vill lansera en artist ju dyrare är det. TV-reklam kostar till exempel mycket. Om man istället investerar i tid, som vi gjorde med Erik Hassle, behöver men inte lägga ut lika mycket pengar på promotion och marknadsföring.

Men varför lät ni inte honom etablera sig på nätet på egen hand?

– För mig är det här vad klassiskt skivbolagsarbete går ut på. Jag tycker att det ingår att upptäcka, utveckla och lansera talanger. Det är så jag lärt mig det.

Han får visst medhåll från David Mortimer-Hawkins, A&R på Universal:

– Även med artister som man brukar tala om som Myspace-fenomen, till exempel Arctic Monkeys, så är det först när vi kommer in och gör klassiskt skivbolagsarbete som de blir riktigt stora. Myspace är en skruvdragare, men du behöver fortfarande en hantverkare för sätta ihop ett hus.

Självklart handlar det också om trender. Nittiotalets många slipade sånggrupper får en naturlig motreaktion i fler gör-det-självare på listorna. Precis som Temptations och Ronettes fick en motreaktion i gitarrplonkande singer/songwriters.

Och Tomas Löw på Artisthuset tror inte att det kommer att dröja länge innan vi ser pojkband på listorna igen.

– Jag var på ett krismöte där alla skivbolagsmänniskor ojade sig över läget. Då reste sig en fransman och sade en klok sak: "Jag förstår inte varför alla är så oroliga - så länge Gud envisas med att göra små flickor, så kommer det att finnas ett behov av pojkband". 

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut