Den norske miljardären Hans Gude Gudesen hade fyra bulvaner på Bukowskis Ingmar Bergman-auktion. Högst prioritet hade föremålen från Bergmans hem Hammars.
– Det fanns en prioriteringslista, där man på förhand bestämt sig för vad som var mer eller mindre viktigt. Vissa saker hade ”no limit”, ingen övre budgräns, främst det som fanns på Hammars, berättar Tom Österman på Bukowskis, ansvarig för Ingmar Bergman-auktionen den 28 september.
Då såldes 339 föremål för 18 miljoner kronor från Bergmans fyra hus på Fårö, vilka nu också förvärvats av Gudesen (se DN 24/10). Den stiftelse Gudesen planerar i samarbete med Bergmans yngsta dotter Linn Ullmann är under bildande och stora delar av bohaget är på väg tillbaka till Fårö för att återskapa den ursprungliga miljön.
Först när fastighetsaffären var i hamn gick stiftelsen ut med att man ropat in det mesta av lösöret, med syfte att skapa ett konstnärscentrum för stipendiater och forskare på Fårö.
– Jag tror de var tvungna att i smyg köpa lösöret först, eftersom fastighetsaffären inte var klar när auktionen skulle hållas. Det måste ske diskret och det var smart gjort att ha fyra olika köpnummer, säger Tom Österman.
Efter auktionen ville Bukowskis inte säga något om vilka köparna var, mer än att det fanns budgivare från hela världen och att ”svenskar” köpt flertalet viktiga objekt. Nu säger Österman att Gudesen, för den blivande stiftelsens räkning, sammanlagt köpte mellan 80 och 90 procent av utbudet. Resten gick till köpare i USA, England, Frankrike, Tyskland och Norden.
– Vi kunde inte avslöja köparen, vi har sekretess. Vi kontaktades några dagar före auktionen och fick veta att det fanns en köpare som hade för avsikt att bjuda på det mesta för denna stiftelse.
Meningen med hela karusellen, att frakta lösöret till Stockholm och sedan tillbaka med det mesta, är svår att förstå. Men auktionen hade sin gång eftersom Gudesen som köpare uppenbarligen tog kontakt med Linn Ullmann och familjen så pass sent i försäljningprocessen.
– Om någon skulle ha köpt hela auktionen så hade denne varit tvungen att lägga ett samlat bud långt innan. Vi fick inget sådant och nu blev det marknadspriser på allt. Jag tycker att det är fantastiskt att så många var med i budgivningen, säger Tom Österman.
Stiftelsen Bergmangårdarnas huvudkontakt, styrelseordförande Inger Harlevi, säger till DN att hon varken vet hur mycket Gudesen köpte på auktionen eller priset på fastigheterna. För hennes del väntar nu ett omfattande byråkratiskt arbete:
– Det ska skrivas arbetsordning, verksamhetsplan, budget. Och så ska fastigheterna gås igenom, det är försäkringar, registreringar och så vidare. Jag hoppas vi kan ha det första styrelsemötet före årets slut och att verksamheten kommer i gång under nästa år.
Enligt Inger Harlevi kunde ”Gotland som kulturmötesplats” inte ha fått ett bättre bidrag.