Han blev ändå sextiotre år och levde i nästan tio år efter att ha fått en ny njure. Att Stig Vig hade haft en vacklande hälsa under längre tid var väl känt, men han och Dag Vag drog ändå upp arbetstempot på senare år.
Det var ursprungligen tänkt som ett soloprojekt, Stig Vig spelade in "Dimma" och gav ut den på singel 1978 under namnet Dag Vag & Svagsinta. Snart var de ett riktigt band och ett av Sveriges allra största, trots eller tack vare sin ganska udda blandning av popreggae, psykedelia, en smula punk, en aning arv från den politiska proggrörelsen och en inte alldeles liten gnutta humor. Samt en mycket lång rad av oväntade och i regel rejält omarbetade tolkningar av verk från namn som Elsa Beskow, Max Romeo, Jonathan Richman, Anita Lindblom, Generation X och Evert Taube. Bob Dylans "Tombstone blues" blev en långsam vals under namnet "Snorbloos".
1979 satte de in en berömd annons i DN om sin förlovning med Ebba Grön, Sverige största punkband. Båda banden turnerade sen tillsammans, under devisen "Turister i tillvaron".
Med tiden kom Dag Vags stilpalett att innefatta så olika dimensioner som olika sorters världsmusik och samarbete med Thore Skogman. Sen splittrades bandet i början av 80-talet, startade igen i slutet av 80-talet, splittrades igen i början av 90-talet och startade igen i slutet av 90-talet. Man kan gissa att den slutliga splittringen sker nu, för Stig Vig var som sångare och basist Dag Vags självklara centrum.
Föga förvånande var Stig Vig ett artistnamn, han hette egentligen Per Odeltorp och kom från Överluleå mellan Luleå och Boden. Yngre brodern Lennart Odeltorp var också med i Dag Vag, som trummis under namnet Tage Dirty.
Till Stockholm kom den unge Per som sextonåring och hade massor av band under både 60- och 70-talen, som inte blev mer än små fotnoter i den svenska rockhistorien. Under tidigt 70-tal var han ljudtekniker åt proggbandet Träd Gräs och Stenar, då under namnet Per Gud. Några år senare spelade han bas med Peps Persson.
Efter Dag Vag - eller snarare i perioderna mellan de olika upplagorna - hade han också många olika projekt, men väsentligast är att han började med teatermusik och gjorde musik åt en mängd uppsättningar, bland annat på Dramaten och Radioteatern.
Men det är Dag Vag han främst kommer bli ihågkommen för. Där han med en lågmält småpratande röst sjöng texter som var enkla på ytan, men sällan saknade dubbla bottnar och/eller ett inslag av milt vanvett. Samtidigt som hans rytmiska basspel också hade en framträdande plats i helheten.