Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Normbrytaren vann över Jante

Silvana Imam
Silvana Imam

Sveriges nya hiphopstjärna är både normkritiker och Ayn Rand-fan. Som kvinna, lesbisk och arab för Silvana Imam en kamp på många fronter och just nu står hon i ett regn av prisnomineringar. På lördag uppträder hon på P3 Guld-galan.

Värtahamnens vindar har vassa kanter. Kulingarna rundar typhusens knutar i attackfart och skär utan svårighet genom jacka och halsduk. Vintervädret är melankoliskt mörkmulet och uppretat på samma gång, och i de här kvarteren vid Gärdetfältets gräns, i vad som känns som stormens öga, stakar hiphopartisten Silvana Imam i en bombsäker källare djupt under jord ut riktningen för sin karriär – och därmed även för svensk hiphop.

Hennes elastiska sätt att kasta sig mellan avantgardistiskt skryt och socialkonstruktivism, ofta inom samma rim, har gett henne en unik position och klang, och hon rör sig hela tiden framåt i en tydlig utvecklingskurva.

Medan första albumet ”Rekviem” (2013) var mjukt, nästan drömskt i sin ljudbild, har de efterföljande singlarna varit hårdslående programförklaringar där varje textrad redogör för hennes politiska kamp, och som kvinna, lesbisk och arab finns det många fronter att föra kampen på.

– Jag har gjort en låt till nya ep:n om girighet, ”Tänd alla ljus”, där jag tar en plats som kvinnor oftast inte får ta. Jag rappar att ”Självförtroende är pengar, fitta, krig och makt”, och ”Säg till kungen: Ge oss pengarna!” och det är klart att det skulle vara annorlunda om Erik Eriksson från Solsidan sa något sådant, säger hon och silverarmbanden klirrar i takt med hennes gestikulerande medan hon pratar, hon liksom fysiskt modellerar orden som lera med händerna.

– Egentligen är det sorgligt att så mycket av min musik benämns som politisk när jag pratar om mitt liv, men den struktur som finns finns ju. För mig är det viktigt att vara konstnär och inte politiker, och att jag därför slår mig fri från vilken mall jag än hamnar i. Vilken typ av musik jag gör avgör jag och ingen annan.

Imam sitter på studions betongtrappa med lypsyltub, vattenflaska och snusdosa uppradade på trappsteget jämte sig. I hörnet av det helt vitmålade valvet sitter hennes producent Nils Svennem Lundberg inkapslad i stora hörlurar, och i de andra rummen pågår annan konstnärlig verksamhet: någon målar på duk med olja, från den närliggande ateljén hörs symaskiners tuggande och ritschandet från tejpremsor. En moped av Honda Zoomer-modell står parkerad mitt i rummet.

Här har delar av hennes nya ep producerats, släpps i februari. I november kommer förhoppningsvis hennes andra album, däremellan räknar hon upp ett tiotal klara festivalspelningar, vissa även utomlands.

Hon fick Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin ”Årets musik”, är trippelt grammisnominerad och dubbelt P3 Guld-nominerad, där hon även ska uppträda på själva galan. I media presenterades P3 Guld-nomineringarna, och nyheten att Imam tillsammans med Tove Lo och Little Jinder ska uppträda på galan, med att det handlade om ”kvinnodominans”.

– Det är konstigt att det ska stå ”kvinnodominans” och att det ska uppmärksammas att det är kvinnor, när det aldrig förut pratats om mansdominans på festivaler med fler män än kvinnor. Det har förvisso börjat hända, det är bra att stormedia plockar upp sådant som förut bara synts på mindre plattformar, fast ändå sorgligt. Men nu är vi här, och 2015 kommer det inte att skrivas om på det sättet, det kommer inte talas om bara ”damlandslaget”, utan man kommer även säga ”herrlandslaget”. Det är mitt mål för 2015, att störta patriarkatet.

Men om media älskar reproducerade stereotyper så gör det samtidigt att du sticker ut i bruset.

