Eric Idles musikalversion av filmen ”Monty Python and the holy grail” har dragit fulla hus på Nöjesteatern i Malmö. När ”Spamalot” kommer till Oscarsteatern i Stockholm i höst, ersätts två av de skånska skådespelarna av Henrik Dorsin och Henrik Hjelt.
– Det här kommer att bli varmt!
Henrik Hjelt drar i riddarluvan och konstaterar att riddarkläder och modernt strålkastarljus är en svettig kombination. Det är första gången han och de andra huvudrollsinnehavarna träffas på Oscarsteatern för att prova kläder inför höstens premiär av ”Spamalot”.
Johan Glans och Kim Sulocki är mer vana. De har spelat Sir Robin och Patsy hela hösten och vintern i Malmö. Där spelas Kung Arthur och Sir Bedevere av Skånebaserade ”Hipphipp”-komikerna Johan Wester och Anders Jansson, som nu byts ut mot Henrik Dorsin och Henrik Hjelt, båda från Lidingö.
Precis som de andra i ensemblen är de Monty Python-fans sedan barnsben. Henrik Hjelt var till och med och såg ”Spamalot” på Broadway.
– Jag älskar Monty Python och det känns vansinnigt kul att kliva in i den här musikalen som är fruktansvärt bra. Det är dessutom en jäkligt kompetent och rolig ensemble, vilket ställer höga krav på mig att göra ett bra jobb, säger Henrik Hjelt som spelar Sir Bedevere.
Kung Arthur spelas av Henrik Dorsin, som för tillfället är mest känd som Ove i ”Solsidan”.
– Kung Arthur är den som är minst galen i den här musikalen. Det är nytt för mig, annars får jag alltid spela den galne, säger Henrik Dorsin och berättar att nästa roll blir chefen i en svensk version av humorserien ”The office” i TV 4.
”Spamalot” har fått fina recensioner i Malmö, och DN:s recensent skrev bland annat om Johan Glans att han ”är formidabel i allt han gör och lika oklädsamt komisk i ljusa lockar som i rustning”.
– Det här är en av de absoluta höjdpunkterna i min karriär, säger Johan Glans själv. Inte bara för att jag är ett enormt Monty Python-fan och kan alla deras repliker utantill. Jag är dessutom väldigt förtjust i min roll. Sir Robin är en riddare som älskar Broadwaymusikaler, men egentligen inte är så bra på att sjunga och dansa. Det är ju jag. Jag är komiker, inte musikalartist, och har fått träna väldigt mycket på sången. Det är tur att humorn är viktigast så att jag kommer undan med resten.
Just kombinationen av komiker och musikalartister är en av anledningarna till att föreställningen har blivit så bra, tror Kim Sulocki.
– Det händer något väldigt roligt i det mötet. Dessutom är komikerna snabba på att plocka upp roliga saker och vågar gå ifrån manuset om det händer något oväntat, som att någon i publiken nyser. Monty Python-gänget var själva komiker i grunden, så det passar bra, säger han.