Men när tevetävlingen startar på lördag för femtionde gången är deras låt inte med. Så nära, så nära var det att den kom bland de 32 melodier som till slut togs ut. Johan Skoogs och Martin Hägglunds egenhändigt framförda och hastigt inskickade skapelse hängde kvar bland de tio sista i Webbjokern, då dessa tio kandidater skulle bli en, framröstad av svenska folket.
Hur kändes det att stupa på mållinjen?
– Vi hamnade ju bland de tio bästa av Webbjokerns 246 bidrag. Det är ett stort steg för oss. Jag ser det som ett bevis på att vi har en bra låt, säger Martin som än så länge kallar sig hobbymusiker.
Johan och Martin har varit ett låtskrivarteam sedan augusti i fjol. Men de har aldrig träffats, förrän nu då DN för dem samman. Den ene bor i Älmhult och den andre i Linköping. De hittade varandra på internet. Martin hade satt in en annons på en musiksajt: ”Musikproducent söker partner med starka melodier.” De började samarbeta på samma sätt som så många andra låtskrivare gör; de mejlar mp3:or emellan sig, och sakta växer låtarna fram. Det var så de skapade ”När vi har landat”, en poplåt i upptempo.
– Jag behöver inte någon fysiskt närvarande partner för att kunna göra musik. Med det här sättet att jobba kan jag i lugn och ro utveckla mina idéer innan jag presenterar dem för Johan. Jag slipper många tunga bitar som det innebär att spela i band; en massa bråk och stora egon, säger Martin.
I Johans kombinerade källarstudio och gästrum finns allt en låtskrivare behöver. En dator, klaviatur, mixerbord och en mikrofon. Gitarren som står på ett stativ i hörnet kompletterar de hundra-tals ljud som kan beställas fram ur datorn.
Johan Skoog är 30 år och Martin Hägglund 27. Johan och hans pappa har ett företag i golvbranschen, och Martin är projektledare på en multinationellt företag där han leder interna förbättringar för de anställda. De har båda hållit på med musik i en eller annan form sedan de var små. Klinkat piano, deltagit i talangjakter, spelat i band.
– Jag kunde vissla innan jag började prata. Som sjuåring sjöng jag solo i ”Annie get your gun” i en aula här i stan. När jag började spela i band i tonåren blev det allt från Gyllene Tider-covers till tung blues. Samtidigt började jag skriva egna låtar, berättar Johan.
I distansduon har han och Martin -hittat den musikform de tycker fungerar bäst om man som de ”har räkningar att betala varje månad”.
De två missar aldrig att titta på Melodifestivalen i teve. Den är lika självklar som Ikeasoffan i Johans vardagsrum. Och lika självklar som en tonartshöjning mitt i en schlager (80 procent av årets bidrag har en). Saknades den skulle det kännas lika ofullständigt som när en nyinköpt ”Billy”-bokhylla levereras utan skruvnyckeln och hyllpluggarna.
Här i Älmhult, Ikealandets nerv-centrum, lever Beatles och plankstek serveras ännu på restaurang Sorello. Den som vill kan få ”påmmäss” i stället för mos. Melodifestivalen och Ikea. Bruksmusik och bruksmöbler. Vi svenskar tycks älska bägge. Varje år ligger Melodifestivalen överst på tittartoppen, tre och en halv miljon entusiaster brukar bänka sig till finalen.
Nästa år ska Johan och Martin försöka på nytt. De flesta låtar de skriver hamnar i byrålådan, i facket där det står ”utkast”.
– Av 100 halvfärdiga idéer är det 20 som jag tror kan bli något, säger Martin.
De vet hur mycket exponering i teve kan betyda, men de vet också att en bra låt inte räcker. Tajmningen måste vara rätt, och det är viktigt att ha kontakter med förlag och agenter som kan slussa låten vidare. Duon har döpt sig till Itpops och håller på att bygga en egen hemsida.
Ekonomiska framgångar eller inte, en tillvaro utan musik har de svårt att tänka sig.
– Jag mår bra av att skriva musik. Utan den kan jag falla ned i smådeppighet, säger Johan som tror att ”glatt och med fart och fläkt” är rätt tänk när man skriver bidrag till Melodifestivalen.
Än så länge trivs de med att vara hobbymusikanter med drömmar, något de har gemensamt med tusentals andra. Sverige är ett av de studiotätaste länderna i världen, och låtskrivande förtjänar att kallas folkrörelse. Trycket på musikverkstäder ökar för varje år. Folkuniversitets kurs ges under den självsäkra rubriken ”Allt en låtskrivare bör veta” och Kulturamas studioverkstad riktad till tonåringar 13–17 år startade i höstas. I hantverkets grundlära ingår att veta hur intro, vers, refräng och resten av en melodis delar bäst placeras och fördelas. På Kulturamas eftergymnasiala singer/songwriterlinje, och till skolans musikproduktionsgren, går det 100 sökande på 35 platser. Ännu svårare är det att komma in på Rytmus gymnasium, en skola som framavlat många Melodifestivaldebutanter, bland andra Sarah Dawn Finer.
