Pressagenten hade nog tänkt att vi skulle tala om det nya livealbumet, men hon har knappt hunnit koppla ihop våra telefonlinjer innan Regina Spektor är på ett helt annat spår.

– Det ska bli en musikal, den är jättestor, massor av sånger. På grund av den sov jag bara fem timmar i natt.

Med facit i hand går det kanske att hitta en dramatisk musikalkompositör redan på Regina Spektors tidiga album. Den klassiskt skolade pianisten hittade tidigt avvägningen mellan det uttrycksfulla och det tillbakahållna. Men på de senare skivorna har hennes låtar blivit tätare och ibland så storslaget orkestrerade att de skulle ha platsat i en musikal.

På telefon låter hon helt annorlunda än när hon sjunger; en lite blyg och flickaktig röst. Men planerna är storslagna.

”Beauty” ska bli en musikal med förlorad och återvunnen skönhet som tema. Historien är byggd med Bröderna Grimms ”Törnrosa” som bas. Det började som en pjäs som dramatikern och regissören Tina Landau satte upp 2002. Nu siktar de tillsammans på Broadwaypremiär i slutet av 2011.

Skriver du musikallåtarna i din egen stil eller gör du något som du aldrig har gjort förr?

– Jag tror att det är lite av båda, en del sånger är närmare mina egna, andra är speciella för vad som behövs för att uttrycka en viss karaktärs personlighet och känslor. Historien är bara löst baserad på Törnrosasagan, en del är väldigt framtidsaktigt, nästan science fiction.

Regina Spektor kan tänka sig att spela in musikalsångerna själv. Det blir en senare fråga. Men hon utesluter att hon själv skulle vara med på scen i musikalen.

– Jag är inte gjord för att stå på scen och göra samma sak om och om igen. Det krävs en speciell disciplin för det. Just nu tror jag inte att jag har det.

Men är det inte det du gör kväll efter kväll när du är på turné?

– Att spela live är bland det bästa jag vet. Konserter känns aldrig som att du gör samma sak.

Vad gör dem olika?

– Det är så många olika länder, ständigt nya landskap som man reser genom och även scenerna och publiken känns som olika varje gång. Och när jag spelar med ett band blir det aldrig samma sak kväll efter kväll, även om man är välrepeterad.

Det är snart nyår. Hur skulle du sammanfatta året som gick?

Regina Spektor skrattar först och blir sedan tyst några sekunder.

– Tungt. Ska jag sätta ett ord på det så var det ett tungt år, även om det hade sina ögonblick.

Det är inte svårt att dra slutsatsen att en anledning till hennes dystra bild av året var den tragiska drunkningsolyckan som hennes bandledare och cellist Daniel Cho omkom i när de skulle spela i Montreux i somras.

– Jag har skrivit om det på min skiva, mer vill jag inte säga om det. Har du någon annan fråga, är du snäll?

Vad önskar du dig av det kommande året?

– Så mycket! Jag skulle kunna skriva en hel bok. Det är så mycket jag önskar. Dels allt jag hoppas på för min egen del, dels alla stora drömmar för världen. Att alla krig vi är inblandade i slutar. Jag hoppas att Israel slutar brinna och att människor slutar hata landet. Klimatet… Oljeläckan…

Tror du att din musik bidrar till att göra världen bättre?

– Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det. Jag tror att så många problem i världen kommer från att människor känner att de inte spelar någon roll, att de inte själva kan påverka. Att de inte känner sig förstådda och att de inte känner sig som en del av samhället. Det är svårt att skapa stora saker när du känner dig ensam. Bara det att människor samlas kring något, som musik. Att de som kommer på min konsert känner att de är viktiga för mig. Jag hoppas att det kan komma något gott ur det. Åtminstone vet jag att det inte kan komma något dåligt ur det. Är jag ärlig och sjunger om det som ligger mig varmt om hjärtat kan det inte komma något dåligt ur det. Jag tror att de dåliga sakerna kommer från att ha en agenda. Och jag har ingen agenda. Jag är för intresserad av världen för att det.

Hinner du skriva något annat än musikallåtar?

– Ja, förvånansvärt nog. När man har mycket att göra får man ofta mer gjort också. Men det innebär inte att jag vet när nästa album kommer. Det viktigaste är inte när det kommer utan att det blir bra.

Kan du säga vart du är på väg musikaliskt?

– Jag tror aldrig det går att säga innan man är där. Det är som att försöka se sitt eget hår växa. Du ser det inte innan någon säger oj vad