Kulturutbudet breddas och innehållet skiljer sig beroende på var i landet man bor. Det är den stora effekten av ”Kultursamverkansutredningen”, som utredaren Chris Heister lade fram på måndagen.
Betänkandet är ett resultat av den tidigare kulturutredningen om politikens framtida mål och kulturpropositionen, som kom i höstas. Då kallades det ökade självbestämmandet över kulturen i regionerna för ”portfölj”. I det nya betänkandet har den blivit en ”koffert”.
– Kofferten är utan fack och med en tydlig packsedel. Och den kan växa och anpassas i efterhand. Den ska ge tillgång till ett brett kulturutbud – men allt måste inte vara skapat inom det egna länet, säger utredaren, före detta moderatpolitikern Chris Heister, numera landshövding i Västerbottens län.
På presskonferensen betonar hon att det inte handlar om skatteväxling utan om samverkan, om statens stöd till regionala kulturverksamheter. I första hand är det regional teater, dans och musik som omfattas av stödet. Men även konsultverksamhet där mångkultur och hemslöjd och ett filmresurscentrum ingår. Själva vitsen med den här modellen är att den lokala, regionala och statliga nivån ska föra en intensivare dialog.
Startåret för kofferten är 2011 och då får fem län dela på 1,2 miljarder kronor ur den statliga kulturkassan. De är Skåne, Västra Götaland, Gotland, Halland och Norrbotten. Landstinget upprättar treåriga planer som ska ligga till grund för att få pengar ur kofferten. På kommunnivå förankras planerna efter dialog med det lokala kulturlivet och lokalsamhället. Landstinget är samtalspartner med Statens kulturråd, som betalar ut pengar till landstinget, vilket i sin tur fördelar pengarna till institutioner och andra kulturverksamheter.
Kulturrådet, som i det närmaste raderades ut av kulturutredningen, får en bibehållen och till och med utökad roll. Visserligen tas det mesta av den regionala kulturen ifrån rådet, men samtidigt tillförs den inhemska konsertverksamheten för konstmusik och jazz, som Rikskonserter hittills basat över. Rådet forsätter att ansvara för de nationella institutionerna och får dessutom uppdraget att inrätta ett samverkansråd på den nationella nivån, där myndigheter som Svenska Filminstitutet och Riksarkivet ska ingå. Detta råd har 40 miljoner kronor till sitt förfogande för särskilda insatser på regional och kommunal nivå.
– En viktig del av reformen är att Kulturrådet och den nya analysmyndigheten följer upp koffertmodellen. Kulturlivet ska finnas på armlängds avstånd, säger Chris Heister.
Inte minst blir Kulturrådets roll att se till att den nationella kulturpolitiska målen genomförs även på regional nivå.
– Mitt intryck är att vi får ett stort inflytande och det är jag positiv till, säger Kennet Johansson, Kulturrådets generaldirektör.
Men betänkandet får också kritik. Ett breddat kulturbegrepp, som väntas bli effekten av regionaliseringen, riskerar ökad kommersialisering och amatörisering.
– Jag tycker inte det är fel med instrumentalisering om man samtidigt värnar om kvalitet och att även kultur för dess egen skull finns med, säger Chris Heister.
Landsting har av tradition inte särskilt stora kulturuppdrag, så när de nu blir statens förhandlingspart erkänner utredaren att det kommer att behövas kompetenshöjning bland beslutsfattare ute i landet.
Om storstäderna kommer att ingå i modellen är tveksamt. Stockholms läns landsting har bett att få slippa uppdraget. Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) kommer att gör allt för att hindra att regionaliseringen omfattar Stockholms stad.
– Utredaren har inte förstått de speciella omständigheter som råder i Stockholm. Det verkar mest som att förslaget skjuter över statlig byråkrati på landstingen, säger Madeleine Sjöstedt.
Socialdemokraternas kulturtalesman Leif Pagrotsky skräder inte orden.
– Mandatperioden är bortkastad är kulturpolitisk synpunkt. Fyra, fem års utredande resulterar bara i att man inte kommer attt hinna lägga ett regeringsförslag före valet. Det är inte bra.