Stina Westerberg, generaldirektör för den nybildade myndigheten Statens musikverk är positiv inför nytillskottet:
– Det är en väldigt rolig nyhet. De personer som jobbar inom Peace & love-festivalen håller en hög nivå på det som de gör.
Hon ser själva festivalformen som ett lysande sätt att föra ut den klassiska musiken – och det finns fler exempel, menar hon.
– Det finns en rad festivaler runt om i landet för smal och nyskapande musik, som GAS-festivalen, Kalvfestivalen och Norbergfestivalen. Festivalerna kan nå en väldigt stor publik genom att placera musiken i en miljö och kontext som inte är en vanlig konsertsal. De fungerar som väldigt bra dörröppnare. Festivalerna har också ofta en stark lokal förankring, det uppstår en intressant kraftsamling kring dem.
Främjandet av den smala musiken i Sverige har annars drabbats av flera motgångar på senare år:
Vid årskiftet lades Svensk Musiks promotionverksamhet ner som sedan 1965 sysslat med att sprida kunskap och intresse i utlandet för den svenska musiken. Vid förrförra årskiftet försvann, efter regeringsbeslut, dessutom Rikskonserter i dess dåvarande form som sedan 1968 arrangerat konserter och konsertturnéer runt om i Sverige med inriktning på kammarmusik, kör, konstmusik, jazz och folkmusik.
Vad kan göras för att få fler och nya besökare till den klassiska musikens traditionella konsertlokaler?
– Det finns inga genvägar. Operan i Stockholm gör precis det som man längtar efter. De har ett konstnärligt intressant program av kvalitet och tar dessutom många roliga grepp. Vill man nå en ny publik så kan man behöva bredda repertoaren lite och göra crossover, men framför allt ha en riktigt bra kvalitet, det är det som lockar en stor publik. Dessutom måste man jobba väldigt aktivt med barn och ungdomar, det måste stå i fokus att få in dem i konserthusen och skapa aktiviteter så att de får vara med om musikupplevelser, säger hon, och hänvisar till studier som visar att den som i unga år fått gå på konserter återvänder som vuxna.
– Det måste man arbeta oförtrutet med. Och naturligtvis också flytta ut konserterna ibland och jobba i andra lokaler och sammanhang.
Peter Eriksson – som spelar viola i Kungliga Filharmonikerna i Stockholm och tillika är ordförande för intresseorganisationen Svenska Musikfestivaler som företräder fyrtiofem festivaler inom främst klassisk musik, opera och jazz – gläder sig också åt den nya klassiskt inriktade Borlängefestivalen.
– Det här är en fantastisk satsning av Peace & love, jättekul. Ytterst handlar detta om presentationsformerna: Att nya målgrupper får möjlighet att ta del av hela kulturspektrumet och det tror jag inte alltid att rockpubliken får.
Hur öppnar man mest effektivt upp de stora konserthusen runt om i landet?
– I Stockholms konserthus arrangerar vi barnkonserter för skolbarn och familjekonserter. Vi spelar för cirka 50.000 unga om året från sex år och uppåt. Dessutom gör vi målinriktade satsningar som till exempel ”Upp till 26”, där unga bjuds in för att vara med på våra repetitioner, konserter och sedan träffa musikerna, artister och dirigenter. Helt enkelt lära känna oss. Det har visat sig att många som bara lyssnat på en genre tycker det här är ”skithäftigt – jädrans vilka grejer!”. Där skulle vi behöva göra än mer för att nå nya lyssnare. Hur vi ska lyckas med det är något vi ständigt funderar på. Vi behöver göra än mer.
Eriksson nämner särskilt ett projekt i vår ihop med Fryshuset och Konserthusets satsning kring orkesterverk skrivna för välkända datorspel som ett exempel på nytänkande.
– De konserterna har lett till att vi har fått en helt ny målgrupp – även om alla inte blir klassiskt intresserade efter en enda sådan konsert. Det gäller att göra en massa olika aktiviteter samtidigt. Och allra viktigast: allt måste göras med kvalitet.