Ulf Lundell är beredd att gå vilse

Ulf Lundell suckar uppgivet och sjunker ner på en sliten Ikea-stol utanför replokalen i Nacka, utanför Stockholm. Han har precis kört igenom några låtar inför den stundande sommarturnén, men är inte alls nöjd med hur det lät.

- Rockmusik kan vara hur roligt som helst, men i dag var det hur avskyvärt som helst. Jag har inte så hög tro på mig själv i början av repetitioner, säger han.

- Tröskeln till replokalen blir högre och högre för varje år, att bli artisten Ulf Lundell tar längre och längre tid. Det ska bli skönt att göra någonting annat.

Det är snart ett år sedan Gävlekonserten där Sveriges störste rockpoet meddelade att han tänker sluta spela. Eventuellt gör han en akustisk solovända våren 2010, men sedan är det med största sannolikhet över.

- Jag fyller 60 i november. Jag vill kunna njuta av åren mellan 50 och 70.

- Jag vet att det låter konstigt, men egentligen har jag aldrig känt mig riktigt hemma i det här livet. Mycket av artisten Ulf Lundell har publiken tillverkat, och de senaste åren har jag varit rätt främmande för den skapelsen.

Han berättar om en spelning i höstas, då han bar chinos i stället för jeans. Dagen efter skrev den lokala tidningen att nu var det verkligen slut, när arbetargrabben bytt till finbrallor.

- När man är med om något sådant blir man ju helt förbluffad. Då förstår man att det har gått för långt, säger han och skrattar.

Beslutet att sätta punkt för rockkarriären har föga att göra med Ulf Lundells fysiska hälsa. Förutom ett sönderjoggat knä är han i god form.

I stället förklarar han avskedet med att referera till psykoanalytikern Carl Gustav Jung, och dennes teorier om jaget och självet.

- Artister bygger väldigt snabbt upp ett jag, som enligt publiken inte bör förändras. Men till slut kommer självet som du har stoppat undan att bryta igenom.

- Rockmusik handlar ju väldigt mycket om att erövra världen, kamratskap, kvinnor, utrymme och tillgångar. Det är klart att man når en gräns då man känner att alltihop är taget, när man fått nog.

Nu väntar utmaningen i att hitta något nytt att fylla dagarna och nätterna med.

- Det finns väl alltid en bok att skriva, men sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag önskar att flugfiske eller golf kunde fånga mig. Det är för mycket arbete, säger Ulf Lundell.

Han är återigen ensam i huset på Österlen. Förhållandet med den 33 år yngre Ulrika Rickfors är slut.

- Vi har inte bott tillsammans på ett bra tag. Den enda relation jag har är med en vildkatt där nere, ler han.

- Alltså, jag tror det är en stor tillgång att hänga med någon som är jämngammal när man är äldre. Hon står på tröskeln till det hon ska bli, medan jag är på väg att lämna det bakom mig.

Att Ulf Lundell haft ett bökigt kärleksliv är ingen hemlighet. Han har ofta dragits till unga damer, som kunnat anpassa sig efter honom.

- Ingen av de kvinnor som jag haft relationer med har jobbat, de har alltid varit med mig. Jag lever ett väldigt speciellt liv, vill jag ta bilen och dra iväg ner i Europa så gör jag det.

- Har jag sällskap med någon som har ett fast jobb så blir ju hennes stämpelur mitt stämpelur. Men i förlängningen hade det kanske varit sundare.

Just nu är han tillfreds med att vara singel, men han skulle inte kunna leva så resten av sitt liv.

- Nej, det är inte riktigt mitt mål. Men jag har ett alldeles för rått behov av att vara för mig själv, jag vet inte om jag vill utsätta någon mer kvinna för de humörsvängningarna.

Behovet av ensamhet går igen i det övriga familjelivet. Ulf Lundell är ingen typisk morfar.

- Vår föreställningsvärld säger att vi ska umgås med barn och barnbarn och äta våra söndagsmiddagar med jämna mellanrum. Men jag tror inte att mitt liv kommer att se ut så, jag är inte nån särskilt familjär människa.

- Man har ett val där, att klippa gräset och vänta på barnbarnen eller göra någonting helt annat. Att gå vilse är nog ganska nyttigt i den här åldern.
 

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut