Man kan raljera över den tryckta pressens dramatiserade väderbulletiner och braskande förstasidesmaterial: ”Snökanon!”, ”Ryssvärme!”, ”Rysskyla!”. Men det fångar åtminstone upp det som verkar ligga främst på allas läppar (och sluter leden ytterligare genom att ge en gammal god fiende som Ryssland skulden). Sedan kan man ha olika åsikter om hur mycket vikt man bör lägga vid midsommarprognoser i april eller oktoberoddsen för en vit jul. Men man tar i alla fall vädret på allvar.

För allvar är det, hur futtigt det än kan te sig på våra någorlunda naturkatastrofskyddade breddgrader så påverkar vädret vår vardag i stor omfattning.

Därför borde etermedierna, med sina ständiga uppdateringar och justeringar till nästa sändning, ta täten i väderinformationen. Vi får, som enkel jämförelse, veta att Nasdaq hade gått ned med 0,2 procent strax före stängning – en Tokyo öppnade starkt, plus en halv! – men något så enkelt som det som i USA kallas windchill factor – vindstyrkans påverkan på den upplevda kylan – och som där rapporteras med nästintill prillig noggrannhet är svår att hitta i en svensk tv- eller radiosändning.

Visst har det blivit bättre på alla mediefronter (förlåt för det där), men om vi vid sidan av dimbanken över Doggers bankar också fick veta att det med rådande vindstyrkor i realiteten blir 47 grader kallt, skulle inte bara mina örsnibbar ha känsel i dag – det skulle också bli rent strålande väder i tv och radio.