Måndag och tisdag glittrar Britney Spears stjärna i Globen i Stockholm. Det är tio år sedan hon slog igenom. Det är ett år sedan hon förlorade vårdnaden om sina barn och tvingades till psykakuten. Nu gör hon comeback.
Det verkar finnas en ömsesidig lojalitet mellan Britney Spears och hennes fans. Hur dåligt hon än har mått har det dykt upp en skiva, mitt där i det svartaste kaoset. Hur mycket skit deras idol än utsatts för, hur galen hon än har framställts i skvallerpressen – fansen har ändå stått där i biljettkön.
Michael Jackson sålde 750.000 biljetter till sina 50 comebackkonserter i London. När Britney Spears pågående Circus-turné är avslutad kommer nästan 1 miljon människor att ha sett henne på scen.
Alltså samma Britney som för ett år sedan förlorade vårdnaden om sina två söner på grund av olika missbruk och psykiska problem, samma Britney som förnedrades djupare än man kan föreställa sig när hon spändes fast på en bår och transporterades i väg till psykakuten. Samma Britney som gjorde bort sig å det gruvligaste på MTV:s Video music awards i september 2007. Inför alla dessa kameror.
Under samma år hade den amerikanska skvallertidningen US Weekly Britney Spears på två tredjedelar av alla sina omslag. I egen hög person smörjde hon hjulen i kändisindustrin, fyllde paparazzifotografernas bankkonton och krängde tidningar på ett sätt ingen annan kan toppa.
Lindsey Lohan, Angelina Jolie, Madonna – försök ni bara med festande, barnalstrande och skilsmässor, inget slår ändå ett präktigt offentligt psykiskt sammanbrott att hånskratta åt.
Som feministen och författaren Camille Paglia har sagt: ”Britney Spears fria fall beror delvis på hennes bristande professionella förmågor. Hon är likt ett hologram som vibrerar i mediernas bottenlösa rum – en fantasifigur som har tappat bort sig i Underlandet.”
Men uppenbarligen är det någon som nu har letat rätt på henne.
Efter en rad händelser som mest känns som de passar in i en riktigt fläskig Hollywoodmelodram – den korrupte managern, förhållandet med en paparazzifotograf, barnen med den tidigare dansaren och exmannen Kevin Federline, den alkoholiserade fadern som lyckats få någon sorts juridiskt förmyndarskap över dottern – består inte längre bilderna i skvallerpressen av katastrofer. Det är i stället en vältränad Britney på stranden, Britney med sönerna vid Eiffeltornet (på Twitter: ”so beautiful!”). Inga intervjuer, bara en mur av jurister och olika sorters vårdare runt henne.
Oavsett om det är Britneys artistiska jag som längtat ut till dem som älskar henne medan hon haft det som värst eller om människor som tjänar pengar på henne drivit på är det en spektakulärt snabb comeback. Och hur mycket hon än klär ut sig till cirkusdirektör är det svårt att åtminstone inte föreställa sig marionettrådarna där bakom.
För varför låta ett så framgångsrikt varumärke köra sig själv i botten? Ett varumärke som till skillnad från exempelvis Michael Jackson faktiskt har producerat musik även under de värsta katastrofperioderna.
Tacksamt nog är ändå en prydlig robot något mindre intressant än ett utflippat monster för skvallervargarna. Numera är det Lady Gaga som folk googlar, i stället för Britneys patenterade blandning mellan oskuld och supersex verkar Lady Gagas kontrollerade galenskap (den konsekventa byxlösheten, tekoppen som accessoar) gå hem bättre 2009.
Men Britneys gamla fans, de finns uppenbarligen kvar.