Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Näste man till rakning

Conchita Wurst bar det när hon vann Eurovision song contest. George Clooney har rakat av sig sitt. Skägget är den största utseendetrenden för män de senaste tio åren. Men vad händer med mannens ansiktsbehåring nu när vi nått ”peak beard” och schlager-Conchita gett skägget en helt ny laddning?

Skådespelaren George Clooney chockade världens skvallerpress när det för några veckor sedan uppdag­ades att han och advokaten Amal Alamuddin förlovat sig. Efter att i åratal avverkat ett pärlband av flickvänner och alltid hävdat att han aldrig skulle gifta om sig, hade han nu ändrat sig. Något han också ändrat på under det senaste året är sitt berömda skägg. Efter att ha stoltserat med ett praktfullt grått skägg på Oscarsgalan 2013, flankerad av en lika pälsig Ben Affleck, rapporterades sjunkande försäljningssiffror för rakhyvlar. Till Ben Afflecks skäggs ära startades ett eget Twitterkonto, @Afflecks_beard.

Numera är den nyförlovade Clooney blankkindat slät.

Brittiska tidningen The Guardian har slagit fast att vi har nått ”peak beard”. Skäggets absoluta maxpopularitet. Framöver kommer det enbart bäras av riktiga late adopters, som dokusåpadeltagare och modeller i reklam för de töntigaste varumärkena, hävdar de. Det enda skäggmännen kan göra är att renraka sig och hoppas på en snabb trendbacklash där skägget blir ironiskt hett igen.

Kommentarerna till den artikeln är genomgående spydigt missnöjda. Hur kan man skriva såhär om något så naturligt som skäggväxt? Trend, trams, här har det burits ansiktshår i decennier. Likadant på den svenska pionjärbloggen ”Skäggbloggen” där en läsare, en smula skadeglatt, i kommentarsfältet klistrat in en länk till en annan artikel i New York Times som också konstaterar att skägg inte är trendigt längre. En kommentarskribent går till försvar med argumentet att hår i ansiktet är fullkomligt naturligt, hur kan man påstå att det är trendigt eller inte? (Samma person verkar inte har tänkt på att varje strå som växer naturligt på en kvinnas kropp och huvud är belagt med villkorad närvaro och styling.)

Skägget symboliserar nämligen i ett modehistoriskt perspektiv manlighet.

– Per definition anses hår i ansiktet manligt, trots att många kvinnor också har ansiktsbehår­ing. Fast hos kvinnor anses håret som ett manligt intrång som ska behandlas bort. För män är skägget i stället en möjlighet att tryggt uttrycka och experimentera med sin fåfänga utan att anses som feminina, säger Philip Warkander, doktor i modevetenskap och anställd vid Stockholms Universitet och italienska modeskolan ­Istituto Marangoni i Paris.

Särskilt underhållande är det då att årets Eurovisionvinnare, Conchita Wurst från Österrike, bär superfeminina kläder och makeup och matchar det med ett skägg. Där annekterades mannens fåfängefristad i ett enda populärkulturellt konfettiregn. Ansiktsfrisyrens framgång hos gemene man går att förklara på flera genomtänka, samtidssmarta sätt, men den främsta anledningen är enkel; dess klädsamhet.

Skägget lyfter fram ögon och läppar, accentuerar käkben och gömmer dubbelhakor – eller icke existerande hakor – på ett anmärkningsvärt smickrande vis. En buskig mustasch eller ett välansat jazzskägg har inte alls samma förlåtande egenskaper.

– Ett klassiskt ovalt helskägg, lagom voluminöst, får den runde att se smalare ut och den smale att se kraftigare ut. Det klär de flesta. Skägget är ju lite som mannens makeup, något han kan använda för att ändra sitt utseende, säger Håkan Ström, barberare och grundare av ”Barbers and Books” i Stockholm.

Salongen är en av de närmare tio barberare som öppnat i huvudstaden och därmed bidragit till att ge stadsbilden en känsla av outplånlig skäggkärlek. Inredningen har ofta retrokänsla och påminner om svunna tiders herrsalong. Gärna kombinerat med närhet till charktallrikar och mikrobryggd öl som i fallet ”Roy & son”, Tjogets kroginbakade Hornstullsbarberare.

Men när det gäller män och skönhet räcker det inte med att vilja ha ett välformat glansigt skägg för att det är smickrande. Män och skönhet är 2014 fortfarande minerad mark.

– Som en ängslig heterosexuell som vill se bra ut går du balansgång mellan att inte vara ovårdad och slarvig och att vara alldeles för uppenbart intresserad av ditt utseende. Då ifrågasätts ens manlighet, säger Jacob Östberg, professor i reklam och pr vid Stockholms Universitet.

