Michael Jacksons död

Säregen sorg efter stjärnor

Publicerad 2009-07-02 10:50

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

När en idol dör startar något drastiskt.

När en idol dör startar något drastiskt.

Man behöver inte ha gillat Michael Jackson för att hans död ska riva upp något i en. Det är en säregen sorg som är besläktad med uppvaknandet. Den sitter inte i bröstet, som när någon man känner gått bort, utan i huden, i ens relation till omvärlden.

Det händer varje gång en idol dör: människor väcks till liv, kommer samman, börjar synkronisera sina hjärtan. Kurt Cobains död drabbade mig som en explosion när jag var tretton, trots att jag knappt lyssnat på Nirvana. Det var en våldsam handling som i ett slag väckte det svarta, drastiska i mig, ett startskott som kastade ut mig i livet.

I synonymordboken är idol fortfarande synonymt med beundrad förebild. Men vår tids idol är ingen förebild. Man tycker synd om idolerna: de har för många fans, tar för mycket droger, har för mycket pengar. De måste förena storhet och sårbarhet i en blandning som ofta är livsfarlig. Michael Jackson var större än alla; flög runt som Jesus på scenen, badade i mineralvatten, avsade sig ålder, ras och kön – men inuti fanns en skallig, mager och sjuk människa med uppskuret ansikte och nålstick överallt.

Det finns ett slags kontrakt mellan idolen och publiken: vi ger dig kärlek, du ger oss tragedier. Att vara idol är att vara offer, att krönas till första offerlamm i känslornas kyrka. Idolen offrar sin hälsa, sin integritet och slutligen sitt liv. Han lovar att leva utan spärrar, att ge sin galenskap fritt spelrum. Han lovar oss att falla sönder offentligt. I utbyte får han oändligt med pengar och berömmelse. Och när sårbarheten tar över och idolen dör inser vi att han var människa, att han var en artist, och våra skuldkänslor omvänds i massiv dyrkan. Malena Rydell skriver i Sydsvenskan 27/6: ”Dagens nyhet är, förutom dödsfallet, att Michael Jackson återbördats till artistrollen.” Det galna vittrar bort som en kuriositet, det storslagna träder fram.

Är det något i vår tid som gör att vi reserverar offerrollen för de allra mest lyckade? Som om vi inte kunde tolerera sårbarhet om den inte kröns med storhet. Som om vi inte kunde tolerera storhet om den inte samtidigt undergrävs av tragedi. Och varje gång de dör för tidigt ångrar vi oss, som om vi alla vore skyldiga genom vår hetsiga beundran: Vad har vi gjort?

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

Mer från förstasidan

Sommar.Varme500
Foto: Erik Mårtensson/TT Ett dopp i helgen?

Temperaturer över de normala. Var försiktig i solen – UV-indexet blir högt.

Hade glömt sin engelska. Arbetade som tennistränare i Uddevalla.

Webb-TV
Erik den heliges relikskrin öppnas i Uppsala domkyrka

Relikskrinet med Sveriges nationalhelgon öppnades i Uppsala. Se webb-tv. 6  2 tweets  4 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

S-kommunalråd i blogg: De transporteras i ”fina Mercedes och BMW”. 90  49 tweets  41 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons: