Utan Patti Smith inget U2, REM eller the Smiths, brukar det heta. Men årets Polarpristagare har i kraft av sin egensinniga konstnärliga vision också varit en förebild för många kvinnor. Till dem har hon ett råd: "Tro inte att du måste välja mellan att vara mor och att vara konstnär."
Patti Smith är i Stockholm för att ta emot Polarpriset ur kung Carl XVI Gustafs hand. En anomali kan tyckas för en punkens gudmor - men den amerikanska rockpoeten är så uppenbart glad och stolt över utnämningen att det inte känns på sin plats att pika henne för sådana petitesser.
– Att få priset i Stikkan Anderssons namn, en person som verkade i en helt annan värld än jag, i en sorts global huvudfåra, det gjorde mig väldigt rörd. Jag ser det inte som en konfliktsituation - jag vill ju att mitt arbete ska synas, säger hon.
Men det har också hänt en del med Patti Smiths konstnärliga verk sedan genombrottet med plattan "Horses" från 1975. Då skrev hon för "andra som var som jag". För de udda och utstötta, för vagabonder och enstöringar. Med boken "Just kids", om sin långvariga kärleksrelation till fotografen Robert Mapplethorpe, har hon mött en ny och betydligt bredare publik.
– Jag skrev boken för Robert - han var ingen läsare. Så jag skrev den för sådana som inte brukar läsa, för unga läsare men också för sofistikerade läsare, för män och för kvinnor. Jag ville att den skulle vara till för alla, att den inte skulle utelämna någon.
Just för att hon alltid setts som en kvinnlig förebild fick Patti Smith hård kritik från feminister när hon drog sig tillbaka på 1980-talet för att leva ett stillsamt familjeliv. Själv tycker hon att balansen mellan de båda världarna har varit oerhört viktig också för hennes konstnärskap.
– Ibland går jag inte den väg som folk rent filosofiskt tycker att jag borde. Men mitt familjeliv var också vackert. I det livet lärde jag mig mycket, utvecklades och studerade. Jag har ingen militant filosofi om livet, jag tror på att vi ska omfamna så mycket som möjligt och göra det helhjärtat.