– Jag tror att media bara gör plats för en enda avvikande person, ”så hon får det” resonerar man. Om någon annan som jag kommer upp så blir det, ”vi har redan en”, trots att det redan finns tusen vita heteromän. Men visst, för mig kan det hjälpa.

Dina texter blandar det spirituella, akademiska och urbana. Känner du ett utbildningsansvar gentemot dina lyssnare?

– Ja, till exempel när jag på ”I min zon” säger att Judith Butler sa, ”Kön är en imitation utan original”, och om man inte vet vem Judith Butler är så har hon sagt så här. Man behöver inte slå upp det för att lära sig. Mitt ansvar ligger i att jag har blivit den här rösten för många som inte får säga något. När jag växte upp skämdes jag för vem jag var eftersom jag inte såg någon homosexuell på tv, tidningar eller hördes på radio.

Stämmer det att du har läst Ayn Rands böcker flera gånger om?

– Ja, ”Urkällan” är världens bästa bok!

Rand och objektivismen brukar annars lyftas fram av personer från det motsatta politiska lägret än det du själv tillhör.

– Jantelagen har varit aktiv i mitt liv från så många människor som har försökt trycka ner mig: ”Gör inget för din egen skull, du måste göra det för någon annan”. Rand beskriver hur arkitekten i ”Urkällan” har en kunskap som han inte får uttrycka, den får ingen plats. Han måste vara som alla andra, och det kände jag igen mig i, att ha en passion som inte fick plats i världen.

I låten ”I min zon” rappar du, ”Hon har inte sett mina demoner ens/Så jag ber i förväg om förlåtelse”. Vad är det du ber om förlåtelse för?

– Jag har varit väldigt rädd och ensam i mitt liv, alltid känt att jag inte passar in. Så mot världen har jag byggt ett skydd, men nu när jag har träffat den som älskar mig för den jag är så har den muren rivits. Så den raden handlar om att jag kommer visa de här demonerna för en tjej, de kommer att komma fram hur mycket jag än pushar bort dem, och det resulterar i att jag skjuter iväg folk. Men om du förstår att det handlar om något annat så kommer du förstå mig och stanna kvar. Människor som har sett de här demonerna och ändå stannar kvar, fan vad mäktigt det är. Jag kan i dag säga att jag är lycklig och verkligen känna det.

Är det svårt att erkänna det, att man är lycklig?

– I Sverige får vi inte säga att vi är lyckliga, vi får inte tro på våra drömmar så vi lär oss att trycka ner lyckan. Men jag vill säga att inget är omöjligt, att man ska leva sina drömmar. Hade jag fått höra att jag var jättebra sedan jag var sju år gammal hade jag varit världsartist nu, haha.

Silvana Imam.

Därför kommer 2015 bli Silvana Imams år: Silvana Imam är dubbelt P3 Guld-nominerad och ska även uppträda på P3 Guld­galan den 17 januari. Hon är också trippelt grammisnominerad inför Grammisgalan den 25 februari. Släpper ny ep i februari.

Född: I Stockholm 1986.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Har rötter i Syrien och Litauen och har vid sidan om musikkariärren studerat psykologi. 2012 nominerades hon till årets nykomling på Kingsizegalan och i maj 2013 släppte hon sitt debutalbum ”Rekviem”.

Därför betyder den här saken mycket för mig: ”Min väska är en av tre väskor som mitt managementbolag gjort tillsammans med Sandqvist. Hela formen, alltifrån fickor till väskrem, har jag varit högst inblandad i att ta fram. Designen med stora målade ord har fötts ur vår tanke på att höja medvetenheten genom att observera. Ordet som jag skrev på min design är ’MOD’. Min musik handlar om mod, modet att vara en normbrytare och att sticka ut.”

I rampljuset 2015. Del 5 av 6

I en serie intervjuer möter DN Kultur personer som kommer att ta stor plats under året.