Striden om upphovsrätten

Åtalad yngling slår tillbaka mot musikindustrin

Publicerat 2009-07-29 14:44

Foto: Joelfightsback.com

Det principiellt viktiga fildelningsfallet mellan Joel Tenenbaum och den amerikanska skivbranschen har kallats ”David vs Goliat”. Men nu har den unge fildelaren fått uppbackning från oväntat håll. På måndagen inleddes rättegångsförhandlingarna som kan sluta med att Tenenbaum blir skyldig musikindustrin över 4,5 miljoner dollar.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

92 kommentarer
0 Bloggar

Fallet har skjutits upp ett antal gånger och väckt en allt större uppmärksamhet vartefter. I söndags skrev Tenenbaum själv om fallet i brittiska Guardian.

Löpande rapporter från rättegången kommer från både från försvarssidan och från externa kommentatorer.

Dessutom kan man följa fallet på Twitter, dels twittrar försvaret och Tenenbaum själv, dels kan man följa annat via en särskild så kallad hashtag.

De 30 låtar som åtalet gäller:

Artist, låt:

Incubus, ”New skin” (Sony BMG)
Incubus, “Pardon me” (Sony BMG)
Green Day, “Minority” (Warner Bros)
Outkast, “Wheelz of steel” (Arista)
Nirvana, “Come as you are” (UMG)
Goo Goo Dolls, “Iris”
Aerosmith, “Water song/Janie’s got a gun”
Aerosmith, “Pink”
Rage against the Machine, “Guerrilla radio”
Outkast, “Rosa Parks”
Monster Magnet, “Look to your orb for the warning”
Ramones, “The KKK took my baby away”
Beastie Boys, “(You gotta) Fight for your right (to party)”
Eminem, “My name is”
Eminem, “Drug ballad”
Eminem, “Cleaning out my closet”
Beck, “Loser”
Red Hot Chilli Peppers, “My friends”
Red Hot Chilli Peppers, “Californication”
Red Hot Chilli Peppers, “By the way”
Fugees, “Killing me softly”
Deftones, “Be quiet and drive”
Linkin Park, “Crawling”
Limp Bizkit, “Leech”
Limp Bizkit, “Rearranged”
Blink 182, “Adam’s song”
Nine Inch Nails, “The perfect drug”
Nirvana, “Heart shaped box”
Green Day, “Nice guys finish last”
Green Day, “When I come around”

Källor: http://bit.ly/SzIMz resektive http://bit.ly/xbGXC

Striden om upphovsrätten

I måndags inleddes rättegången i Boston mellan fysikstuderande Joel Tenenbaum och skivindustrin. Första dagen var relativt odramatisk, bortsett från att Tenenbaum misslyckades med att övertyga rätten om att hans medgivna fildelning faller inom ramen för ”fair use” - en amerikansk, juridisk term som medger visst privat bruk av skyddat material utan rättighetshavarens tillstånd. På tisdagen var det vittnesförhör med skivbolagen.

Mycket har hänt sedan Joel Tenenbaum, för sex år sedan, fick ett brev på posten där de fem skivbolagen Sony BMG, Warner Bros, Atlantic, Arista och UMG meddelade att han utan lov fildelat sju låtar via nätverket Kazaa. Omkring trettiofemtusen andra amerikaner fick liknande kravbrev i samma veva. Kravet på den då 19-årige, fysikstuderande Joel Tenenbaum var 5.250 dollar.

Det var början på en juridisk evighetsföljetong. 2004 lät USA:s största antipiratbyrå Media Sentry - som säljer sina tjänster till den amerikanska skivbranschens intresseorganisation RIAA - granskade Joel Tenenbaum och 2004 lät man meddela att de avsåg stämma honom.

Nästan alla gick med på kravbeloppet i brevet, vanligtvis mellan 3.000 och 12.000 dollar. Det är hittills bara en som vägrat och gått genom en hel domstolsprocess. 32-åriga fyrabarnsmamman Jamie Thomas-Rasset dömdes den 18 juni i år att betala 1,92 miljoner dollar i böter för att ha fildelat 24 upphovsrättsskyddade låtar. Även i hennes fall var det Kazaa det handlade om. Ett annat fall lade RIAA ned och tvingades betala den anklagades juristkostnader.

Tonårige Joel Tenenbaum erbjöd omedelbart en check på 500 dollar när han fick kravet, men skivindustrin skickade tillbaka den. Sedan gick lång tid utan att något hände. Först 2007 lämnades den civilrättsliga stämningsansökan in. Skivbolagets jurister skrev: ”Den anklagade orsakar och, om inte den här domstolen föreskriver en inskränkning, kommer att fortsätta orsaka målsägarna irreparabla skador som inte helt kan kompenseras eller mätas i pengar”.

Därefter följde flera turer fram till sommaren 2008 då den både ansedde och kontroversielle Harvard-professorn Charles Nesson plötsligt intresserade sig för fallet och blev Tenenbaums advokat. Han ville göra mer än att bara försvara. Den sista oktober 2008 stämde han målsägarsidan och RIAA har sagt att man inte ska yrka på avslag i den frågan. Den 10 juli ökade antalet sånger formellt till 30, vilket med avskräckningslagens högsta belopp skulle kunna landa i totalt 4,5 miljoner dollars skadestånd.

Charles Nesson hävdar att RIAA:s processkampanj mot Joel Tenenbaum är ett författningsvidrigt missbruk av lagen. Han ifrågasätter rimligheten i att privata aktörer med egenintresse kan ägna sig åt polisiär myndighetsutövning, uppsöka och stämma vem som helst. Och att det tänkbara skadeståndet kan vara så högt som 150.000 dollar per låt. Kongressens avsikt med avskräckningslagen var inte denna, hävdar Nesson och hans team av juridikstuderande assistenter.

Det ekonomiska hotet gör att i princip alla har accepterat ett lägre förlikningsbelopp, oavsett hur bevisläget skulle se ut. Eftersom bara ett fall har gått hela vägen genom domstol vet man egentligen inte mycket om bevisens hållbarhet, resonerar försvaret som dock understryker att man stödjer artisters rätt till verksskydd men ”det nuvarande upphovsrättssystemet är daterat”.

Det största problemet som konflikten sätter ljus på, hävdar Nesson, är just klyftan mellan ”den föråldrade immaterialrättslagstiftningen” och den nya generationen människor som vuxit upp i ett social miljö fullt integrerad med digitala apparater som i sin form är fria och som har öppenhet som norm. Resonemanget känns igen, inte minst från den svenska upphovsrättsdebatten.

Samma frågor står också på spel i USA som här. Eftersom ytterst få immaterialrättsliga fall når domstolar skulle utslaget bli en triumf för endera sidan. En friande dom skull vara en enorm pr-förlust för skivindustrins kostsamma och kritiserade antipiratkampanj, men om Tenenbaum fälls skulle domen visa att RIAA gör juridiskt rätt i att jaga även enskilda privatpersoner som misstänks fildela illegalt.

Många av Charles Nessons likasinnade juristkolleger anser att rättsläget talar starkt emot honom. Andra menar att Nesson bara vill ha uppmärksamhet och att han har en okonventionell uppfattning om ”fair use”.

Men Nesson vill se fallet prövat för, som han själv skriver om det som många kallat David vs Goliat: ”David skulle aldrig slagit Goliat om han inte prövat med sin slunga medan hela Israels folk såg på”.

Det svenska fallet med The Pirate Bay har följts av en intensiv jävsdiskussion till målsägandesidans fördel. Möjligen kan det samma, fast omvänt, hända i fallet Joel Tenenbaum. Domaren i skivbolagen mot fysikdoktoranden är den Bill Clinton-utsedda liberalen Nancy Gertner. Hennes man är juristchef på Massachussetts medborgarrättsliga organisation, ACLU, och har varit inblandad på skivbolagens motståndarsida i flera liknande fall tidigare.

Nancy Gertner själv har också indirekt uttalat sig negativt inställd till skadeståndskraven mot Joel Tenenbaum. Så sent som förra sommaren - i ett möte där RIAA såväl som Joel Tenenbaum närvarade - sade hon bland annat att det är en ”enorm obalans i sådana här fall”, att de anklagade saknar advokater och att det är ”extremt viktigt” att skivbolagen slutar med verksamheten som i princip gör människor bankrutta. Samtidigt menade hon då att lagen talar överväldigande för rättighetshavarnas representanter.

Tio personer, fem män och fem kvinnor, sitter i juryn.

Enligt domare Nancy Gertner på rättegångens första dag ska förhandlingarna vara heldagar hela veckan, men på fredagen ska juryn kunna vara redo att överlägga för ett beslut.

Ossi Carp

ossi.carp@dn.se

Läs mer: Polisrazzior stärker Pirate Bay

Kommentarer(92)

Visar 1-10 av 92. Per sida:

Det är viktigt att komma till rätta med "gratis" attityderna som sprider sig i samhället, men groteska skadeståndssummor som dessa är ju helt uppåt väggarna. Varför krossa folks liv med ett så milt "brott" som fildelning? Det fattar jag inte.
Jag hoppas och tror att man i Sverige har lite mer förnuft än i USA.(Även om P-Bay domen vittnar om något annat, alldeles för högt skadestånd där också även om det delvis handlande om en annan sak).

Tomas, 07:33, 2 augusti 2009. Anmäl

"så det dröjer minst 70 år till innan ett barnkör får sjunga den utan att betala ersättning"
Det beror väl på sammanghanget som det sjungs i?
Kul att du tar upp just en "barnkör" för att få det att låta extra elakt...

