Ola Bergman är född i Stockholm och är sedan 1990-talet producent av elektronisk musik. Till hans influenser hör tidig electro, techno, acid house från 80-talet och den brittiska abstrakta skolan med namn som Autechre samt det minimalistiska vemodet och precisionen hos Kraftwerk. Hans musik är resultatet av ett experimentellt och sökande arbetssätt som inte är begränsat till olika genrer. På senare år har han alltmer intresserat sig för improvisation och att spela live. Nu har Ola Bergman remixat för DN.se Carl Orffs kör- och orkesterverk ”Carmina Burana” från 1935-36 som ingår i DN:s samling av 25 klassiska mästerverk.

Vad lockade dig i ”Carmina Burana”?

- Jag minns musiken från filmer, bland annat i ”Exorcisten”, framförallt det lite satanistiskt monotona och suggestiva, säger Ola Bergman. Men när jag lyssnade igenom verket nu var det mera det rytmiska jag fastnade för. Och körklangerna. Alla slagverksljud i min remix är samplade från det vokala hos Orff.

Vad har du gjort med ”Carmina Burana”?

- Att göra en remix kan bli väldigt förutsägbart om man, som brukligt är, börjar med att sampla stora partier. Därför samplade jag jättesmå beståndsdelar och skapade variationer med hjälp av dem. Jag ville bygga upp remixen väldigt minimalistiskt för att först mot slutet få den att kulminera.

”Carmina Burana” bygger på medeltidsdikter om vårens och sinnenas berusning. Ändå är det en överraskande naken och tillbakahållen remix du gjort. Varför då?

- Jag läste en del om Orff och hans relation till Nazi-Tyskland och kände att jag ville tona ner det pampiga och nationalromantiska inslaget i hans musik. Genom att ge plats för det mer suggestivt livsbejakande och dansanta, kanske man kan hoppas på mer angenäma associationer.