Björn Gustafsson är rolig, har säkert alltid varit rolig, under hösten och vintern har han fått vara roligare än någonsin tidigare. Han kommer att vara rolig nästa vår också.
Ändå har kanske hans "äldre kolleger" i branschen varit allra roligast den senaste tiden. Flera av dem har bekymrat lagt huvudet på sned, veckat pannan och höjt ett varningens finger: "Det kan gå lite för fort det här."
För fort för vem?
I "Parlamentet" i TV4 har flera av de äldre kollegerna sett ut som leende frågetecken: "Och var faan kommer den här skitungen ifrån?"
Hans genombrott är ett av de kanske häftigaste vi skådat på 20, 30, 40 år, alla kategorier, och visst kan en del komiker slita ut sig, men skulle han plötsligt tacka för sig och åka hem till mamma och pappa i Romelanda? Många skulle kanske uppskatta det.
"Nej, vet ni vad, nu snurrar det för huvudet, och jag vill verkligen inte stressa alla andra svenska komiker. Tack för mig, ses om två år."
En del andra förklenande kommentarer har koncentrerat sig på att han framför allt slagit igenom hos unga flickor, ja, bara det att en komiker fungerar bland unga tjejer skulle vara ett - misstag. Eller ett bevis på att man inte är särskilt rolig. Surt, sade räven.
Vad är det han gör?
Gå in på Youtube och titta på "Parlamentet" från den 29 oktober 2007. "Tips från coachen." Där finns hela hans genialitet sammanfattad i 4 minuter och 17 sekunder. Han gör bland annat en Stockholmsbrat, i steget, som är så magnifikt att man nästan glömmer av att skratta. Och sedan gör han en rent makalös tempoväxling, försvinner nästan helt, när han plötsligt skall göra den där killen som inte fattar någonting alls. Och i den gör han ännu en förändring, en nedväxling som man bara ser hos de riktigt stora komikerna, och då menar jag de riktigt riktigt stora. Världsklass.
Vem man än jämför honom med blir det givetvis lite galet, men det är inte bara fysionomin och det oskuldsfulla över honom som gör att man ser en ung Gösta Ekman. De delar kanske inte samma komiska attack, men definitivt den där förmågan till total klimatförändring. De kan liksom höja och sänka temperaturen i sig själva, och med bara några graders förskjutning förändra ett helt rums atmosfär. Det är exakt det han gör i den där sekvensen i "Parlamentet".
I en intervju i tidningen Metro beskrev han sin förmåga att "koppla till saker som ligger bortom andra människors förväntan". Jag tycker det är väldigt precis uttryckt. Och överraskande moget sagt av en 22-årig komiker.
Någon menade att han var en manlig bimbo, att han levererar därifrån, nedifrån. Och det ligger mycket i det, lite skör och klen, och vilsen, som om han plötsligt skulle kunna blåsa bort i ett tvärdrag. Underdogen är ju ingen ovanlig position för en komiker, tacksam till och med, men han kombinerar också det där oförstående uttrycket med väldigt medvetna och mycket hårdare puckar. Han har hela arsenalen att jobba med. Och han gör det. Och som han gör det.