En man med ett ”unibrow”, ögonbryn som växer ihop, anses ovårdad, medan en man som uppenbart har plockat sina ögonbryn anses fånig. Det ska plockas, men inte synas att någon ansträngning är gjord.

– Den manliga fåfängan måste ”kodas” på ett annat sätt än den kvinnliga. Kvinnor lär sig som flickor att skönhet är något positivt, att vara vacker och söt är något man strävar efter, man ”internaliserar den yttre blicken”. Pojkar gör inte alls detta i samma utsträckning, fortsätter han.

De här sociala rollerna dyker upp överallt – i film, reklam, litteratur, i våra dagliga samtal. I humorvärlden är det en klassisk komisk situation att göra narr av män som bryr sig om sitt utseende.

I en prisad amerikansk reklamfilm för Dove-tvål får intet ont anande kvinnor beskriva sitt utseende för en tecknare som utan att se dem ritar deras porträtt. Därefter får någon annan som nyss träffat samma kvinna beskriva hennes utseende och ett nytt porträtt tecknas. Tårdrypande klimax sker sedan när kvinnorna, rörda och skakade, får se de två teckningarna, och inser att utomstående ser dem som mer vackra än de själva gör. (Åtminstone när de utomstående filmas när de beskriver deras utseende, kan cynikern anmärka.)

Genast gjordes mängder av parodier på film­en. Flera där män fick beskriva sitt utseende. I en konstaterar en man att ”jag ser ut som en ung, vit Denzel Washington”. Den ”utomstående kvinnan” beskriver sedan samma man för tecknaren som en ”smelly gnome”, en illaluktande trädgårdstomte. En annan man säger att han alltid får höra att han har ”ögon djupa som abysser”. Kvinnan beskriver senare hans blick som våldtäktsaktig, ”rapey … if that makes sense?”.

Män som har tankar om sitt utseende anses komiska och pinsamma. En allvarlig reklamfilm där en man skulle beskriva sitt skägg som tunt och tufsigt, för att sedan få se det återgett som tjockt och vältrimmat samt gråta av tacksamhet över detta – i vilket fack skulle han placeras? Förmodligen inte i cool kille-facket.

Så för att inte klassas som fjollig, feminin, ­larvig – och alla andra dylika adjektiv i bögigordlistan – måste man vända på alla begrepp som har med fåfänga, utseende, mode och trender att göra, när det gäller män. I stället för mode handlar det om stil. I stället för trender handlar det om funktion och kunskap.

– Kvinnor är modebloggare, män kallar sig stilbloggare. I begreppet mode finns det underförstått att det är flyktigt och något som jagas efter. Stil däremot beskrivs som ett evigt värde, säger Jacob Östberg.

Ett exempel: Parallellt med skäggtrenden växte en stiltrend för kvinnor sig stor: avancerat lackade naglar. Nagellacksförsäljningen har ­vuxit med 20 procent varje år de senaste åren, och minskade först något förra året. I sociala medier delas bilder på nagelkonst, nya lackfärger och lacktekniker. Människor har målat sina naglar sedan minst 3000 år före Kristus (I Kina var då de kungliga nagelfärgerna guld och silver). Men det är inget som nämns och upprepas när det handlar om gellackade naglar pyntade med stenar och fyrfärg. Det räcker med att det ser roligt, snyggt och coolt ut.

När det gäller modetrender för män så räcker det inte med att det ser se snyggt och coolt ut.

– Man för funktionsdiskussioner och vågar inte göra samma estetiska uttalanden för att riskera att verka feminin. Skönhetsvärlden för män beskrivs som något annat än vad den är, säger Jacob Östberg.

– En bodybuilder som rakar kroppen gör det för att musklerna ska synas bättre, inte för att det är ”fint”. Den manlige modebloggaren ”nördar ned sig” i textilens trådtädhet och kostymens alla exakta sömmar och bruksregler – och visar inte upp kostymbilder för att de är snygga.

Barberarsalongerna är också alla inramade med en traditionstyngd estetik där man understryker hantverk, påbrå och teknik – inte främst att de är ett ställe som stylar skägg på trendiga sätt.

Barber & Books arrangerar skägg- och rakningskurser för både professionella frisörer och privatpersoner. För de sistnämnda kostar det ungefär 850 kronor per person för att under en kväll lyssna på en föreläsning om barbershopens historia, lära sig om rakning med kniv och sedan framför varsin spegel själva öva på eget ansikte innan man avslutar med en öl.

– Jag tycker att det är viktigt att föra vidare traditionen och historien bakom barbershops. De som kommer på våra kurser är allt från ”amatörer” på 20 år till män kring 60 år. Vissa är mycket intresserade av utseendeaspekten, medan andra just nördar ner sig i hantverket, säger barberaren Håkan Ström.

