En forskare som är helt för att skyddstiden för musikinspelningar förlängs är Jan Rosén. Han tycker tidsglappet mellan skyddet för själva verket och det för inspelat material är helt för stort i dag.
- De måste synka bättre.
Jan Rosén kan utöver professor i civilrätt även titulera sig ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt. Han tycker att en samordning behövs av de två skyddstiderna – den efter skaparens död och den som rör själva produkten.
- Det är en gammal idé som hittills inte gått att genomföra så väl hittills: den att upphovsrätten för en och samma produkt inte ska kunna klinga av vid olika tillfällen. Det blir ganska rörigt i sådana fall.
Om skyddstiden verkligen förlängs, tror Jan Rosén att den kommer att ”synka rätt bra” med den som skyddar verket i 70 år. Skyddstiden för till exempel en platta ska enligt lagförslaget gälla i 95 år från själva inspelningsdagen.
Hur lång tid det sedan tar från den dagen till det att musikern dör är skrivet i stjärnorna. Men det skulle hur som helst synka betydligt bättre än i dag, konstaterar Rosén.
- Det går aldrig att få en perfekt tajming, men det blir i alla fall mer av en samordning. Som i USA – där har man den synkningen. Det vore önskvärt att få den i Europa också.
Och varför är samordning viktigt?
- Samordning skulle klargöra: produkten är helt och hållet fri på ett visst datum och omvänt helt skyddad fram till det datumet. En typisk musikinspelning har en rad rättsinnehavare. Det här handlar ju i grund och botten om pengar och då är det dumt om det spretar åt olika håll.
Däremot är lagförslaget ”väldigt omoget” än så länge, säger Jan Rosén. Vem ska hantera pengarna och på vilket sätt? Komplicerade frågor, och svaren på dem återstår enligt Jan Rosén nu att formulera.