På en vind i Gamla stan har man hittat en opera i tre akter. Det jättelika, handskrivna orkesterpartituret av den svenske tonsättaren Wilhelm Harteveld säljs nu på auktion.
- Vi fann det digra partituret på 400 sidor tillsammans med flera brev i ett utrymme som varit låst i åtskilliga decennier, säger Lennart Andersson, styrelsemedlem i bostadsrättsföreningen som hittat operan.
Det fullskaliga partituret till "Den triumferande kärlekens sång" (efter Turgenjev) är på italienska. Bostadsrättsföreningen har lämnat in det till Stockholms auktionsverk där det säljs i december med utropspris på 10.000 kronor.
Wilhelm Harteveld var född 1859, verksam under många år i Ryssland, och dog 1927. På 1890-talet spelades det aktuella verket i Ryssland. Sedan blev det inte så mycket opera mer för Harteveld.
I stället lanserade han en ny sånggenre, "straffångesånger", som lär ha vunnit popularitet vid deporteringarna efter revolutionen år 1905. Och han lanserade "Kedjefångarnas marsch" som Harteveld påstådde sig ha hört Potemkin-myteristerna spela på kam till ackompanjemang av kedjors rasslande.
Vid revolutionen lämnade Harteveld Ryssland. Han var förmodligen född i Belgien och studerade musik i Sverige, eftersom han hade svenskt påbrå. Åter i Sverige skrev han artiklar om Ryssland i Dagens Nyheter, bland annat om Rasputins orgier i Sibirien och skildringar av Tsarens abdikation. Men enligt DN:s Staffan Skott, musikalisk rysskännare, kan han omöjligt ha bevittnat allt detta.
Wilhelm Hartevelds begrepp om sanning var alltså relativt anfrätt. Han gav ut den populära marschen "Marcia Carolus Rex" (Karl XII:s marsch) och påstod sig ha hittat förlagan i stadsarkivet i Poltava. Forskning har dock visat att det handlar om "Moskovitiska lantvärnets marsch", förmodligen skriven av Harteveld själv. Populär i Sverige blev den i samband med stumfilmen om Karl den XII med Gösta Ekman.
Något exemplar av operan "Den triumferande kärlekens sång" finns inte på Statens musikbibliotek i Stockholm.
På Stockholms auktionsverk har Hans Larsson fördjupat sig i historien:
- Sin opera bad han att få sig tillsänd från Ryssland till Sverige i början av 1920-talet. Partituret kan vara en avskrift, men kan också vara originalet och möjligtvis det enda existerande exemplaret av operan. Hur det än är finns Wilhelm Hartevelds namnteckning på partituret, när Operan uruppfördes 1895 i Charkov.