Tonsättaren Jesper Nordin har för DN.se remixat Igor Stravinskijs ”Våroffer” från 1913 som ingår i DN:s samling ”25 klassiska mästerverk”.
Jesper Nordin är född och bosatt i Stockholm. Han tillhör i dag en av Sveriges mest framförda tonsättare internationellt.
Han började i ett punkband men skrev låtar som växte och blev längre och längre, vilket med tiden fick honom att fundera över musikens komposition.
Nordin är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm, IRCAM i Paris och vid Stanford University och gör en mångskiftande konstmusik med influenser från folkmusik, rockmusik och impoviserad musik.
Till hans främsta verk hör orkesterverket ”Residues” (2006) och kammarverket ”Pendants” som båda finns tillgängliga på cd.
Nu har Jesper Nordin för DN.se remixat Igor Stravinskijs ”Våroffer” från 1913 som ingår i DN:s samling ”25 klassiska mästerverk”.
Vad har ”Våroffer” betytt för dig?
– Nästan allt. Det var den första klassiska skivan jag köpte och har påverkat mig extremt mycket, säger Jesper Nordin.
– Särskilt inslagen av rent skruvad folkmusik och metoden att sätta samman lager på lager av små bitar till stora sjok.
Hur var det att arbeta med en musik som står dig så nära?
– ”Våroffer” är för mig det ultimata mästerverket och visst undrade jag om jag pallade för att gå in och peta i det. Men det gick faktiskt förvånansvärt enkelt och naturligt. Ungefär som när jag i ett av mina verk använde en av min farfars farfars farfars nedtecknade folklåtar från 1700-talet. Jag tar nåt som inte är mitt men som jag tycker om och gör det till mitt eget.
Vad har du gjort med ”Våroffer”?
– Egentligen inte så mycket. Jag har komprimerat, hackat upp och överlagrat men inte förvrängt ljudbilden. Rytmiken som en gång upplevdes så främmande är ju inte alls konstig längre så den har jag dragit några varv till.
Har du förhållit dig till storyn i ”Våroffer”, som ju var skriven för en dansföreställning från början?
– Inte alls. Jag vet att där finns en historia om en ung kvinna som skall offras i en fruktbarhetsrit men jag blir spärrad av tanken på att musiken skall säga nåt särskilt. Jag är visserligen mycket romantisk och vill få fram starka känslor, men jag har alltid tyckt att det varit skitsvårt med ord och betydelser i musik. Och vill inte heller nu ge den som lyssnar ett känslomässigt facit.