Det råder god balans mellan nytt och gammalt i årets konsert- och operautbud. Kraven på ökade biljettintäkter sätter visserligen gränser för experimentlustan, men kväver den inte. Rimligen inser också allt fler att nya verk skänker förnyad mening åt det gamla – och att det förflutna ger upproret substans. Ryktet om den nya musikens svårtillgänglighet är dessutom rejält överdrivet. Konserthusen får inte bli konservhus, operahusen inte omvandlas till museer!
Mycket av det som sticker ut är nyskrivet, bland annat ett par operor: Philippe Boesmans några år gamla ”Julie” och Daniel Börtz helt nya ”Goya”. En annan tonsättare som främst vunnit berömmelse genom operor, Thomas Adés, är föremål för årets tonsättarvecka i Stockholm. Och den ambulerande festivalen för nutida musik – ISCM – har i år Sverige som spelplats; den tar sig från Visby till Växjö och avslutas i Göteborg. Där får man också höra en hel del musik av kvinnliga tonsättare, i övrigt en bristvara på flera större institutioner.
Däremot kommer många kvinnor att märkas på såväl opera- som konserthusen, allt från den kommande stjärndirigenten Eva Ollikainen över den ännu omstridda sopranen Anna Netrebko till den oöverträffade pianovirtuosen Martha Argerich. Och på dirigentfronten kan man glädja sig åt två stabila chefdirigenter i Stockholm och en imponerande samling tillresta stjärnor som Michael Tilson Thomas, Valerij Gergiev, Marin Alsop, Ton Koopman och Gianandrea Noseda.
Här är några av höstens höjdpunkter i kronologisk ordning:
”Askungen”av Gioacchino Rossini
Malmöoperan
Sydafrikafödde regissören Alessandro Talevi är en av grundarna av Londonbaserade The Independent Opera, där man med små resurser uppnått goda resultat. En av hans tidiga produktioner var Gioacchino Rossinis ”Silkesstegen”; nu placerar han samme tonsättares ”Askungen” i Fellini-inspirerad miljö. (Premiär 12/9)
”Pärlfiskarna”av Georges Bizet
Folkoperan, Stockholm
Duetten mellan hövdingen Zurga och hans ungdomsvän Nadir känner de flesta igen. Mest berömd är inspelningen med Jussi Björling och Robert Merrill, men häromåret tolkades den av David Byrne och snart Konserthusaktuelle Rufus Wainwright. Här sätts den poetiska men också dramatiska operan upp av Folkoperans konstnärliga chef Mira Bartov. (Premiär 16/9)
”Daphnis et Cloé”av Maurice Ravel
Stockholm Konserthus
Filharmonikernas förre chefdirigent Alan Gilbert var påfallande mångsidig med den franska impressionismen som enda svaga punkt. På det området är Sakari Oramo däremot framgångsrik och förhoppningsvis lyckliggör han lyssnarna i detta underbara verk. (17/9)
Anna Netrebko
Stockholms Konserthus
Anna Netrebko är hårt lanserad, hyllad av många, mer skeptiskt betraktad av andra. Här får lyssnarna i Konserthuset chansen att döma själva. (24/9)
Internationella Samfundet för Nutida Musik
Gageego och symfonikerna i verk av Park, Lim m fl
Göteborgs Konserthus
Internationella samfundet för nutida musik (ISCM) har sedan 1922 utgjort den viktigaste spelplatsen för ny musik. Med det talande temat ”Listen to the world” tar den här musikaliska modemässan sig från Visby till Växjö och avslutar i stor stil i Göteborg, där flera hus tas i anspråk. (1/10)
Herbert Blomstedt dirigerar
Berwalds ”Sinfonie sérieuse” och Dvoraks ”Från nya världen”
Berwaldhallen, Stockholm
Även om mycket av det bästa som bjuds under hösten är nyskrivet är en av höjdpunkterna en traditionsförvaltare av rang. Herbert Blomstedt dirigerade då Berwaldhallen invigdes för trettio år sedan och återvänder nu för detta firande (2/10). Göteborgspubliken får chansen att höra honom veckan därpå i ett program med Mozarts 40:e symfoni och Tjajkovskijs fjärde symfoni.
”Tillvaratagna effekter”
violinkonsert med elgitarrorkester i 25 satser
Fylkingen, Stockholm
Violinisten Karin Hellqvist spelar med och emot elgitarrkollektivet KROCK i en timslång konsert av Fabian Svensson. Musiken uppges vara såväl ”hämningslöst hedonistisk” som ”strängt strukturerad”. Förväntas väcka varma känslor, hos en del säkert hetare än hos andra. (27/10)
Konserthusets tonsättarfestival
Stockholms Konserthus
Thomas Adés både dirigerar och spelar piano under den vecka som ägnas hans musik. Adés tonspråk är på en gång tillgängligt och fullt av överraskningar: här sugs såväl folkmusik som rockinfluenser ner i tonvirvlarna. Och den gamla normen om att musik och bild bör skiljas åt lär få sig en törn vid festivalens avslutning då pianokonserten ”Seven days” framförs med en videoinstallation i fonden. (31/10–5/11)
”Julie”
Norrlandsoperan
Strindbergs ”Fröken Julie” har resulterat i åtminstone två operor, den ena av engelsmannen William Alwyn, den andra av belgaren Philippe Boesman. Då den senare fick sin urpremiär för några år sedan förklarade några kritiker att det var svårt att föreställa sig verket utan Malena Ernman i huvudrollen; nu får man chansen att avgöra det i denna samproduktion som till våren flyttar ner till Malmöoperan. (Premiär 6/11)
”Asrael” av josef Suk
Göteborgs Konserthus och Berwaldhallen
I strävan efter biljettintäkter utgör de större verken utanför den gängse repertoaren ett riskmoment. Desto roligare att man både i Göteborgs konserthus (12/11) och i Berwaldhallen (4/12) vågar satsa på denna drygt timslånga symfoni, som i ett gott framförande knappast kan undgå att gripa lyssnarna. Walter Weller och Daniel Harding är dirigenter som borde kunna hantera detta känslo- och stämningsmättade partitur.
Nobelpriskonserten
Stockholms Konserthus
Då Martha Argerich är som bäst är hon bäst. Här (8/12) är hon solist i Ravels G-durkonsert. Det kan knappast bli annat än lysande.
”Elektra”
Kungliga Operan, Stockholm
Meningarna var delade om Staffan Valdemar Holms regi i Wagners ”Ringen”. Många fascinerades av neddragningen till något som stundtals liknade ett kammardrama; andra fann resultatet klaustrofobiskt. Richard Strauss ”Elektra” framstår som en logisk uppföljning, och med Katarina Dalayman i titelrollen och Marianne Eklöf som Klyataimnestra finns förutsättningar för en spännande uppsättning. (Premiär 12/12)