The Soundtrack of Our Lives maffiga boogiepsykedelia har den här gången klätts svalt och ledigt. Omslaget till nya "Communion" är en pastellexcess av lyckligt tandblekta, solbrända, framgångsklichéer. Genomblanka människor. Noll gråskala.

- Skivan handlar om masskommunikation. Och vad är det, jo, sådant som till exempel globaliseringen med dess enorma likriktning. Det finns ju ett världsspråk numera. Ett obehagligt formspråk som drar in en massa människor i något de kanske inte vill vara, påpekar Kann. Jag ville hitta bilder som just masskommunicerande företag som banker, företag, försäkringsbolag, moderna kyrkor använder - ja, de är faktiskt inte långt till de politiska partierna heller.

Fotografierna hittade han enkelt på bildbyråer. Utmaningen var snarare att omslagsidén innebar att både Kann och bandet övergav sina egna uttryck. Arbetet var plågsamt. Han blev "helt mjuk i huvudet" av att titta igenom triljoner bilder på spänt leende anleten.

- Jag är jätteglad att bandet har varit villiga att genomföra det här så långt (skratt). Det kräver mod - de säger ju hej då till sina personligheter och hej till hur multinationella företag kommunicerar. Det är klart att skivköparna förstår att vi försöker berätta något med omslaget, men jag skulle inte vilja kalla det ironi; lyssnar man på texterna så löper trådarna samman. Det uppstår säkert lite förvirring, men jag tror omslaget gör sitt jobb genom att dra blickarna till sig ute på Statoilmackarna.

Guldäggsbelönade Martin Kann arbetar som kreativ chef på Köpenhamnsbyrån Rethink. Just nu jobbar han med Bob hunds kommande album. Samarbetet med Thomas Öberg, sångaren och barndomsvännen från hemstaden Helsingborg sträcker sig snart tjugo år tillbaka.

- Vi umgås ju privat fortfarande så det blir något man växer in i för varje omslag. Allt festande som vi ägnade oss åt förr i tiden födde så mycket positiv dumhet, det var en väldigt lekfull process, naiv. Omslagen har varit en lekstuga och en ventil för all den frustration man kan känna om man arbetar med reklam. En möjlighet att nästan kommentera den världen, säger han och beskriver hur "knasigt" det var att ta emot reklambranschens Guldägg-pris för ett omslag åt ett subversivt band som Bob hund.

- Men just det naiva är alltid tydligt och ett jättebra redskap för att kommunicera något allvarligt. Humor får också folk att lyssna. Att lyfta fram det svaga och och skoja med sig själv som Bob hund är väldigt tacksamt för en formgivare.

Vad är din arbetsmetod?
- Jag börjar alltid med en idé före exekvering. Jag drar inte ett streck innan jag vet vad idén är. Jag håller ju inte på med dekor utan ska berätta en historia på ett grafiskt sätt. Ingen idé är i sig unik, men tar man en massa gamla idéer och kombinerar dem på ett nytt sätt så kan den bli det. Min inspiration kommer från allt slags populärkultur; det är som en stor tratt som man slänger tusen olika idéer i som far runt och innan man låser sig för en måste saker få mogna och ta sin tid. Det är lätt att bli kär i en idé för tidigt och börja formge och därmed avskärma sin process.

Hur skulle du sammanfatta din styrka som omslagsmakare?
- Det är nog just processen. Att jobba hårt med idén.

Vad är ett bra skivomslag?
- Ett som väcker ens intresse. Det ska vara som en bra yoghurtförpackning. Det finns skivomslag som beskriver musiken, soundet, väldigt väl - som My Bloody Valentines "Loveless" - men är ganska anonyma. Jag tycker att ett bra omslag ska kunna "slåss" i skivhyllan med de andra omslagen.