Rockrumlaren som blev ­folkhemskändis

"Det har blivit svårare att hitta tiden till m usiken nu med alla matprogram och tv-framträdanden", säger Plura Jonsson.

Foto: Paul Hansen "Det har blivit svårare att hitta tiden till m usiken nu med alla matprogram och tv-framträdanden", säger Plura Jonsson.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Plura Jonsson

Plura Jonsson är 59 år, bor med sambo och barn på Kungsholmen, gillar Richmond Fontaines ”Thirteen cities” skarpt och kompisen Håkan Hellströms ”spretiga, nakna, råa och roliga” sätt att skriva låttexter. Hans nya Eldkvarnlåtar kommer att ”handla ganska mycket om allt som hänt det senaste året, det i Göteborg med”. Jonsson har sökt Cornelis Vreeswijk-stipendiet en gång, men fick det inte.
Plura om sitt låtskrivande: ”Jag gör bara. Jag tänker över huvud taget inte mycket. Intellektualiserar inte. Jag är en känslomänniska. Jag skriver en låt och sedan är det ’aha, den handlar om det här!’”
Om den kvinnliga förlagan för låten ”Alice”: ”Det är faktiskt flera personer i en, framför allt en väldigt vacker tjej som jag åkte till Stockholm med när jag var i tonåren. Vi skulle gå på konsert, men efter det blev det aldrig något.”
Om att lära sig spela på låg volym: ”Det var intressant och lärorikt. Det går inte att spela högt i en kyrka för då blir det bara oväsen. Inför andra plattan ’Kärlekens  låga’ kom vi på hur skönt det var att spela lågt i replokalen. Vi skulle ha med en extramusiker på steelguitar på den och han klagade på att han inte ’kunde’ repa så lågt (skratt).”

Snart ryms inte titlarna på visitkortet. Plura ­Jonsson är inte längre bara rockartist, utan också målare, tv-kock, krogkritiker, romanförfattare, bloggare och tv-kändis – senast i TV 4-succén ”Så mycket bättre”. Med DN:s ­Georg Cederskog talar han om Eldkvarns tredje kyrkoskiva och den kommande kokaindomen.

Snart ryms inte titlarna på visitkortet. Plura ­Jonsson är inte längre bara rockartist, utan också målare, tv-kock, krogkritiker, romanförfattare, bloggare och tv-kändis – senast i TV 4-succén ”Så mycket bättre”. Med DN:s ­Georg Cederskog talar han om Eldkvarns tredje kyrkoskiva och den kommande kokaindomen.

En takhög före detta mjölkbutik målad i vitt på nedre Kungsholmen är numera Plura Jonsson Head­quarters. En rostfri Smegspis dominerar heminredningen. I övrigt soffor, arbetsbord, målardukar och travar med vinylskivor. På köksväggen en gulnad Cattelinnota från en tid då en salade niçoise kostade tre riksdaler. Herr Jonsson, 59, brassar fläsk och löksås till lunch på den genom tv-programmet ”Mauro & Pluras kök” nu riksbekanta spisen. Skjortan behåller han dock på.

– Matintresserad är jag av födsel och ohejdad vana. Jag kan åka över halva Sverige för att köpa levande kräftor, plocka svamp eller fiska – till och med att rensa fisk är kul. Det är väl det orala stadiet som firar höjdpunkter i mig, funderar han. Lagom till kaffet ringer en kockkompis på dörren med Albatryffel i väskan. Femton hundra riksdaler för en bit stor som barnnäve.

Annons:

Lekamlig spis och sedan andlig.

Eldkvarns nya livealbum ”Kärlekens väg”, som ligger på matbordet, är den avslutande delen av de tre inspelade mässorna i Annedalskyrkan i Göteborg. Trilogin inleddes med den längtansfulla ”Kärlekens törst” (2000), en skildring ”av det svåra med kärleken, om äktenskap och när förhållanden brakar ihop och kärleken går sönder”. ”Kärlekens låga” (2006) bar en lyckligare ton, den avhandlade kärlekens ”fina sidor” (något Per Malte Lennart Jonsson skrivit, det klargör han, långt färre låtar om.) Nya ”Kärlekens väg”, inspelade i en enda tagning i mars i år, är en samling sånger om hemstaden, uppväxten på S:t Persgatan i Norrköping och resan därifrån och ut i världen.

