Sjutton barnröster klämmer i: "Blåååbär, blåååbär, det är vi som är blåbär " Marie Rindborg leder sången och kompar på bongotrummor.
- Kan vi inte sjunga sprattelsången? undrar någon, innan körleken fortsätter med en pianosvängig gospelsak om att stämma upp i sång.
Blåbärskören för fem- till sexåringar samlas på tisdagseftermiddagar och är en av Norrmalmskyrkans många sånggrupper för barn. Majoriteten av dem som söker sig hit är inte medlemmar av församlingen utan deltar enbart i musikskolans verksamhet. Här finns alltifrån barnkörer för fyraåringar och uppåt till tonårskörer och flera vuxenkörer. Men det går att börja ännu tidigare. På spädbarnsmusiken sjunger föräldrarna först för och så småningom tillsammans med sina barn.
- Det blir ett naturligt sätt att sjunga för barnen redan när de är små, säger Jeanette Hultin Juliusson. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Man kan ju sjunga när man sitter i bilen eller när barnen sitter en stund i knäet. Genom att gå på musik en gång i veckan blir det naturligare att man gör det och så får man en utökad repertoar som anpassas efter barnet.
Sonen Hector Juliusson, som i dag hunnit bli lite äldre, sjunger numera i Blåbärskören och utöver att sjunga sånger kan det handla om att jama som en katt eller skälla som en hund.
- Jag försöker att leka med rösten, och få barnen att upptäcka att rösten har så många olika möjligheter och ljudvariationer, förklarar Marie Rindborg, som är ansvarig för musikskolans barnkörer i Norrmalmskyrkan.
Den lite äldre Smultronkören, som tar vid timmen efter, ägnar sig åt mer renodlad körsång.
- Man blir glad, svarar en av medlemmarna, sjuåriga Isabelle Ravelojaona, när DN undrar hur det känns att sjunga.
William Korfitsen är ett år äldre och sjunger för att "det är kul och mycket att göra".
- Man stärker rösten så att man kan sjunga högt och prata ordentligt och sådant, tillägger han.
- Jag spelar piano också, säger Ida Kühner. Kan man sjunga till så blir det roligt.