En festival ska vara som ett bra blandband, enligt Ebbot Lundberg. Därför passar The Soundtrack of Our Lives alldeles utmärkt på Stockholms jazzfestival.
Någon har satt ett utropstecken inom parentes bakom ordet "Jazzfestivalen" i Soundtrack of Our Lives turnéplan på bandets Myspacesida. Det är inte Ebbot Lundberg.
- Jaså? Nej, jag tycker inte att det är konstigt. Jag skulle inte bli chockad om vi spelade på en visfestival heller. Det känns som att vi kan vara med i vilka sammanhang som helst egentligen, säger han.
Att Stockholms jazzfestival breddat sitt utbud och bokat artister utanför jazzens rätt flytande gränser är inte särskilt nytt. Att de kritiserats just därför är inte heller braskande nyheter. I år firar festivalen 25 år och spännvidden finns kvar. I programmet ryms tradjazz med Bent Persson, soul och hiphop med Mary J Blige och psykedelisk 60-talsrock med The Soundtrack of Our Lives. På torsdag spelar Marit Bergman och Christian Kjellvander, och fredagens stora namn är rockmusikern Patti Smith.
- När festivalerna började på 1960-talet så var det ju pop-, blues- och jazzfestivaler. Det blir mer en återgång till vad det en gång var när man tar in rock också. Det kan bli rätt insnöat om det bara är renodlad jazz, så jag förstår dem som bokar artisterna. Det är som att sätta på ett bra blandband, säger Ebbot Lundberg, som själv har ett långt förhållande till jazz eftersom han lyssnat på John Coltrane sedan barnsben. Jazzen finns i ryggmärgen, konstaterar han och fortsätter:
- Det var väl jazzen som gjorde att de första popbanden var så otroligt bra. Jazz var det första de lärde sig att spela i kombination med treackordsrock. Då blir det ett helt annat sväng, speciellt för trummisar.
Hörs det på er?
- Ja, det tycker jag. Vi har en ganska bra trummis.
Tror du en jazzfestival skulle överleva om man inte breddade sig med annan musik?
- Det tror jag absolut. Det är en musikform som aldrig kommer att dö ut. Nu har jazzelementet kommit tillbaka på ett helt annat sätt. Ett tag var det ju stendött, men nu finns det ändå rätt mycket ny jazz som är ganska bra.
Någon jazzfestivalanpassad konsert kommer The Soundtrack of Our Lives inte att ge. ("Skulle vi spela extra skickligt då?") En spelning är en spelning.
- Och om det är en rutten stämning på festivalen får väl vi ändra på det, säger Ebbot Lundberg.
I stället får publiken ta del av ett par nya låtar från albumet "Communion" som släpps i oktober.
Känner vi igen er?
- Ja, det hoppas jag. Alla skivor är olika, och på väg åt olika håll på gott och ont. Men nu känns det som att det kommer att bli en skön blandning av alla skivorna på något sätt.
Emma Ågrahn
emma.agrahn@dn.se 08-738 12 48