Patrik, 23:52, 31 juli 2009. Anmäl

Han får skylla sig själv för att använda Kazaa (det är ett spyware) ;)

suck it Jesus, 19:45, 31 juli 2009. Anmäl

@Aleta: Det blir framförallt pinsamt med barnsånger som efter några generationer blir en del av vårt kulturarv. Ta t ex. Sommaren är min, den gjordes av Astrid Lindgren och Georg Ridel i 1970. Astrid är numera död, men Georg Ridel lever fortfarande, så det dröjer minst 70 år till innan ett barnkör får sjunga den utan att betala ersättning. Det blir mina barnbarnsbarnbarn som får sjunga gratis. Originalinspelningen sjungs av skådespelerna som spelade Pippi, Tommy och Annika. Nu är de 50, och kan utan problem leva 30 år till, så det dröjer 100 år till innan upphovsrätten försvinner för den inspelningen. Det betyder att den totala upphovsrättstiden blir 140 år.
Nu tror jag inte att ”Pippi”, ”Tommy” och ”Annika” får ersättning idag. Det är säkert ett skivbolag som äger rättigheter. Varför ska de ha 140 år upphovsrätt bara för att de använde sig av små barn?

Stensoppa, 09:14, 31 juli 2009. Anmäl

Vad som hänt? Politiker, domare, journalister suger alla näring ur mediemaffians röv.

Surgubben, 02:18, 31 juli 2009. Anmäl

@Stensoppa
Tja, det ser ut att stämma. Följer man länkarna till lagtexten, så anges det att lagtexten har ändrats. För min del kommer nämligen informationen från 90-talet, och jag hoppas att den stämde då åtminstone.
70 år efter upphovsmannens död är orimligt lång tid. Tillsammans med orimliga och godtyckliga skadestånd som totalt utplånar människors liv så undrar man verkligen vad det är som har hänt.

Aleta, 22:21, 30 juli 2009. Anmäl

Upphovsrätt till ett verk gäller - med vissa undantag - intill utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled eller om det finns fler upphovsmän efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Upphovsrätt till ett filmverk gäller intill utgången av sjuttionde året efter dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av musik som har skapats speciellt för verket.
(källa: wikipedia)

Stensoppa, 21:05, 30 juli 2009. Anmäl

Företag har alltid "tvingats" ta fram nya produkter. Förstår inte vad det har med saken att göra? Apples ipod samt iTunes var en självklar lösning för frammåttänkare, helt oavsett illegal kopiering.
Klart nedladdade produkter har en plats. Men ingen kan KRÄVA att något skall tillhandahållas i ett visst format. Sluta för all del köp, men sluta då även använda det icke köpta. Om företagen inte får köpare, och DESSUTOM inte kan peka på illegal kopiering så går nog den önskade förändringen bra mycket snabbare. Problemet tycks ju tyvärr dock vara att dessa produkter är efterfrågade trots allt?
Alternativt kan ni ju införa full kommunism så får ni se vilket fint utbud det blir på mediaprodukter.

Patrik, 17:42, 30 juli 2009. Anmäl

@stensoppa
Jag syftade inte på 50 år efter artistens död. Mig veterligen så räknar man inte så idag heller - annars blir jag förvånad. Jag har fått lära mig att utgivningsår gäller.
@Peter Q
Jag tycker fortfarande att det är rimligt att få behålla även den kommersiella rätten över sin skapelse i sådär 50 år. Resonemanget att alla artister ska vilja turnera och sälja t-shirts om de ska kunna få leva på sin konst är helt befängd.
-
Och jag tycker att även andra patenttider är lite väl korta för uppfinningar och läkemedel. Grundforskning är dyrt och det måste löna sig att chansa (med risk att misslyckas). Annars dör framstegen av.

Aleta, 17:34, 30 juli 2009. Anmäl

@Patrik
Alltså, iTunes hade förmodligen inte funnits idag, om företagen inte hade tvingats ta fram nya digitala alternativ och man hade förmodligen inte bemödat sig med att försöka utveckla andra attraktiva alternativ, om de inte hade behövt konkurrera med fildelningen. Det var det som det jag sa handlade om även om du missade det.
Fildelning och stöld är dessutom två olika brott ÄVEN INFÖR LAGEN, vilket måste in i folks huvuden, för det blir ingen vettig debatt ifall man ska likställa försvar av fildelning med försvar av stöld.
Slutligen är det inget fel på materiella medier, men immateriella produkter är billigare (gratis att skapa en kopia) än att ha allt på skivor och dessutom smidigare, i en värld där man kan komma att behöva vara mer rörlig.
Om du på allvar, som det faktiskt verkar lite som att du gör, att det kunde vara en bra ide att gå tillbaka till enbart skivformat på film och musik då... ja mer kan jag inte säga för då skulle mitt inlägg bli raderat.

Locutus, (Webbsida) 17:07, 30 juli 2009. Anmäl