Många förknippar internetaktivism med elakartad hacking och allmän it-brottslighet. Men det finns mer. Både historiskt och internationellt har folk aktiverat sig i grupp eller enskilt för att bilda opinion via internet.
Den 16 oktober 1989 var en varm, dimmig höstdag i Maryland, USA. På Nasas Goddard Space Shuttle Flight Center var arbetet i ett intensivt skede. Om bara två dagar skulle rymdsonden Galileo skickas upp.
Plötsligt poppade ett meddelande upp på rymdcentrumets datorer: ”You talk of peace for all, and prepare for war” och ”Your system has officially been WANKed”, löd meddelandet som var signerat Worms against nuclear killers (Wank). Dimman utanför blev nu även digital för de överraskade rymdforskarna.
Om inte den tidigaste internetaktivismen, så var detta den första som uppmärksammades och internetmasken Wank är också det tidigaste exemplet på politiskt nätaktivism som fick stora konsekvenser för den drabbade.
Inte för att rymdsondens planer stoppades, men stora resurser krävdes för att Goddard skulle kunna repa sig från attacken och utveckla sitt system för att förhindra fler attacker. De senaste två decennierna har maskar använts för liknande saker, men destruktiv aktivism kan utföras på flera sätt på nätet, exempelvis med datorvirus som funnits sedan 1971 eller med överbelastning, så kallade ddos-attacker som först användes 1996.
Till de kändaste virusen hör Iloveyou, Nimda, Melissa och Creeper (för att det var den första). Bland kända ddos-attacker kan nämnas de mot en rad amerikanska myndigheter och universitet 1998, Tony Blairs sajt under Irakkrigets första dagar 2003, mot polisen efter The Pirate Bay-razzian 2006 och mot The Pirate Bay efter försäljningen i juni 2009.
Ovanstående sorters internetaktivism brukar slås samman under begeppet cyberterrorism, och det är heller inte ovanligt att traditionella terrorgrupper använder dem mot fienden. Men under internetaktivism kan också den så kallade bloggosfären sortera.
Bloggar har funnits i många år men för ungefär fem år sedan kan man säga att det blev ett fenomen. Då och då händer det att en stor andel av bloggarna samtidigt behandlar ett ämne, vilket sedan uppmärksammas av traditionella medier. De mest kända exemplen är kanske FRA- och Gömda-debatterna.
Bloggbävning, som det kallas, antogs av Språkrådet som ett nyord förra året. Men ända sedan bloggens breda genombrott har också dess betydelse diskuterats flitigt. Senast nu under sommaren har den debatten blommat upp igen.
Medan vi i Sverige kan hålla oss med en skeptisk inställning till bloggarnas betydelse, är situationen en annan i länder där regimen är av det mer repressiva slaget. Där är betydelsen lika reell som hotet är mot de som bloggar.
I april förra året dömdes den kinesiske människorättsaktivisten och bloggaren Hu Jia till 3,5 års fängelse, sedan november 2008 är den kanadensisk-iranske bloggaren Hoder frihetsberövad i Teheran utan formell anklagelse och året innan fängslades Abdel Karim Soliman i fyra år för att ha förolämpat Egyptens president Hosni Mubarak i sin blogg. Listan är lång och Amnestys engagemang för frihet online är stort.
Av alla sätt för aktivism på internet ska en till avslutningsvis nämnas. Det är den organiserade formen av opinionsbildning som vi sett prov på i Sverige och Europa den senaste tiden. De som exempelvis följt den politiska följetongen om Telekompaketet minns att omröstningen den 6 maj 2009 föregicks av en massiv kampanj riktad mot parlamentets ledamöter. Den iscensattes främst av svenska aktivister.