– Jag åker inte så ofta dit i dag, men åren där och barndomen gör sig samtidigt mer och mer påminda – och det hörs ju i mitt låtskrivande också.

På dubbelalbumet ”Himmelska dagar” från 1987 blev tillbakablickandet särdeles tydligt. I synnerhet i låten ”Alice” om tonårskärleken i ”blå jeans och läderjacka och en halmhatt med fjäder längst upp”, de stora brylcremade Elvispojkarna, förstamajtågen, fotbollsidolerna och boxaren Floyd Pattersons sensationella besök i staden.

– Låten ”27” som också är med på ”Kärlekens väg” är en annan sådan berättande text. Jag gjorde den när farsan hade dött och jag och brorsan var nere i Norrköping en massa gånger för att tömma huset och sälja det. Efter det satte jag mig en kväll och skrev kanske tio handskrivna sidor på ett par timmar. Det kom automatiskt, fast skivan egentligen var färdiginspelad då.

När prästen
Mikael Ringlander i Annedalskyrkan ringde för tio år sedan och frågade honom om Eldkvarn ville göra en mässa kring åtta egna låtar så hade de aldrig spelat i en kyrka. Han upptäckte snart att sjunga texterna i ett kyrkorum ”höjde dem”. Fick dem att framstå i ett nytt ljus. Han tillhör en femtiotalistgeneration som mötte alla de religiösa bilderna och frågeställningarna redan i lågstadiet.

– Vi hade ju kristendom som ämne, läste de tio budorden och började varenda morgon med att sjunga psalmer. Det där pyser igenom överallt i min generation, så är det med mina låttexter ibland och du kan höra det i Mikael Wiehes texter, eller Bob Dylans. När jag sjöng vissa rader i kyrkorna så ställde sig håret på armarna. Det var jäkligt ... fint. Mycket av det jag sjunger om är ju sådant som också avhandlas i kyrkan; att må dåligt, dricka för mycket, kärleksbekymmer ...

Eldkvarn turnerade till en rad av landets Guds hus med ”Kärlekens törst”-sångerna. Inte minst möten med alla församlingsmedlemmar, diakoner och präster gjorde intryck. Han säger att han nu bättre förstår hur människorna inom kyrkan tänker.

– Men jag har inte blivit religiös, fast jag går fortfarande ganska ofta och sätter mig i kyrkor också när jag är på turné. Det har jag alltid gjort. Kyrkorummen frammanar något slags eftertanke, de får en att tänka på andra saker. Det är bra att ha en tro i livet, men det behöver inte vara en tro på en gud i himlen, det kan lika gärna vara att man har en uppfattning om vad livet är och ha en förtröstan inför det. Jag tror att man är i världsalltet alltid, fast som olika saker och skepnader. Man multnar och blir något annat. Så jag är för evigt (skratt), Plura forever, vilket ju verkligen är förtröstansfullt ...

Ovan slagbordet i köket hänger ett foto på det späda Eldkvarn taget i Gamla stan i höjd med ”Musik för miljonärer”-skivan från 1980. Det är ett trettiotal skivor och många låtar sedan. Han och EMI-nestorn Kjell Andersson diskuterar just nu en sammanfattande cd-box av ännu okänt omfång. Möjligen kommer den mytiska låten ”Slaktarns torn” att ingå som bonus. Dessutom vill Jonsson göra en ny Eldkvarnskiva, han har ett antal nyskrivna sånger på lager (husproducent Jari Haapalainen har föreslagit att skivan ska spelas in i Afrika och låta som ”en blandning av The Meters, and-rasidan på Rolling Stones ”Tattoo you”, Leonard Cohen och lite afrikanskt).

Ska ett nytt Eldkvarnalbum hinnas med får inspelningen planeras i god tid.

