- Vi har sett slott och koja, högt och lågt. Vi har spelat i varenda avkrok, säger hon och tar en klunk varmt honungsvatten när vi möts på ett kafé på Södermalm i Stockholm.
Hon är lätt förkyld och försöker kurera rösten för en inspelning nästa dag. Efter de två intensiva åren med spelningar oftast flera dagar i rad vill hon nu dra ner lite på sina framträdanden - trots att hennes uppföljare till "Svarta ballader", "Visor från vinden" kommer den här veckan.
- Jag hade inte tänkt göra någon ny skiva på fem år. Men sakta men säkert har vi vävt in nya låtar i vår repertoar och plötsligt var de så många att de kunde bli en ny skiva.
"Visor från vinden" är inte en ny Dan Andersson-skiva, även om några av sångerna också denna gång bygger på hans texter. Många av de femton låtarna har Sofia Karlsson och hennes band i stället plockat fram bland de senaste trettio fyrtio årens svenska musik. Här finns Sofia Karlssons versioner av till exempel Evert Taubes "Balladen om briggen 'Blue Bird av Hull' ", Fred Åkerströms "Två tungor", Boris Vians/Lars Forssells "Jag står här på ett torg", Peps Perssons "Spelar för livet" och Mikael Wiehes "Flickan och kråkan".
- De är gamla favoriter som har poppat upp i turnébussen de här två åren. "Flickan och kråkan" har jag inte sjungit sedan jag var tonåring och satt vid lägerelden och grät. Den är ju så sorglig, men en fantastisk historia.
- Jag gjorde en "Bob Dylan" med den. Gitarristen Roger Tallroth i bandet visste inte i förväg vilken låt vi skulle spela in. Han fick en kvart på sig att gå igenom den och han valde lite annorlunda ackord, jag ville ha den lite mer i dur.
- "Blue Bird av Hull" var jag tveksam till, den är ju så tragisk, folk kanske inte orkar höra den. Men sedan fick den komma med ändå. På en konsert fanns en släkting till Karl Stranne, som i visan går till botten med "Blue Bird av Hull", i publiken. Han blev väldigt rörd, säger Sof ia Karlsson.
Du kunde inte låta bli att ha med några Dan Andersson-låtar på "Visor från vinden"?
- Från början tänkte jag inte ha med någonting av honom. Men hans texter berör mitt liv så mycket, så jag kunde inte låta bli.
En av låtarna på "Visor från vinden" är inspelad så sent som i mars, för knappt en månad sedan. Hur kommer det sig?
- Skivan var färdig, men jag kände att någonting saknades på den. Det var en ledig kväll mitt i en turné och jag frågade min basist Olle Linder om råd. Då kom vi på den här Dan Andersson-visan, "Hemlängtan"; som vi hade sjungit en gång.
- Vi var i Alingsås och hade tur att dobrospelaren Henrik Cederbloms studio i Göteborg var ledig. Vi åkte dit och spelade in "Hemlängtan" på några sena timmar. Vi mixade den två dagar senare, mastrade den efter fem. Det var på håret att den kunde komma med på skivan.
Är det här den musik du vill hålla på med resten av din karriär? Eller kommer du plötsligt att göra exempelvis en jazzplatta?
- Kanske det, men nu vill jag göra det här, fast sen vet jag inte. Det finns så mycket bra musik.
- Jag skulle vilja göra en instrumentalplatta med svenska folklåtar där jag spelar flöjt tillsammans med mina musikerkompisar, säger Sofia Karlsson, 32 år, som också avslöjar att hennes skivkontrakt tillåter henne att i princip spela in vad hon vill.
- Man måste följa sin lust, annars blir det inte bra. Om jag var tvungen att göra som någon sa till mig bytte jag nog hellre jobb.