Anna-Lena Löfgren har haft en lång karriär som sångerska och turnerade från 1961 till 2005. Hon upptäcktes på legendariska Nalen av Rock-Olga och fick sitt genombrott 1962 med Regniga natt.
Hennes största hit var "Lyckliga gatan", som satte ett nostalgiskt skimmer över förändringarnas Sverige, inflyttningen till städerna och samtidigt den snabba utbyggnaden av storstäderna.
Men låten och texten är från början italiensk, "Il ragazzo della via gluck" heter ursprungsversionen med text av Luciano Beretta och Miki Del Prete, samt musik av Adriano Celentano. Sången översattes till ett antal språk, bland annat svenska och franska (La Maison où j'ai grandi av Françoise Hardy).
Anna Lena Löfgren sjöng in sin version 1967, och låten blev hennes signum. Under sitt liv hann hon sjunga om den tusentals gånger från olika scener. 1967 låg den på Svensktoppen i 14 veckor. I Sverige fick och guldskiva och i Norge var hon, om möjligt, än mer populär och fick diamant- och platinaskiva i Norge. Men hon gjorde också en version på tyska med titeln Immer am Sonntag.
Mellan 1962 och 1995 hade hon närmare 40 melodier på Svensktoppen, både som solist och som medlem i en grupp. Framgångarna avlöste varandra med bland annat Se mig i ögonen älskling, Måndag måndag, Kärlek på lasarett, Det finns ingenting att hämta (i original Blame it on the Bossa Nova),
Sedan 1980-talet har hon bott på just "Lyckliga gatan" i Rånäs i Uppland. I en intervju i DN från hennes 60-årsdag, år 2004, berättar hon hur det kom sig.
– Ja, vi köpte en ohemult stor tomt. 12.000 kvadratmeter med egen å och allting. Vi hade ju turnébuss så tomten måste vara stor. Sedan döpte vi stället till Lyckliga gatan och nu är det inskrivet i stadsplanen också.
Hon berättar också vilken dröm det var när hennes första skiva, Regniga natt, blev en sådan succé, och att hon egentligen tänkt sig en akademisk utbildning men i stället kom att sjunga i flera länder om sviken kärlek.
– Jag läste psykologi. Men så kom Ukas, universitetsreformen 1968, och då gick det inte att gå två år i varje klass längre. Jag hade verkligen ett socialt patos.
– Ja, många av mina låtar är så sorgliga att man kan gråta blod. Jag blev inpuffad i det
facket. Men jag hade andra stora hits som "Kärlek på lasarett", som var skriven mer med humor och glimten i ögat. (Skriven av Thore Skogman.)
På frågan om vad de bästa hon gjort som artist svarade hon:
– Min tyska julskiva 1970 med Schöneberger Sängerknaben, en gosskör med 52 killar och Berlinerfilharmonikerna.
Anna-Lena Löfgren blev 66 år. Hennes version av "Lyckliga gatan" har ristat in sig i den nationella sångskatten. Och på Youtube finns den i många versioner, inte sällan med egna bilder från olika platser i Sverige, bilder som skildrar ett tydligt förr och ett annat nu. Här är en länk till en vanlig version.
En annan låt som förknippas starkt med henne är "Regniga natt", en insjungning som fått flera efterföljare, bland andra flera dansband och Anne-Lie Rydé. Många tror jättehiten är svensk men förlagan är norsk "Gråtende sky", av Harald E Pettersen och Thor G Norås.