Det är sent åttiotal, och Tijs Michiel Verwest är arton år. Han bor i Breda i Nederländerna och har älskat musik sedan barnsben. Hans pappa är jazzpianist, och hans mamma har gjort det till en vana att alltid sätta på en skiva när familjen äter middag. Själv lyssnar Tijs Michiel Verwest mest på rock och heavy metal. Men just nu är han på semester och befinner på en klubb på Mallorca. Musiken som pumpar ur högtalarna är något han aldrig någonsin hört förut. Låten heter ”French kiss”, av Chicago-house-dj:n Li’l Louis, och mitt i kommer ett break där musiken saktas ned, en kvinnoröst stönar. Klubben är trång och svettig. Runt omkring honom står dansare med solfjädrar och kostymer. Det är ett av de mest avgörande ögonblicken i Tijs Michiel Verwests liv.
Drygt tjugo år senare sitter Verwest, eller Tiësto som han kallar sig numera, på ett hotell i Stockholm. Han bor här ett par månader om året, alltid i samma hotellrum, eftersom han älskar svensk musik. Han har turnerat med Adrian Lux och gillar svensk indie som José Gonzalez. Mycket har hänt sedan den där Mallorcakvällen som fick honom att börja leta acid house-singlar att spela på sitt lilla dansgolv på baren i Breda. Som så småningom fick honom att börja göra egna remixer och spår. Och som gjorde honom till en av världens absolut största artister, med tiotusentals människor i publiken på sina gig. Det är inte bara Tïëstos liv som förändrats, utan hela klubbmusiken.
– När jag började spela skivor var dj:ande inte en seriös sysselsättning. Folk frågade mig ständigt vad jag jobbade med på riktigt. Dj:n var ingen man brydde sig om, det var bara en person i ett hörn på klubben. Det var bartendrarna som var de populära, som folk flockades kring. Men så förändrades allt! Inte för att skryta, men jag tror att jag hade en stor del i den utvecklingen.
2003 gjorde Tiësto sin första arenakonsert, ett åtta timmar långt fullsatt gig. Videoklipp och bilder från konserten spreds som en löpeld, och Tiësto blev nedringd av arrangörer som ville ha samma show. Dj:n var plötsligt en rockstjärna och i dag reser inte bara Tiësto utan också folk som svenska Swedish house mafia runt världen och spelar inför storpublik. För Tiësto innebär det ett ständigt kringflackande liv.
Hur upprätthåller man relationer när man lever som du?
– Att ha ett förhållande är nästan omöjligt. Kompisar kan acceptera en som man är, men att ha en flickvän går inte. Fast just nu är det inte ett problem för mig, jag är så fokuserad på utmaningarna i mitt liv.
Men är det en hälsosam livsstil, att vara gift med musiken?
– Vissa andra bor i en stad och har ett jobb de inte trivs med. Jag får jobba med min hobby, och jag behöver inte ens pengarna längre. Det ger mig en enorm frihet.
Tiësto har blivit rik på sin hobby, rikare än de allra flesta rockmusiker. Att boka Tiësto för en enda spelning kan kosta runt 300 000 kronor. Och det är en massiv skillnad mot hans uppväxt i Breda.
– Min familj var fattig. Eller ja, vi hade ju alltid mat och så, men vi hade verkligen inte mycket pengar. Att vara jazzpianist, som min pappa, blir man inte rik av. Men jag har aldrig flippat ur av att ha mycket pengar, jag är en väldigt sparsam person. Redan tidigt i min karriär använde jag alla pengar till att köpa saker jag verkligen behövde, som musikutrustning. Det enda galna jag någonsin köpt var en Aston Martin. Men jag har sålt den nu. Jag var ju aldrig hemma och kunde köra den.
Tiëstos livsstil har också ett pris. 2006 spreds nyheten att han låg på sjukhus med hjärtproblem, och delar av hans turné fick ställas in. I dag tonar han ned episoden och understryker att han aldrig var dödssjuk, och att det inte rörde sig om en hjärtinfarkt utan om en inflammation i hjärtsäcken.
– Jag hade festat för hårt. Inte så att jag flippade ur på droger, men jag hade tillbringat en ganska hård vecka i Las Vegas. Jag sov inte, och gick ut och drack varje natt, och det blev helt enkelt för mycket.
Ungefär samtidigt fick Tiësto också en musikalisk kris, och tappade inspirationen.
– Jag hade sett allt, gjort allt, tjänat mina pengar. Det kändes som att gå till samma restaurant varje dag år ut och år in; maten var fortfarande god, men jag kunde menyn utan och innan.
Tiësto tog ett par månaders paus i Los Angeles, där han stötte på dj:er på barer och klubbar som blandade genrer helt fritt. Tiësto bestämde sig för att strunta i vad trancepubliken tyckte, och börja samarbeta med folk han själv gillade, oavsett genre. Han släppte en singel med kanadensiska indiesångerskorna Tegan & Sara. Han jobbade med isländska experimentella Sígur Rós.
– Jag hade inget att förlora. Det var som att snurra kalejdoskopet och få en helt ny bild.
Var du rädd?
– Ja, vissa ögonblick var jag rädd. På internet öste mina gamla fans hat över mig, de tyckte att jag tappat det fullkomligt. Men när jag väl kom ut på klubbarna älskade folk det. De blev som galna. Det gav mig modet att fortsätta.
Numera spelar Tiësto inte bara för trancepubliken, utan har varit på Roskilde i Danmark, och har också varit huvudakt på amerikanska megaturnén Coachella med 75 000 besökare i publiken.
– Efter en hel dag med rock behöver folk lite beats. Och nuförtiden använder ju också många rockband elektroniska ljud, vilket är fantastiskt för mig. Det gör dem mer öppna för att samarbeta med folk som jag.
Får du någonsin hybris när du står på scenen?
– Man känner sig inte som en gud, eller så, men man känner sig euforisk. Mina vänner säger att jag förändras som person, att jag ser totalt annorlunda ut när jag spelar. Det är något i mina ögon. Jag känner mig annorlunda också. Jag är i fokus, jag är den alla lyssnar på just då. Det får mig att må bra.
Behöver du den där kicken i ditt liv?
– Det är lätt att bli beroende av den. Folk som skanderar ens namn, som sjunger med i ens låtar. Om man blir blasé och vänjer sig vid den känslan är det nog dags att syssla med något annat.