Nobelpriset är ett av de mest kända exemplen på hur tungt det kan bli om en jury väljer. Men utvecklingen går åt motsatt håll, och i takt med att diverse tv-bolag har sett intäktspotentialen i tittarnas direktröstning per telefon har publiken blivit utslagsgivare i allt fler sammanhang.

P3 Guld har valt en ovanligt tydlig blandning av de båda principerna, och skillnaden i utfall kunde inte bli större. Det var inte alls lika slående när man såg nomineringarna, men slutresultatet går inte att missta sig på. Fem kategorier har röstats fram av radiolyssnarna, fyra kategorier har valts av specialjuryer. De fem förs­ta skulle kunna sammanfattas under parollen ”kändast vinner”, de fyra sistnämnda närmar sig snarare ”mest obskyr vinner”.

Ingetdera säger egentligen något om kvalitet, men nog är det imponerande att i kategorin Årets pop kunna gå förbi såväl naturfenomenet Robyn (tre av fem lyssnarpriser) som kritikerfavoriterna The Radio Dept och debutantkometen Anna von Hausswolff – för att i stället belöna Malmökvartetten This is Head. Ett band så frånvänt att det inte ens har låttitlar, och som vore chanslöst i varje lyssnaromröstning eftersom nästan ingen känner till dem.

Att deras musik är förtrollande är en helt annan sak, och kanske kan utmärkelsen leda till någon sorts genombrott. P3 Guld-priset vill ju så gärna vara Sveriges tyngsta musikpris, och i en tid när prisgalekonkurrensen blivit mind­re och Grammisutdelningen inte längre tv-sänds blir den ambitionen allt mindre orealistisk. Både svensk och norsk tv sänder nu P3 Guld, trots att det handlar om en svensk radiokanals eget pris.

Och samtidigt är priset så märkligt litet. Ynka nio kategorier, där Grammis har över tjugo och den amerikanska Grammy över hundra. Klart att mycket hamnar utanför då. Såväl hela genrer som Håkan Hellström. Vill P 3 Guld vara stort på riktigt är det nog dags att expandera.