Rekordstort startfält när schlagerfesten drar i gång

Belgrade Arena med plats för upp till 23.000 åskådare har gjorts om från basket- och volleybollarena till schlagerpalats. Artisterna har ­redan börjat använda sina presskonferenser till att smöra värdlandet så gott de kan - sjunga sitt bidrag på hemsnickrad serbiska till exempel. Ett värdpar, som ska lotsa den europeiska tv-publiken genom de tävlande bidragen och röstningen har utsetts - dels morgon-tv-­ankaret Jovana Jankovis, dels artisten och låtskrivaren Zeljko Joksimovic som själv har erfarenhet av tävlingen (han kom tvåa 2004 och skrev fjolårets trea från Bosnien). 1,6-miljonerstaden Belgrad står rustad för Euro­vision Song Contest (ESC).

På sätt och vis är det väldigt passande att ESC i år avgörs i just Serbien - eftersom landet så väl ­representerar tävlingens utveckling under de senaste tjugo åren. Serbien är en av de stater som kommit med i tävlingen efter att dels Östeuropa bjöds in att delta, dels ett par större unioner upplösts i ett flertal mindre, självständiga nationer. Som alla vill vara med och meloditävla.

Den här utvecklingen har, även om det höjts sura röster från sina håll, lett till en breddning av tävlingen, en större mångfald i hur musiken låter (och, inte minst, hur framträdandena ser ut).

Dessutom tävlar inte mindre än 43 länder. Och detta alltså trots att ett par lilleputtnationer inte medverkar, att Österrike valt att stå över detta år och att Italien fortsätter sin bojkott av tävlingen.

43 nationer är en ganska remarkabel summa tävlande, även om fem av dem (fjolårsvinnande värdlandet samt de fyra stora: Storbritannien, Frankrike, Spanien och Tyskland) är direktkvalificerade.

Det stora antalet har också lett till en ganska grundläggande, men förmodligen helt nödvändig, förändring i hur tävlingen avgörs. Den tidigare ensamma semifinalen räcker inte längre till, den blir helt enkelt för lång om alla bidrag ska vara med, och i stället blir 2008 inte bara det första året då Serbien arrangerar tävlingen och San Marino deltar, utan också premiäråret för två semifinaler.

Vilket är goda nyheter för tv-tittarnas närminne - att komma ihåg vilka låtar man gillar blir ju väsentligt mycket lättare när man bara har nitton bidrag att hålla i huvudet än uppemot fyrtio, vilket skulle varit fallet om ESC hållit fast vid en semifinal.

Samtidigt föder det givetvis en del spekulationer och grogrund för gnäll. Vilken semifinal man hamnar i - vilket avgjorts genom en lottning utifrån vilka geografiska områden man tillhör, alla nordiska länder ska till exempel inte kunna hamna i samma semifinal - kan ju bli väldigt avgörande.

Sett ur det perspektivet får man nog säga att svenska bidraget "Hero" med Charlotte Perrelli dragit en vinstlott. Inte för att ­semifinal två på torsdagkvällen inte innehåller tuffa motståndare. Men tisdagskvällens första kvalomgång till finalen känns ändå betydligt svårare med en stark powerballad från Polen, utmärkt danspop från Grekland och tävlingens mest fascinerande och roliga artist - den irländska tygmuppen Dustin the turkey.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut