För viktigare i berättelsen om Michael Jackson är kapitlet om artisten som fick världen att dansa. Eller försöka dansa – hans fascinerande fotarbete är frustrerande oefterhärmliga för de flesta.
På 80-talet levde Michael Jackson i perfekt symbios med sin popkulturella samtid. Lika mycket som han såg dess möjligheter var han dess medskapare. Med honom blomstrade både jazzdansen och hip-hopen, och med honom revolutionerade MTV synen på hur musik skulle ”se ut”. Jackson visste att utnyttja allt det och gjorde det visuella – sin dans – till ett varumärke som kom att bli långt mer välkänt än många av hans låtar.
Michael Jackson satte en standard för både jämnåriga och kommande artister. Madonna la ibland in en snutt från ”Billie Jean”-koreografin innan hon gled över i ”Like a Virgin” under sina 80-talsturnéer och Lionel Richie har berättat att det var Michael Jackson som fick honom att överhuvudtaget ha med dans i sina musikvideor. För nästkommande MTV-generation, med artister som Justin Timberlake, Britney Spears och Usher, var snygg koreografi lika livsviktig som självklar. Och för dansare som är uppväxta på 80- och 90-talen har Jackson-influenser varit svåra att undgå.
– Han kan vara anledningen till att jag överhuvudtaget sysslar med dans, säger Anna Vnuk, koreograf och dansare som bland annat arbetat på Dramaten och Riksteatern.
Inte för att hon ser några egentliga likheter mellan sin egen dans och Michael Jacksons. Men ville man hitta annan inspiration än den lokala dansläraren i en svensk småstad på 80-talet, var videor som ”Billie Jean”, ”Smooth Criminal” och ”Beat it” räddningen.
– Hans musik skapades för dans. Låtarna har hela partier som lämnar plats för coola koreografier. Ta mittpartiet i ”Smooth criminal” till exempel – det blir rätt obegripligt om man inte ser dansen.
Fredrik ”Benke” Rydman, från street dance-gruppen Bounce, satt som ung också klistrad framför MTV och studerade Michael Jackson-videor.
- Egentligen är det inte själva stegen som betytt så mycket för mig. Men helheten - hur varenda video var som en hel dansshow, inspirerade mig massor, säger han.
Jackson tar sig i skrevet och juckar. Jackson glider magiskt, nästan ovanför marken, baklänges i en moonwalk. Jackson går upp på tåspetsarna, snurrar, sparkar snabbt med benen. Jackson står med armarna rakt ut med vind i håret och foten passionerat stampande i golvet. Alltihop i en ryckig serie rörelser, till synes lika mycket ett utlopp för känsloyttringar som konstnärligt medvetna val.
Hur det ser ut vet nog de flesta. Men att sätta ord på stilen är inte helt lätt.
– Allt det där är ju så mycket Michael Jackson. Hans poser har en ”I’m on top of the world”-känsla över sig, säger Fredrik ”Benke” Rydman.
Han påminner om att den renodlade Jackson-dansen inte fanns med från början.
– Då, under Jackson Five-eran och åren efter, hade dansen ett annat sväng, ett groove som var kopplat till Motown-soundet. När ”Bad” kom blev rörelserna hårdare och markerade musiken tydligare. De har väldigt mycket av street dancens popping i sig, säger han.
Anna Vnuk beskriver Michael Jacksons dans som en blandning mellan franska mim-legenden Marcel Marceau och gamla skolans hip-hop.
– Det finns något plastiskt över hans rörelsemönster som får honom att se nästan övernaturlig ut.
Michael Jackson uppfann inte moonwalken. Han tog den från street dance-scenen på samma sätt som han hämtade inspiration från jazzdansen och James Brown. Han var heller inte upphovsman till alla de nyskapande koreografierna med ibland hundratals dansare som vi imponerats över sedan ”Bad”- och ”Thriller”-tiden. Bakom hans shower fanns en rad världsberömda koreografer. Ändå har Michael Jacksons dans alltid haft sitt eget, mycket distinkta språk.
– Däri ligger storheten i hans artisteri, säger Anna Vnuk.
– Han hade förmågan att samla upp befintliga steg och rörelser från många koreografer och flera genrer och skapa ett helt eget uttryck som bara var hans.
Sedan 80-talet och fram till för en knapp månad sedan har en plats bakom Michael Jackson varit ett självklart drömjobb för miljontals professionella dansare. Fredrik ”Benke” Rydman medger att det hade kännts rätt okej att kröna sin karriär med en Jackson-show. Faktum är att han har varit åtminstone ganska nära. År 2001 kom han till tredje omgången på en audition i Los Angeles för en kort Jackson-turné.
– Men då gick första gallringen ut på att koreografen synade oss uppifrån och ner när vi stod helt stilla. Han skickade hem hälften direkt. Jag har aldrig i mitt liv tränat så hårt och länge på en så kort koreografi. Så fick jag dansa två minuter och sedan var det ”bye bye”.
Nu, konstaterar vi, är det för sent att ens drömma. Nu återstår det att se om popmusiken någonsin ger oss en dansare som förändrar allt igen.