Bruket är inget ”Idol”-material. Musiken är påflugen, rockpunk. Också deras budskap diskvalificerar dem från nollnolltalets trivselsammanhang. Bandets Nicke/Howlin’ Pelle Almqvist-producerade debut-EP ”Sthlm kallar” från i våras är ett oförsonligt hatbrev med adress Rosenbad:
”En myra nu och en myra då/har exakt samma värde, så lätt att trampa på/det är bara att ta yxan och fortsätta veva/och dom som står i vägen förtjänar inte att leva/för du är så mycket mera/ja, du står ju så högt över dom/sthlm kallar, men jag har inget säga/i natt hoppas jag rosenbad brinner/sänder min kärlek och en trasa thinner”.
Bruketsångaren Fredrik Hellman, som skrivit texten, ser den som en skildring av centraliseringen och hur huvudstaden ter sig från Fagersta, arton mil nordväst om den ekonomiska och politiska makten. Han har förstås fått en del starka reaktioner på texten.
– Men raden om Rosenbad är ju en metafor, jag försöker inte tala om för folk att de ska bränna ner stället.
Han nämner låten ”Kom igen” från Fria Proteaterns ”Knytkalas”-skiva som inspirationskälla (jämte mer väntade namn som Smiths, The Clash, Jam och Ebba Grön).
Är inte en av svårigheterna med att skriva politiska texter i dag att alla ideologier är så upplösta? De flesta verkar ha svårt att tro på något eller någon – så var det inte under just Fri Proteaterns proggår.
– Visst, det känns som om hela proggeran lämnade ett stort tomrum, efter sig. Folk vet inte hur de ska ställa sig till saker i dag. Man väljer parti efter vilken partiledare som är ”bra i tv”. Trevligast vinner. Det är ett politiskt ... vakuum. Folk är mer upptagna av hur de ser ut än hur det ser ut i samhället.
Medlemmarna i Bruket hukar alla bokstavligen under konjunkturen. Samma dag som de började inspelningen av debut-ep:n blev fyra av dem varslade från sina industrijobb i järnbruksstaden. Och de sist anställda får gå först.
Enligt Arbetsförmedlingen kommer fler än var tredje arbetssökande mellan 18 och 24 år att vara arbetslös i Sverige 2010.
– Vi har haft väldigt många varsel i Fagersta redan. Järnbruket lades ner redan runt 1984, men många talar fortfarande om det som om framtiden fortfarande existerade – det är därför vi valde vårt namn Bruket. Man ser hur klyftorna ökar och att folk läser Aftonbladets bilaga Klick! i stället för att engagera sig. Man måste verkligen inte demonstrera eller kasta gatsten – i dag är det vapen nog att ha en åsikt så att man kan diskutera, påpekar Hellman.
Ni är födda runt 1983 och tillhör en åttiotalistgeneration som har beskrivits som ytlig, arbetslös, nätsurfande och proppfull av orealistiska konsumtions- och framgångsdrömmar. Knappast engagerad.
– Jo, men det är så många distraktioner i samhället i dag, de tar bort fokus från större frågor. Och folk väljer ofta att se den lilla bilden i stället för den stora; de blir förbannade på den person som inte betalar ut a-kassa i stället för på de msom sett till att det blivit så – regeringen. Det finns också en stark känsla av att alla beslut tas jävligt långt bort från en själv. Man har inget inflytande. Man litar inte på politiker för det de säger betyder något annat, det är rena 1984.
Bland de unga band som i dag spelar med samma stå-på-tå-iver som Bruket finns till exempel väl etablerade Florence Valentin jämte Kavalleriet, Svarta Börsen – med mottot: ”För Sverige, ur skiten!” – Ångebaserade Den Stora Sömnen, Tysta Mari – och så Boris & The Jeltsins. Hårdpopkvintetten från Svedmyra beskriver sin utgångspunkt som en i tvär opposition:
”2006 bytte Sverige regering. Svårt blev hopplöst. Moneybrother blev Pengapungen. Hushållsnära tjänster blev avdragsgilla”, klargör bandet i en pressrelease. Det står enat i en frustration och förakt för ”offentliga lögner, Svenssonlivets vardagstristess, falska fasader och systemet som maktapparat”.
– Det är en ny genre som kommit fram nu. Just popmusiken har inte varit så politisk tidigare, det har mer varit punkens roll, säger sångaren – och kocken – Elias Eriksson. Han kallar sina låttexter för ”samhällsrealistiska” och nämner – liksom Bruket – Mattias Alkberg BD som en viktig inspirationskälla.
– När vi startade för två år sedan så kom det samtidigt flera liknande band som vårt. Det fanns förstås en anledning till det – det kändes nödvändigt efter att alliansen tagit makten. Jag har själv inte skrivit politiska texter i de banden jag var med i tidigare.
I låten ”Littorin” frågar han arbetsmarknadsministern direkt: Är det ”något jag gjorde mot dig eller din familj” som är förklaringen till hur jag bemöts på arbetsförmedlingen?
– Redan när vi i bandet gick ut gymnasiet var det verkligen pissigt att försöka få jobb och i dag är det samma sak igen, fast ännu värre. Samtidigt finns den här känslan av att ingen bryr sig. Bara en massa tomt snack. Man uppmanas att bli ”entreprenör” när man är nitton ... Och Sven Otto Littorin är inte fiktiv utan finns på riktigt, jag ville stå framför honom i den här texten och vara förbannad.
Elias Eriksson hoppas på fler band med samma ambitioner och inriktning. En våg.
– Som hela poppunkvågen som kom med Ebba Grön på den tiden. I dag finns det så många band med samma inställning som vi att det går att bygga upp en scen – ställen att spela på, ge varandra gig, hjälpas åt. Den här branschen behöver inte vara så egotrippad.