Vad är egentligen skillnaden mellan att några män går på en gemensam barberarkväll för att lära sig att forma sitt skägg och hur mammagängen gick hos färgkonsulter på 80-talet för att veta om de var en vår, sommar, höst eller vinter?

NK:s skönhetsavdelning för män heter ”Manlig Depå” – ett namn som associerar till ett garage. Här samsas herrparfymer och rakprodukter med underkläder och strumpor. Avdelningen är inredd med ett mörkt trä som bryter av från den ljusa skönhetsavdelningen för kvinnor på andra sidan lokalen.

Bland parfymerna syns Hugo Boss flakonger liknande gammeldags ökenvattenflaskor och Viktor & Rolfs doft ”Spicebomb” utformad som en handgranat. Diesel har valt en knuten näve i glas för sin doft och Marc Jacobs ”Bang!” är en fyrkantig, bucklig flaska som ser ut att ha fått en hård smäll. Groomingavdelningen går i traditionell stil, en glasdisk fylld av borstar och verktyg, och hyllrader packade med lödder, krämer och after shave, bland annat från brittiska Truefitt & Hill som tillverkat rakprodukter sedan 1805 och är kunglig hovleverantör.

– Ett bra val, berömmer expediten en av de manliga kunderna som sniffat sig fram till beslutet att köpa den klassiska herrdoften Acqua di Parma.

Kvinnlig fåfänga är en självklar och minutiöst exploaterad miljardindustri. Den manliga fåfäng­an innebär i praktiken samma sak – bekräftelsebehov, åldersnoja, svajande självkänsla, längtan efter att tycka om sig själv lite mer och samtidigt bli mer omtyckt av andra – men för att männen ska ta över detta kvinnliga område krävs nära parodiskt maskulina former, som luktagott i form av en handgranat.

För modevärlden är mannens roll i samhället ett kommersiellt problem och en bädd som bäddades för omkring 100 år sedan.

– När det moderna samhället började organiseras kring förra sekelskiftet och borgarklassen växte fram så fick männen rollen som subjekt, aktiva, rationella och intellektuella, medan kvinnor blev motsatsen, irrationella, emotionella, fåfänga och gillar det som är konsumtionsrelaterat. Snabbspolar man framåt till slutet av 190 0-talet så har modeindustrin problem att sälja lika mycket på manliga marknaden eftersom den går emot manlighetsidealet som skapats under moderniteten, säger Philip Warkander, doktor i modevetenskap.

Män har genom tiderna givetvis varit oerhört fåfänga och modemedvetna. I 1600-talets porträttgallerier visade männen upp sina läckra nya strumpbyxor för sina potentiella fruar, sina pudrade peruker och utsmyckade kläder. Det är inte förrän tidigt 1900-tal som all typ av extravagans och pynt börjar anses vara typiskt kvinnligt och att vara återhållsam modemässigt anses maskulint.

Rollen luckrades upp i och med nittiotalets så kallade metrosexualitet (stortadsheteromän som intresserar sig för sitt utseende) när män som David Beckham visade att det både gick att vara piffad och pyntad modekonsument, och samtidigt en hård fotbollspelare med både fru och omvittnad dragningskraft på det motsatta könet.

– Men för manligt mode är inte trenderna lika säsongsbundna som i dammode, utan lever längre. Manligheten definieras inte utifrån trender på samma sätt. Den italienska skolan jag arbetar på har kontakt med flera stora modehus, som Gucci och Dolce & Gabbana och alla efterfrågar numera särskilt studenter kunniga i menswear. Marknaden för herrmode expanderar snabbare än dammode för tillfället, det är där de framtida jobben finns. Herrmodet utvecklas just nu mot att fungera enligt samma mekanismer och i samma tempo som dammodet, säger han.

Philip Warkander tycker sig dock se en tydlig generationsskillnad mellan män 20-25 år och de kring 35 år och uppåt.

– För yngre finns inte den här starka homofobin närvarande på samma sätt. Rädslan för det fjolliga är avdramatiserad, säger han, men understryker att detta är främst i västvärldens urbana områden.

Under herrmodeveckan i Milano i januari paraderade Versace ut hypermaskulina manliga modeller klädda i svarta läderchaps som visade modellens mönstrade kalsonger, jeans och läderbyxor med utanpå fastspända nitade pungskydd och överdimensionerade halsband till åtsittande polotröja och kavaj. Donatella Versace kallade stilen ”gay cowboy” och beskrev den som en kommentar till Rysslands homofoba politik.

– Mode är en kombination av kapitalism och kommers, men också en social kommentar, som ofta tar politisk ställning. När exempelvis en hiphopartist som Kanye West uppträder i skinnkjol från Givenchy får det stort genomslag och påverkar attityder om hur män och kvinnor får vara, säger Philip Warkander.