Utöver medverkan i den nyss avslutade TV 4-succén ”Så mycket bättre” – ihop med bland andra Petter, Lill-Babs, September och Tomas Di Leva – är nu kokbok nummer två på gång, ”Pluras spanska kokbok”, och därpå ytterligare en med svensk husmanskost som tema plus den påtänkta cd-boxen. Han är samtidigt erbjuden att skriva en ny roman och måla en serie oljor. Fler egna matprogram diskuteras också.

– Det har blivit svårare att hitta tiden till musiken nu med alla matprogram och tv-framträdanden och i ärlighetens namn så är det mycket mer lukrativt att göra tv än skivor i dagens läge. Det är svårt att säga nej – jag gillar ju utmaningen i att göra andra saker. Man växer som människa av det.

Han tycker dessutom att han ”dragit sitt strå till stacken” som rockartist. Han understryker att musiken är och förblir viktigast för honom, men att det är ändå kul med omväxling.

– Jag har inte gjort annat än att spela musik i fyrtio år och tackat nej till allt annat. Jag har kämpat på scen i fyra decennier och tycker på något sätt att jag är värd allt det här andra som händer nu (skratt). Fast i bandet säger de emellanåt att ”det räcker med tv nu”. Å andra sidan kommer det fler och lyssnar på oss nu än före tv-programmen ...

Böckerna, bloggandet och tv-programmen har under de senaste fem åren förvandlat rockrumlaren Plura Jonsson till en rubriksmässig folkhemskändis. En fryntlig mediefigur långt bortom Eldkvarnrötterna i den alternativa svenska musikrörelsen. Den 11 mars i år, kvällen före inspelningen i Annedalskyrkan i Göteborg, skapade han emellertid rubriker av ­mindre folkkärt slag. I samband med ett blött krogbesök greps han av polisens knarkspanare med 3,36 gram kokain i fickan. Bloggar och insändarspalter fylldes snabbt med besvikna inlägg. ”Jag blev så besviken att jag först inte trodde det var sant. Sen blev jag ledsen på riktigt, som om det var en nära anhörig som råkat illa ut”, kommenterade Aftonbladets Anders Westgårdh nyheten under rubriken ”Kokainet – Pluras svek mot sig själv”.

Vad straffet blir, sannolikt en kort tid i fotboja, kommer hovrätten att avgöra i sinom tid. Plura Jonsson är hur som helst färdig med partylivet, försäkrar han. Han har ägnat årtionden åt det – fastän han blev varnad redan som grabb. I ”Ta min hand” sjunger han: ”Min mamma växte upp på restauranger och hotell/hon gav mig sin gitarr och jag minns att hon sa en kväll:/gör vad du vill men bli aldrig musiker/du blir slav under buteljen/jag har sett så mycket elände/hör du vad jag säger.”

– Så är det, det är sena kvällar i mitt yrke, dålig mat, man bor på hotell och sitter i hotellbarer, så har det alltid varit – restaurangmusikerna missbrukade både tabletter och alkohol redan på 1920-talet. Men jag pallar inte med allt det längre. ”Det är inte så att jag har blivit en bättre människa, men jag orkar inte vara en dålig människa längre”, som G W Persson uttryckte det. Jag kan inte jobba eller skriva och vara bakis, det går inte.

Det är vintern 2010 och Plura Jonsson vill precis som kungen vända blad. Det ”mörka molnet” som hängt över hans skalle sedan polisrazzian på hotellrummet i höstas har långsamt lättat, säger han.

– Shit happens, det där i Göteborg var en fyllegrej, en engångshändelse som jag ångrar djupt ... det är faktiskt mycket bättre att lägga pengarna på tryffel.

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

argentina2-500
Foto:Reuters

 Efter krisen -02. Har inte kommit överens med hedgefonder om skulder.

Annons:

 Värstinglistan. Här är teknikprylarna som du vill stänga av ordentligt när de inte används. 58  2 tweets  56 rekommendationer  0 rekommendationer

elrakning144
Foto:Henrik Montgomery
Annons:
skord500
Foto:Emma Eriksson

 ”Bästa på länge.” Mild vinter bäddar för jätteskörd i hela landet. 51  4 tweets  47 rekommendationer  0 rekommendationer

 Aregawi skadad. Skulle gjort sitt första individuella SM – men sista träningspasset ställde till det.

aregawi-244
Foto:Bildbyrån
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: