Kultur & Nöje

”Negerkung” tas bort i nya Pippi

I vårens nyutgåva försvinner n-ordet i Pippi Långstrump. ”Vi byter ut ett ord som skadar barn, men rör inget annat i texten”, säger Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman till Boklördag.

Astrid Lindgrens barnbok ”Pippi Långstrump” fyller sjuttio år i år, och givetvis kommer det en fin nyutgåva i samband med jubileet, en ny samlingsvolym med det mesta ur de tre böckerna i Pippi-serien: ”Pippi Långstrump”, ”Pippi går ombord” och ”Pippi i Söderhavet”.

Den här gången försvinner det som varit mest kontroversiellt de senaste åren, n-ordet. Pappa Efraim Långstrump är numera Söderhavskung på Kurrekurreduttön, inte negerkung.

– Vi har diskuterat det i flera år och jag har varit den som mest har bromsat en ändring, säger Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman, delägare i familjeföretaget Saltkråkan som har upphovsrätten till Astrid Lindgrens böcker.

– Men jag har varit lite för gammal tidigare, fortsätter åttioåriga Karin Nyman.

– Jag växte upp i en annan värld, när det bara fanns vita människor i Sverige och det var långt, långt till andra folk. På senare år har jag i min skyddade värld tyckt att det där n-ordet, det var ju bara ett ord som hörde historien till, det kunde väl få stå kvar? Men där har jag ändrat mig nu, för det är tyvärr ett ord som används i dag. Det skadar, och då kan vi helt enkelt inte ha kvar det i Pippiböckerna.

Den nya Pippiutgåvan innehåller även andra ändringar. Efraim Långstrump är till exempel inte kung över kurrekurredutterna längre – öfolket heter numera bara kurredutterna. Men det och andra ändringar står Astrid Lindgren själv för, eftersom hon gjorde en lättare revision av böckerna på 1990-talet.

– Hon var ju en pragmatisk barnboksredaktör, som då och då justerade sina texter. Barnperspektivet var alltid viktigast för henne, inte att texterna såg exakt likadana ut från upplaga till upplaga, säger förlagschefen Ann Sköld Nilsson på Rabén & Sjögren.

Trots det har inte Astrid Lindgrens reviderade version tryckts de senaste åren, utan originaltexten från 1945. Förmodligen har det ett samband med att man skulle ge ut Astrid Lindgrens verk i en samlarutgåva. Då återvände man till förs­taupplagornas texter, och Astrid Lindgrens egen, reviderade version fick stå åt sidan.

Det är knappast något ovanligt att det förekommer olika versioner av samma bokmanus, kanske särskilt i barnboksvärlden. Författare reviderar stundom sina egna verk, som till exempel Tove Jansson som skrev flera versioner av några av sina Muminböcker. Förlag och upphovsrättsinnehavare får efter författarens död försöka bedöma vilken version som är vettigast att publicera.

Karin Nyman har själv mött ett antal versioner av just Pippi Långstrump, även om hon inte minns den första versionen som Astrid Lindgren berättade för henne och hennes kusiner under flera år, en saga med ständigt nya inslag. Hennes kusiner minns den muntliga berättelsen bättre, och blev mäkta förgrymmade när boken för första gången kom i tryck 1945, med några dittills okända Tommy och Annika som plötsligt fick vara med hela tiden. Manuskriptet som sändes in till Rabén & Sjögren skilde sig också på många punkter från den version som slutligen trycktes, och ur-­manuskriptet går att läsa i ”Ur-Pippi” som gavs ut 2007.

”Säg mig, om du i dag skulle skriva om ’Pippi Långstrump’, skulle det då bli annorlunda?” frågade Expressens Elisabeth Frankl i en ofta citerad intervju från 1970.
”Ja. Jag skulle ta bort en massa idiotier./…/Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung!” svarar Astrid Lindgren, som redan då tyckte att fyrtiotalsversionen hade sina besvärande inslag.

Men både bokförlaget Rabén & Sjögren och familjeföretaget Saltkråkan har i det längsta dragit sig för att ändra det allra minsta. Historia är historia, och Astrid Lindgrens böcker är skrivna i en annan tid. Den första Pippiboken har sjuttio år på nacken, och nog märks det på många sätt.

– Och Pippi i Söderhavet är ju kolonialistisk när man läser den i dag, även om den var ovanligt antirasistisk för sin tid. I kapitel efter kapitel berättar Astrid hur lika de svarta och vita barnen är, fast de råkar ha det olika och bor på olika platser. Vi byter ut ett ord som skadar barn, men rör inget annat i texten, konstaterar Karin Nyman sakligt.

De senaste åren har diskussionen om fördomar i gamla barnböcker tilltagit, vilket bland andra Rabén & Sjögren har sett mycket av. Det gäller långt ifrån bara Astrid Lindgrens böcker: kritiken mot upphovsmän och bokförlag flödar från diametralt olika håll. Många föräldrar klagar på att det finns kvar gamla fördomar i barnböckerna, medan andra i stället blir upprörda för att deras gamla favoriter från barndomen har ändrats.

– Det är en svår, men nödvändig diskussion som har gjort att vi har blivit betydligt mer uppmärksamma. Vi trycker inte nya utgåvor utan att tänka efter. En del gamla barnböcker kommer helt enkelt inte i tryck igen, mest för att de har blivit ointressanta för dagens barn. Det där kan vara svårt för vuxna att förstå: att dagens barn varken förstår eller bryr sig om sånt som en äldre generation älskat som barn. Det behöver absolut inte ha med rasism eller könsroller att göra, det kan lika gärna vara språk eller berättarteknik som blivit obegripligt med tiden, säger Ann Sköld Nilsson.


Illustration: Ingrid Vang ­Nyman

Rabén & Sjögren har gett ut några Pippibilderböcker där man har strukit och ändrat med upphovsrätts­innehavarnas tillstånd, eftersom de ursprungliga textböckerna också har funnits tillgängliga. Så kommer det att vara även fortsättningsvis.

– Men det är inte ursprungstexten vi kommer att lyfta fram till jubileet, utan den nya, reviderade upplagan, poängterar Ann Sköld Nilsson. Barn i dag ska kunna fortsätta läsa Pippi Långstrump. Pippi är en osedvanligt modig tjej även i vår tid, och hon behövs.

Både Ann Sköld Nilsson och Karin Nyman betonar att det inte är någon enkel process att stryka i böckerna. Framför allt har Saltkråkan, som är upphovsrättsinnehavaren, berett ett hårdnackat motstånd. Och det tänker man göra även fortsättningsvis: Astrid Lindgrens texter ändrar man inte i hur som helst.

– Jag skrev ett förord till Pippi för ett tiotal år sedan, där jag förklarade att man inte kunde ändra i texten. Men jag förstod ju inte den gången att det fanns människor i Sverige som fick lida för det där jävla ordet, säger Karin Nyman.

– Alltså ska det bort. Och Astrid hade inte haft några invändningar, det är jag alldeles säker på.

Lotta Olsson
lotta.olsson@dn.se 

 


Andra artiklar:

När Karin Nyman låg nedbäddad hemma vintern 1941 började mamma Astrid skapa berättelsen kring Pippi Långstrump. ”Hisnande och fantastiskt”. Läs mer

Utåt gav Astrid Lindgren sällan uttryck för melankoli. Men hennes liv och författarskap präglas av ensamhet. Läs mer

Fakta. Pippiböckerna
Signerad Pippiupplaga.

”Pippi Långstrump” kom ut 1945, illustrerad av den danska bilderbokskonstnären Ingrid Vang Nyman. Då hade Astrid Lindgren berättat om Pippi för dottern Karin och andra barn i flera år, sedan Karin hittade på namnet 1941.

Astrid Lindgren skrev tre kapitelböcker om Pippi, alla illustrerade av Ingrid Vang Nyman: ”Pippi Långstrump” (1945), ”Pippi Långstrump går ombord” (1946) och ”Pippi i Söderhavet” (1948).

Samlingsutgåvan ”Boken om Pippi Långstrump” innehåller det mesta av de ursprungliga böckerna, och har givits ut i fyra upplagor tidigare. I slutet av april finns den nya, femte upplagan, i bokhandeln, och innehåller Astrid Lindgrens egna revideringar.