Det står en svensk favorit till att vinna Eurovision Song Contest i dörröppningen till ett rum på hotell Marriott Grand på storgatan Tverksaja Ulitsa. Och det är inte Malena Ernman. Utan Arash – svensk-iraniern som tävlar för Azerbajdzjan.
Arash är inte speciellt nöjd för tillfället. Hans stab vill att han ska ställa upp på ett evenemang tillsammans med en annan icke identifierbar Eurovisionartist. Arash är inte så sugen.
– Det känns som vi har slickat hans röv hela tiden, argumenterar han med sin pressagent på engelska. Men vi får ingenting tillbaka, jag vill inte göra det här.
Någon minut senare, efter att han bjudit in mig i rummet, flyttat på ett par högar tvätt från soffan och bett mig sitta ned, har ilskan lagt sig.
– Ibland känns det som att de vill göra för mycket promotion för mig, förklarar malmöiten. Vissa saker blir bara för mycket, jag blir trött i huvudet. En del av de här pr-sakerna man ska göra – de känns bara dumma.
Kan man göra för mycket promotion?
– Det är klart man kan. Jag tror inte just vi är där än, men, självklart, om man syns hela tiden överallt, så tröttnar ju folk på en till slut.
Frågan är om den regeln gäller Eurovision Song Contest? För varje år som går blir den strida strömmen av pr-trick och försök att roffa åt sig uppmärksamheten allt bredare och vildare. Utan att ens särskilt aktivt söka sig till den blir man väldigt lätt översköljd av alla evenemang, pressträffar, promotionprodukter och, inte minst, uppmärksamhetskrävande trick. Efter Rysslands vinnande drag att inkludera världsberömde konståkaren Jevgenij Plusjenko i Dima Bilans vinnande nummer förra året kontrar en annan stormakt, Tyskland, med att betala lika världsberömda burleskartisten Dita von Teese för att gnida sig mot ett par stora läppar någon halvminut i Alex Swings Oscar Sings ”Miss Kiss Kiss Bang Bang”. Till exempel. I förlängningen skulle den här utvecklingen kunna innebära att vi om några år kanske kommer att få se, säg, Annika Sörenstam slå golfsvingar bakom den svenska artisten.
Arash sitter i den avundsvärda positionen att han inte behöver anstränga sig särskilt mycket för att få uppmärksamhet just i Moskva. Han är redan väl etablerad här efter en mängd hits. Precis som till exempel Frankrikes Patricia Kaas.
– Jag gillar inte Frankrikes låt så mycket, men hon är skitkänd. Kanske inte i Sverige, men här i öst.
Det är å andra sidan du också.
– Ja, visst. En del svenska artister pratar om hur stora de är här – och jag vet exakt hur det ligger till. Jag har varit här så mycket och haft så många hitar att jag känner till sanningen. Du blir inte riktigt stor i ett sådant stort land förrän du haft fem sex hitar. En hitlåt kan alla göra, men sen gäller det att hålla sig kvar.
Varför tror du att just du går hem i Ryssland?
– Hårt arbete. Och min musik har en väldig crossoverpotential. Den är en mix. Precis som Ryssland, som är en blandning av öst och väst. Min musik passar deras kultur helt enkelt.
Arash tävlar med ”Always”, en låt han har skrivit tillsammans med bland andra ständiga kollegan Robert Uhlmann. Uttagningsproceduren i Azerbajdzjan är lite annorlunda jämfört med det svenska upplägget med en mängd olika artister i olika deltävlingar
– Det är lite som i Sverige för 40–50 år sen: först väljer man ut artisten genom olika auditions, sen någon vecka efter har man en tävling där låten plockas fram. Jag blev tillfrågad att skicka in en låt och hade en som jag och Robert börjat på, som vi gjorde en demo på.
Artisten som valdes ut var 20-åriga talangen AySel, som medverkat i flera tv-sända talangprogram i Azerbajdzjan. Hon smyger runt lite i bakgrunden under intervjun, nynnar på det norska bidraget och sticker in något enstaka svar.
– Det känns jättebra att vara här och få sjunga duett med Arash, säger hon. Han är en så otroligt snäll person, väldigt lätt att komma överens med och otroligt professionell.
Arash flinar lite lätt.
– Jag sa så klart åt henne att säga det där.
– Men för att återgå till din fråga om vilka favoriter jag har: Grekland kan bli farliga. Sakis Rouvas är en typisk Eurovisionartist och bra på det han gör. Bosnien är otroligt bra också, jag gillar verkligen deras låt.