Drygt 30 mil från Älmhult sitter en av årets nervösa debutanter: Mia Terngård som laddar hemma hos släkten i Uddevalla. Svenska folket gav henne flest röster i Webbjokern, och hon var en av de lyckliga som fick det där grattissamtalet från festivalgeneralen Christer Björkman. Han nynnade lite på ”Come and get me now” och sa att låten har potential. Själv kallar Mia den en glad och trevlig poplåt åt schlagerhållet med en ”blajtext”. Hon ska framföra bidraget tillsammans med låtskrivarpartnern Stefan Lebert och dansbandet Highlights i den andra deltävlingen som hålls i Sandviken.
– Som att vinna på Lotto, jättespännande, men tänk om jag snubblar eller svimmar, säger Mia, som bor på svenskarnas thailändska favoritö Koh Lanta sedan fem år tillbaka där hon säljer villor och lägenheter.
På fritiden spelar hon på bröllop och födelsedagsfester. Låtarna hon skriver börjar oftast med en melodi som sätter sig i huvudet.
– Den kan komma när jag ligger vid poolen eller inspekterar ett bygge. För att den inte ska försvinna bär jag alltid med mig ett fickminne där jag kan sjunga in några toner. Hemma går jag till pianot och då kommer texten väldigt lätt.
Första versen till ”Come and get me now” skrev Mia redan när hon var 14 år, men det tog 22 år innan hon plockade fram den där gamla versen igen, skrev klart låten tillsammans med sin nya låtskrivarpartner Stefan Lebert och postade den med sex andra bidrag. Stefan bor i Bangkok och ihop kallar de sig MiSt.
Mia erkänner att hon älskar Melodifestivalen så mycket att det hänt att hon tagit in på hotell på Koh Lanta där det varit möjligt att ratta in svensk teve. Chansen att vinna i Globen ligger inom räckhåll och Mia tror stenhårt på ”Come and get me now”.
– Vår låt kan bli nästa sommarplåga. Vi planerar att göra flera versioner av den, en technoinspirerad och kanske på flera språk. Fast på svenska fungerar nog inte en refräng som ”Kom och ta mig nu”…
Festival- och mediecirkusen runt Mia kommer de närmaste veckorna att kräva hennes hela uppmärksamhet. Nu väntar finslipning av låten med bandet, ett album ska färdigställas, scenkläder ska väljas och danssteg nötas in. Varenda sekund av teveframträdandet är regisserat. Mia har också börjat blogga, och man kan köpa andelar i festivalbidraget på nätet.
Längtan efter framgång är förstås en stark drivkraft för flinka låtsnickare. Mia har precis som Johan och Martin i Älmhult bestämt sig för att satsa allt. Men priset för framgången kan bli högt. För högt. Tjugo mil norr om Uddevalla bor Nina Allard, en av dem som nådde toppen genom Melodifestivalen men hoppade av berömmelse och stjärnstatus.
Hon är mera känd under efternamnet Inhammar och vann i gruppen Friends Melodifestivalen 2001 med låten ”Lyssna till ditt hjärta”. Sedan följde fem hektiska rampljusår som slutade i tvärstopp. Karriären hade en baksida och Nina sätter upp ett varningens finger mot alla som går i drömmar.
– Jag jobbade alltid, försummade min familj, missade födelsedagar. Mina syskon fick barn men jag träffade dem aldrig. Jag trodde jag skulle bli lycklig av att hålla på med musik men jag blev besviken, säger Nina.
– Man var hela tiden påpassad. Rampljuset var inget för mig, jag var bara 22 år och kunde inte hantera det.
I dag lever Nina med man och barn på en gård i Karlstadtrakten. ”Ett behagligt liv” fyllt av hästar, hundar och katter. Hon har heltidsjobb på Ikea och funderar på att plugga vidare till veterinär. Musik på branschens hårda villkor vill hon inte tillbaka till, och njuter av att för den här artikeln bli fotograferad med sina hästar iklädd grova arbetskläder till skillnad från någon superstajlad ”schlagerboa”.
– I fjol hade jag bestämt mig för en helkväll framför teven när det var Eurovisionsändning. Kvällen blev inte alltför lång. I femte bidraget for en strandraggare som drabbats av medelålderskris ut på scen. Då stängde jag av. I år blir det ingen helkväll.
Det enda Nina saknar från tiden med Friends, där även Kim Kärnfalk var frontfigur, är kontakten med publiken. Ska hon ta upp musiken igen ska det vara i mindre sammanhang, kanske blir det en jazzplatta så småningom.
Vilket bidrag som vinner i årets Melodifestival är inför starten alltid en öppen fråga. För alla de förväntansfulla som inte kom med den här gången är det bara att streta på och fortsätta att hoppas.
I någon mån tillhör de redan det som brukar kallas det svenska musikundret, vars högsta topp befolkas av låtskrivare som RedOne, Max Martin och Jörgen Elofsson. RedOne kan få ett av musikens mest prestigefyllda priser, han är nominerad till den amerikanska Grammygalan i kväll. Som samarbetspartner till Lady Gaga kan han ta hem en hel handfull priser.
En dröm för en låtskrivare, som kanske började med att skicka ett bidrag till Melodifestivalen. Som lärt sig hur en hit ska byggas. Hur var det nu? Vers, brygga, refräng, stick, tonartshöjning och sist en jublande klimax.