Måste verkligen Slussen rivas? Bluffar inte tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret när de säger att minst sjuttio procent av konstruktionen är i så dåligt skick att den inte går att bevara - och därför måste ersättas med något helt annat?
Diskussionen har med tiden blivit ganska vildvuxen. Misstanken att någon manipulerar hela samtalet dyker ofta upp. Därför går jag runt några timmar i den stora betongkonstruktionen från mitten av 1930-talet för att med egna ögon se i vilket skick den är. Jag får också hjälp av en byggnadstekniker från trafikkontoret, Mattias Wäppling, att peka ut sprickor, rasrisker, sättningar, rostande armeringar och allt annat som är en del av Slussens förfall. Det är inga småsaker jag ser. Betongen har återgått till sitt ursprungliga kalkstadium (karbonatisering) och salterna, kloriderna, har långsamt ätit sig in sprickorna med vattnets och luftens hjälp.
Som tidigare blir jag förförd av konstruktionens alltmer utsatta läge, känner den unkna pissdoften var jag än går och ser mängder av eleganta detaljer i de första betonggjutningarna och de tunt inramade funkisfönstren. Och ännu en gång förstummas jag av det väldiga, nästan sakrala rum som finns i Slussens mitt. Tidigare har jag liknat det vid Piranesis underjordiska fängelserum, tecknade under 1700-talet som en del av en omfattande ruinromantik. Det var det gamla Rom som upptäcktes bland renässanspalats och gräsklädda kullar.
Men nu gäller det Slussen. Liknelsen med Piranesis ruinrum kan väl fungera hjälpligt - men bara som en lockande bild av ett drömskt förfall. Slussens nergång är verklig och större delen av konstruktionen måste rivas. Skall något nytt byggas måste stödpelare gjutas sextio meter ner för att möta urberget. Den nuvarande betong- och stålkonstruktionen sjunker kontinuerligt och skapar spänningar och hundratals sprickor i de bärande balkarna under vägbanorna.
Det är alltså hög tid att vandra runt i Slussen innan de tillfälliga lagningarna tar fart (i väntan på politiska beslut om områdets framtid). Dra in luften från Mälaren och Saltsjön i näsborrarna, njut av ett sönderfall som just nu är som vackrast.