Att låna från gayvärlden till mainstreammodet är vanligt. Ibland korsas idealen naturligt, som i den extremmanlige tatuerade, skäggige sjöbjörnslooken som idealiseras av både gay och straighta män. Utseendet kräver uppenbarligen att en hel del tid investeras, att ordna med sitt hår och skägg, välja och genomföra sina tatueringar och rätt kläder. I gayvärlden är man en ”björn”, i den straighta världen en rockkille.

Jacob Östberg förklarar med ett exempel om just tatueringar.

– Tjejer kan lättare säga att de gjorde en svanktatuering för att de tyckte att det var sexigt. En kille som gör en halstatuering skulle ha svårare att erkänna samma sak. Man skulle kunna sammanfatta det i att männen är mindre bekväma och vana vid att se sig själva som objekt.

Men om vi har nått ”peak beard” och herrmodevärlden rör sig långsammare än densamma för damer – finns det något utseendeideal just nu för män? I modellvärlden finns inte längre ett ensidigt svar.

– Vilka utseenden som efterfrågas är olika, modetidningar som vill ligga i framkant letar efter nya ansikten, medan varumärken oftare söker mer etablerade utseenden till reklam, förklarar Marcus Petterson, casting director på agenturen Link details som har lång erfarenhet av branschen både i Sverige och internationellt.

Bland de mest populära svenska fotomodellerna just nu finns sjöbjörnige Henrik Fallenius med långt hår och skägg, men den allra hetaste är Benjamin Eidem – en slätrakad, kortklippt 25-åring vars utseende andas old Hollywood. Han rankas som världens fjärde mest efterfrågade manlige modell just nu på branschsajten Models.com.

– Om skägg ses som manligt sågs, i alla fall förr i tiden, det renrakade ansiktet förfinat på ett ungdomligt och möjligen inte alltid helt manligt vis, eftersom det renrakade antingen är en konsekvens av bristande skäggväxt eller av att mannen rakat av sig en maskulinitetssymbol. Men i dag blir mansidealet mer och mer avdramatiserat och behöver inte hela tiden stå i relation till homosexualiteten. Fler subkulturer lever bredvid varandra och även män blir friare att se ut som de vill, konstaterar modeprofessor Philip Warkander.

Hos Barber and Books, som startade 2007, har man märkt en viss förändring i klientelet.

– Alltid när något som en frisyr blir populär så kommer det en motreaktion. De som hade helskägg när vi startade har säkert hunnit både raka av och låtit växa ut sitt skägg igen. De buskigaste Robinson Crusoe-skäggen är borta nu. Vi befinner ju oss också på Södermalm som är skäggträsk nummer ett, men de som kommer till oss numera bär ju skägg eller är slätrakade för att de trivs med det, säger Håkan Ström.

En schlagerartist i skägg skulle förmodligen klassas som en ”late adopter” av en trend i dag. Men Eurovisionvinnaren Conchita Wurst, i egenskap av könsöverskridande artist, ger skägget en annan innebörd.

”Jag står för tolerans och acceptans. Skägget är bara symbolen för mitt budskap, och något som ger uppmärksamhet. Det fungerar. Alla borde vara stolta över att vi är olika”, säger hon i en intervju.

Där hamnar skägget sommaren 2014. Bäraren och sammanhanget avgör om skägget är politiskt laddat eller ett numera tämligen otrendigt, men trivsamt stilval. Håkan Ström berömmer i alla fall Conchitas skägg också ur barberarsynvinkel.

– Hon har ett kort helskägg som är placerat rätt i ansiktet, kortklippt så pass att det inte behövs skulpteras. Jag skulle säga att det är för hennes ansikte ett mycket klädsamt skägg.

Så mycket mer än bara ett skägg

Oscarsskägg. Skådespelaren George Clooneys trendiga Hollywoodskägg fick försäljningen av rakhyvlar att gå ner.

Renrakat. Clooney modell 2014 är både nyförlovad och trendriktigt slätrakad.

Twitterskägg. Till skådespelaren Ben Afflecks skäggs ära startades ett eget Twitterkonto, @Afflecks_­beard.

Queerskägg. Eurovision­vinnaren Conchita Wurst (Tom Neuwirth) uppträdde som kvinna – med skägg.

Protest­rakning. Den ryske rapparen Aleksandr Stepanov protesterade mot Conchita genom att raka sig.

Modell sjöbjörn. Svenske Henrik Fallenius, med långt hår och skägg, är en av våra mest eftertraktade fotomodeller.

Modell slätkind. Svenske Benjamin Eidem rankas som världens fjärde mest efterfrågade manlige modell just nu.